2022-04-19, 04:12
GoodandPlenty
Ursprungligen postat av ByByBiden
Ok, jo det underlättar ju om man kan komma in och få ett hyggligt jobb rätt fort. Jag är visserligen ingenjör, men inte inom IT. Har senaste åren jobbat mest med administration och personalfrågor. Varit gruppchef för konsulter mm. Och konsult själv innan dess. Känns ju spontant som att det kanske inte smäller jättehögt om jag skulle flytta? Blir lite som att börja om från början, vilket är lite drygt. Men jag håller med dig om synen på pengar. Har varit lite emot att ta stora lån bara för att jag kan, men ska ärligt säga att jag varit lite dålig på att lägga undan. Har lite sparpengar, men inte jättemycket.
För att förtydliga så trivdes jag ganska bra med den familj som jag bodde hos som utbytesstudent. Det var mer livet i skolan och med kompisar som jag upplevde inte var nån höjdare. Umgicks mest med ett par tyska utbytesstudenter som jag tyckte jag hade mer gemensamt med, men de bodde i en annan stad så det blev ju inte att man träffades varje dag direkt.
Jag var lite av en outsider i Sverige också, men hemma tyckte jag faktiskt det var lättare att skaffa vänner i skolan. I alla fall sådana som jag kunde göra grupparbeten med och käka lunch ihop med mm, även om jag inte hade så mycket kompisar utanför skolan i Sverige heller. I USA däremot var jag rätt ensam om jag ska vara ärlig. I high school var det väldigt uppdelat i olika grupperingar vilka som umgicks. Det var de coola och populära kidsen (killar som höll på med sport och cheerleadertjejer mm). Det var även dessa som var duktiga i skolan och hade bra betyg. Sedan var det typ WT som var lite av strulputtar och som hade ganska svårt för sig och ibland hamnade i trubbel. En mindre grupp var typ cowboys som bodde på landet och de höll sig rätt mycket för sig själva och körde stora pick-ups. Jag passade inte in i någon av dessa grupperingar och kände mig ganska utanför.
Och tyckte nog att detta med att bli behandlad som en småunge var något som skolans personal stod mest för. Bara en sån sak som att man inte fick lämna skolan under skoltid, vilket jag vid det laget hade kunnat göra i flera år i Sverige. Åtminstone sedan högstadiet. Och att inte ens få gå på toa utan ett skriftligt tillstånd från läraren. Många såna skitsaker gjorde att jag mest upplevde skolan som ett fängelse. Men de flesta lärarna var trots allt väldigt bra och trevliga, så det var inget fel på dem på det viset
För att förtydliga så trivdes jag ganska bra med den familj som jag bodde hos som utbytesstudent. Det var mer livet i skolan och med kompisar som jag upplevde inte var nån höjdare. Umgicks mest med ett par tyska utbytesstudenter som jag tyckte jag hade mer gemensamt med, men de bodde i en annan stad så det blev ju inte att man träffades varje dag direkt.
Jag var lite av en outsider i Sverige också, men hemma tyckte jag faktiskt det var lättare att skaffa vänner i skolan. I alla fall sådana som jag kunde göra grupparbeten med och käka lunch ihop med mm, även om jag inte hade så mycket kompisar utanför skolan i Sverige heller. I USA däremot var jag rätt ensam om jag ska vara ärlig. I high school var det väldigt uppdelat i olika grupperingar vilka som umgicks. Det var de coola och populära kidsen (killar som höll på med sport och cheerleadertjejer mm). Det var även dessa som var duktiga i skolan och hade bra betyg. Sedan var det typ WT som var lite av strulputtar och som hade ganska svårt för sig och ibland hamnade i trubbel. En mindre grupp var typ cowboys som bodde på landet och de höll sig rätt mycket för sig själva och körde stora pick-ups. Jag passade inte in i någon av dessa grupperingar och kände mig ganska utanför.
Och tyckte nog att detta med att bli behandlad som en småunge var något som skolans personal stod mest för. Bara en sån sak som att man inte fick lämna skolan under skoltid, vilket jag vid det laget hade kunnat göra i flera år i Sverige. Åtminstone sedan högstadiet. Och att inte ens få gå på toa utan ett skriftligt tillstånd från läraren. Många såna skitsaker gjorde att jag mest upplevde skolan som ett fängelse. Men de flesta lärarna var trots allt väldigt bra och trevliga, så det var inget fel på dem på det viset
Ja da ar jag med, jo de dar grupperingarna ar klassiska i Highschool. Inte for att jag sag dem personligen men jag har ju gott om vanner.
I vuxen alder ar det lite enklare tror jag, man hittar folk som man har nagot gemensamt med och det gar MYCKET lattare att skaffa nya vanner.
Bra exempel, traffade en kille haromdagen som ar pappa till en pa min sons fotbollslag. Vi pratade om lite allt mojligt, efter en stund kom vi in pa att vi bada gillar att laga mat. Och nu ska min familj till deras I helgen och grilla. Om man ar oppen, lite allmant trevlig och glad sa gar det ganska smartfritt att traffa trevligt folk. Och i allmanhet sa ar folk trevligare har. (som du sag pa lararna kanske)
Och ingengorer med konsulterfarenhet finns det gott om mojligheter for. Borja titta efter jobb ska du se. att starta "Fran borjan" blir det verkligen inte med den bakgrunden. vet ju inte vad du har for inriktning som ingengor, men jag har aldrig hort talas om en ingengor som inte hittat jobb. Att kunna jobba som konsult for foretag som arbetar mot europa eller till och med sverige borde bli ganska latt att hitta nagot.
Snabb koll visar att en ingengor ligger i snitt pa 114000 dollar om aret, med intervallen 66k -163k. Sa hamnar du bara i narheten av genomisnittet sa kommer det ga ganska fort att komma pa fotter.