Ursprungligen postat av Carlstad
Har blivit inbjuden att besöka Auschwitz å däribland där Schindlers List hände samt en plats där 10-tusen judar mördades etc under fem dagars vistelse.
Hur ska man orka med allt detta h-vete? Detta handlar ju om utrotning av kvinnor och barn samt oliktänkande som jag inte kan begripa men som ändå inträffat.
Jag känner att jag möter den Onde där...den som hatar all kärlek som Jesus gett oss för länge sedan.
Tacksam för Din hjälp att utstå dessa hemska dagar i Satans skugga.
Med vänlig hälsning Carlstad
Nu tror jag du trollar, men jag svarar dig ändå.
Jag har själv besökt ett sånt där läger utanför Berlin för kanske 10-15 år sedan och med handen på hjärtat - jag kände inget. Helt absolut tomt inom mig.
Varken glädje, sorg eller vemod. Det var som ett vanligt besök på museum.
Skall även tillägga att jag är inte heller varken nazist eller kommunist. Tycker båda verkar lika efterblivna.
Jag eller vi hade också under min högstadietid en gammal tant som kom till skolan och berättade om sin överlevnad. Samma här, bara tomhey inom mig. Medans flertalet av kvinnorna som lyssnade storgrät.
Du TS behöver inte oroa dig. Det kommer inte vara något son bryter ner dig. Har man som du och jag sett hela det svenska samhället brytas ner av sossar och borgare är vi svenskae idag nog ganska hårdhudad.
För er som anser eller tror mig vara känslomässigt störd så när min kanin dog när jag var liten blev jag väldigt ledsen.
Men tyvärr. Det här med dessa dödläger har helt enkelt tjatat s för mycket om. Det har liksom lite tappat inom det känslomässiga spektrat.