Har aldrig sagt att jag inte skall träffa henne.
Att hon inte skall komma till min båt däremot...

På något sätt känner jag ett ansvar för henne. Jag försöker lämna över ansvaret till hennes mamma men det går inget Vidare.
Det är en av anledningarna till att jag vill vara på en annan ö ett tag.

Att tungkyssa henne var dock ett misstag, det erkänner jag.
Hon behöver kärlek och trygghet men hon hittar den inte, hon vägrar åka till sin mamma, hon bor hellre på gatan utanför marinan och väntar på mig.
Samma sak idag. Jag gav henne en måltid, just nu sitter hon och sover vid bordet där vi åt.

Jag tycker synd om henne och ger henne gärna ett mål mat. För mig är detta endast tragiskt.

Hon är vuxen och kan leva på gatan och klara sig men det hjälper ju inte hur jag ser på det. Jag vill ju att hon skall få ett liv.
Jag tror hon har varit rökfri 2 dagar nu, det märks, hon är lugnare men tröttare, mer samlad. Det går att prata med henne.