Cooköarna

Cooköarna består av 15 utspridda öar, fördelade i två ögrupper. Den södra gruppen är den mest befolkade, med vulkaniska öar och höga berg. Den norra gruppen består endast av platta korallatoller, och har betydligt färre turister. Den största ön är Rarotonga, och finns i den sydliga ögruppen. På denna ö finns även landets huvudstad Avarua.

Cooköarna befolkades för första gången för ungefär 1500 år sedan. Ögruppen fick sitt namn efter sjöfararen James Cook, som ledde en brittisk expedition i området 1773. Cook gick endast i land på en av öarna - den obebodda atollen Palmerton. De första européer att sikta Rarotonga var myteristerna på Bounty, som seglade genom Cooköarna.

James Cook döpte den södra ögruppen till Hervey Islands, och det skulle dröja ytterligare 50 år innan en rysk kartograf döpte om hela ögruppen till just Cooköarna. Storbritannien tog kontroll över öarna 1888, då det blev ett brittiskt protektorat, och 1901 införlivades öarna med Nya Zeeland.

Cooköarna tillhör fortfarande Nya Zeeland, men fungerar i praktiken numera som ett självständigt land. Enligt författningen från 1965 har ögruppen rätt att när som helst utropa full självständighet.

Ekonomin bygger till stora delar på turism. Ekonomiska bidrag från öbor som lever utomlands är också viktiga, liksom bistånd från Nya Zeeland. Både turismen och pärlindustrin har hittills varit koncentrerad till huvudön Rarotonga och den näst största ön Aitukaki. De yttre öarna präglas av en betydligt lägre ekonomisk aktivitet med få inkomstkällor.

Relaterade länkar

• Aitutaki i Cookögruppen (Norrländska Socialdemokraten)
  
• Susanne och Mattias vigdes i paradiset (Expressen)
  
• Cooköarna ger mest för pengarna (Aftonbladet)
  
• Med kapten Cook i Söderhavet (Aftonbladet)
  

Visum