Afrika är en kontinent och visst finns det stora skillnader mellan länderna. Det finns inget universalrecept som passar alla länder. Innan turism kan komma på fråga så måste landet vara någorlunda stabilt och inte ha inre spänningar och konflikter. Humanitära insatser behövs alltid i krigszoner.

Är landet stabilt så finns all anledning att fokusera på turistindustrin. Jag tar Malawi som ett exempel. Det är ett av de fattigaste länderna i Afrika men har så mycket potential. Malawisjön är naturskön och även om en viss turistindustri finns så kan den definitivt utvecklas.

Zambia är ett annat exempel. Stabilt och hur mycket attraktioner som helst som kan locka turister. Zimbabwe var välmående och hade en ökande turism innan tokstollen och rasisten Mugabe drev landet i ruiner. Angola, Kamerun, Ghana, Uganda och Mocambique är andra länder som är mogna för turism.

Jag har inte någon erfarenhet av norra Afrika samt konfliktområden som Rwanda och Darfur. Men krig är krig. Där gäller det att lindra befolkningens lidande men sedan måste en politisk nivå lösa själva kriget.

Vad jag menar är att humanitärt bistånd och voluntärarbete är nödvändigt men det är en kortsiktig humanitär insats. Det löser inte grundproblemen som oftast är orsakade av fattigdom. Borra en brunn hjälper folk att överleva men de är likväl fattiga. Visst ska man lindra symptom men fokus måste vara på att bota sjukdomen som jag anser vara just fattigdomen.