Neapel liknar inget annat, det är som att stiga ner i antikens myllrande romarrike med folk från hela Medelhavsområdet. Otroligt slitet på sina ställen, sanslöst lyxigt på strandpromenaden kring Castel dell'Ovo. Men en stad man måste uppleva åtminstone en gång (jag har varit där flera gånger på senare år). Det märks att det är Kungariket Neapels gamla huvudstad, massor med praktbyggnader och enastående monument, ofta i förfall. Arkeologiska museet är i världsklass, kaféet Gambrinus en pärla (om än turistfälla, så åk dit i mars-april), operahuset San Carlo är magnifikt och kaffet är det bästa i Italien. Gillar man lite oväntade men oftast harmlösa episoder och stundtals lite kaos är Neapel en bra bas för utforskande av regionen. För den stillsamme är kanske närliggande Caserta, med världens största slott, en lugnare utgångspunkt, eller det solitt borgerliga och välskötta Sorrento (som dock är fullt med amerikaner och turistiga porslinsbutiker). Sen får man inte missa Capri och svenska statens osannolika San Michele.