Norra Marianaöarna

Marianerna har troligen varit bebodd av polynesier sedan 1500-talet f.kr. Ögruppen upptäcktes av portugisiske Ferdinand Magellan i1521 som då namngav öarna "Las Islas de Los Ladrones". Öarna hamnade 1667 under spansk överhöghet och döptes då om till "Islas de las Marianas" efter Filip IV:s änka Marianne av Österrike, och förvaltades från Nya Spanien. Öarna fungerade som omlastningsplats för fraktskepp på väg till och från Nya Spanien. Under det spanska väldet dog cirka 90-95 procent av urbefolkningen.

Efter freden i det Spansk-amerikanska kriget 1899 avträdde Spanien den södra delen till USA och sålde den norra delen till Tyskland. Den norra delen ingick sedan i Tyska Nya Guinea. Under första världskriget ockuperades området 1914 av Japan. Japan erhöll förvaltningsmandat över området av Nationernas förbund vid Versaillesfreden 1919. Marianerna ingick sedan i Japanska Stillahavsmandatet. Under andra världskriget användes ögruppen som flyg- och flottbas av Japan tills USA erövrade området 1944.

År 1947 utsågs Marianerna tillsammans med hela Karolineröarna till "US Trust Territory of the Pacific Islands" av Förenta nationerna och förvaltades av USA.

År 1978 erhöll Nordmarianerna ett begränsat självstyre under "Commonwealth status" och 1986 ingicks en union med USA under namnet "Commonwealth of the Northern Mariana Islands". Detta innebar bl.a att invånarna erhöll amerikanskt medborgarskap.

Relaterade länkar

• Northern Mariana Islands: Overview (Lonely Planet)
  
• Marianas Visitors Authority
  

Visum

Nordiska medborgare får stanna 90 dagar utan visum.
Från och med 26 oktober 2004 gäller endast de röda maskinläsbara passen. Har resenären ett blått pass så måste resenären söka visum. Det är dock billigare och mindre tidsödande att skaffa sig ett nytt pass.