Jag håller med dig, i dumanguete är dom också mycket mer vana vid västerlänningar. I centrala manila kan man inte bo i längden. Jag har själv bott där nån månad men det är totalt ohållbart i längden, man blir aldrig behandlad som en normal innevånare, från början är det kanske roligt och lite putslustigt men i längden är det ett helvete och jag ser det som rasism. Gick i tankar att studera där, men vita människor är verkligen sällsynta där och folk behandlar en som om man inte vore en normal människa. Man kan inte gå nåra meter ner längst med gatan utan att en taxi följer efter. Vita kan inte promenera(nä taxishaffisarna slutar aldrig följa efter dig, när du viftat bort den så kommer en annan, 10st tricykleförare skriker o cyklar längstmed dig osv. jag överdriver ej), vita ska alltid betala, vita är inte människor utan några sorts gudar på gott och ont.

I dumanguete är man en nogorlunda normal människa som kan leva ett normalt vardagsliv, en enorm kontrast med manila där jag knappast skulle klara av 3 terminers vardagsliv. Jag tror vardagslivet är tusen ggr lättare i dumanguete.
Fast som nån sa tidigare så är nog singapore (thailand också ett bättre alternativ framför filippinerna när det gäller studier.