Jag kunde inte heller för mitt liv förstå grejen med husvagn när jag träffade min man, vars familj pressade in sig i samma husvagn upp till vuxen ålder.

Jag gav efter efter några år och vi köpte en äldre modell från 90-talet, eftersom jag inte såg värdet i en ny. Tyvärr blev jag en husvagnsmänniska jag också. Men det är absolut en särskild typ av njutning som inte tillfaller alla. Skulle inte säga att vi har husvagn för att alla andra har det, utan mer för att få dricka morgonkaffet i ett morgonkyligt förtält samtidigt som barnets kusiner kommer in och ansluter till frukosten. Att få lägga sig och sova i kalla sängkläder när regnet smattrar mot taket, eller krypa ner efter en dags vandring i norska bergen. Man får inte närheten eller friheten genom att leta hotell eller stugor. Men det är min uppfattning.