2025-03-11, 19:08
Mr. Flynn
Ursprungligen postat av Vit-spade
Tack för en intressant tråd. Har suttit och läst igenom den nu, inte alla inlägg men tror jag har läst alla dina inlägg i tråden.
Jag har några frågor:
1. Fick ni prata svenska med varandra för de koreanska guiderna eller var ni tvungna att prata engelska hela tiden så att de skulle förstå?
2. Om du och andra i gruppen hade med er ett extra minneskort till kameran, hur gjorde ni då vid utresan? Jag tänker att om man bara fotar det som dyker upp i stunden så kan ju "tillåtna" och "förbjudna" foton blandas hejvilt på samma minneskort eftersom man kanske inte hinner byta och alternativet är ju då att visa upp ett helt blankt minneskort utan en enda bild vid utresan, men det hade ju bara sett misstänkt ut.
3. Fick ni deras valuta i växel när ni betalade med dollar eller hur funkade det?
4. Om man inte fick ha med sig telefon in, fanns det något sätt för anhöriga i Sverige att kontakta en (eller ni kontakta dem) nr man var där om det verkligen hade behövts?
O.T.: Tyvärr kunde jag inte se bilderna du hade länkat till. Kan ha varit så att länken har tagits bort, om du vill och orkar får du gärna länka igen.
Nu är jag inte TS men jag var där ett par år innan denne, gissar dock inte mycket ändrade sig mellan dom åren. Hur det ser ut nu är förstås svårt säga när det gått mer än 15 år. Men kan ju ge dig mina svar på frågorna.
1. Man fick prata vilket språk man ville.
2. Vi reste ut medelst tåg. På tåget kom det in en eller flera kontrollanter i varje vagn och gick igenom allas väskor och kameror. Noggrannheten skilde sig något extremt. Vissa kontrollanter studerade varje bild på minneskortet via kamerans skärm in i minsta detalj. Andra höll på bläddraknappen och gick igenom ett helt minneskort på tio sekunder eller under.
Ingen i våran grupp behövde sätta in några av sina andra minneskort i kameran.
3. Man fick i regel ingen Won i växel och det var inget man fick växla till sig. Lyckades dock skrapa ihop några mynt.
4. Vi hade ju med telefonerna men dom var avstängda. Hela ens liv var ju inte i telefonen på den tiden till skillnad från nu. Mejlade anhöriga någon gång ifrån hotellets datorer.