Jag tror inte mitt bruk av mdma eller cannabis leder till att jag behöver sjukvård. Det är inte farligt på det viset om man inte tar enorma mängder mdma. Jag får bakfylla av mdma så varje gång jag tar så vet jag att en dag kommer bli förstörd av extra deppighet men det är allt. Därför är jag lite försiktig med mängderna jag tar. I lördags tog jag tre små doser, normalt tar jag en eller två. Var lite deppig och slö i går, måndag. I dag är det ok så det blev inte så farligt med bakfyllan denna gången.

Alkohol och cigaretter däremot. De lagliga drogerna jag använder, är ett större problem. Det är därifrån hjärtinfarkten, stroken eller fettlevern kommer att komma. Inte knarket. Jag knarkar bara relativt ofarliga droger.

Kokain och crack är bannlysta på min båt efter denna upplevelsen.

I helgen ville en av tjejerna att jag skulle låna ut en hundring för lite kokain men jag vägrade. Vi var på min båt och jag förklarade min ståndpunkt.
Helt ok, inget tjat. Framåt 2 ville de åka hem.
Jag följde med. Lånade ut hundringen och de tog lite cola när vi var hemma hos dom.

Jag drog alltså gränsen där. Jag kommer att stå fast vid den. Även jag rökte ett par bloss kokain, inget sniffade, min näsa klarar inte det. Jag känner heller aldrig det behovet som vissa gör när de colar, måste ha mer hela tiden så jag är inte orolig för min egen del.

När där gäller skador på folk i min ålder så är det nog vanligare med sjukvård efter innebandy än att någon behöver vård efter att ha rökt gräs.
Det borde vara skatt på idrott!