Som sagt, jag förstår inte detta. Jag skulle inte finna någon glädje i att leva med en man, hur attraktiv han än vore och hur mycket han än stämde in på alla drömmar och ideal jag någonsin haft - om jag visste att han bara gjorde det för pengarna. Måste låtsas älska mig, säga söta saker som han inte tycker på riktigt, kanske till och med måste tänka på någon annan för att få upp den. Vad är det för glädje i det? Och så känner nästan alla kvinnor. Det här är en aspekt där män (nej inte alla!) är sämre än kvinnor.