Jag såg nån som skrev om att dom hade vart i Bukarest 1995, jag var där ifjol, og det var fortfarande ett helvete.
Fattiga, knarkande barn gick omkring i gatorna mitt i natten. Små barn i fem, sex-års åldern...
Vi gav dom mat istället för pengar och då blev dom förbannade :'(

Enda ljuspunkten där var en restaurang där vi fick sjukt bra betjäning, egen servitör bara för vattnet

En sak till som kändes otroligt skönt mitt i allt helvete var att vi gav ganska mycket pengar till tre syskon (fem - tio år gamla), och tänkte att dom säkert kommer köpa lim för pengarna. Två timmar senare såg dom igen, då hade dom köpt så mycket mat att dom nästan inte klarade att bära det. Vi kände oss som Jesusar...