Vad är det med Manila och hela Filippinerna som suger.. Cebu som sägs vara ett attraktivt resmål är en död och värdelös stad. Dagtid en mängd folk på Jollibee och McDonalds. Stress. Nattetid som om pesten hade dragit fram. Baguio avgaser så att man knappat kan andas. Tung dieselrök överallt. Davao och Olongapo, samma känsla. Tomma gator och nedsläckta hus. En gata på natten där inget händer mer än att lite folk samlas för att köpa köttbullar på spett för att därefter gå hem. Maten är gräslig. Kvinnorna fula. Vädret besvärligt.

Manila är stendött. Kustpromenaden är helt mörk, tömd på folk. Vågor slår från ett svart hav. Stora stenblock. Motorvägar, trafik och köer. På något konstigt sätt är man aldrig i själva staden. Det finns inget centrum och man måste åka buss mellan olika ställen, eller sitta i besvärliga taxibilar som inte kommer eller som vägrar köra. När man väl kommer dit man ska så är det återigen ingenting där. China Town och Mandaluyong. Svept på folk. Öde gator. Jeepar som kör är allt. Köpcentrum finns men alla ser exakt likadana ut med vakter och metalldetektorer som om det vore flygplaster man ska in på.

Mer än så kan jag inte sätta fingret på vad det är som gör att Manila och Filippinerna är fruktansvärt jämfört med övriga Asien. De som åker dit kan väl knappast bli annat än enormt besvikna?

Känner ni igen beskrivningen? Hur skulle ni förklara det? Vad är det för fel på Manila? Vad är det som gör att det är så tråkigt i Manila? Var i Metro Manila hittar man en mysig hemtrevlig känsla?

Är Corona som tagit död på allt folkliv. Aldrig varit i Filippinerna men mycket i Thailand. Mycket av det du beskriver är likadant i Thailand nu. Har en kompis som bor i Patong sedan några år. Sten dött. Börjar ramla in några turister sista tiden då de släppt lite på restriktionerna. Många som arbetat i nöjeslivet där har åkt hem till sina byar för att överleva. Det som är positivt är att priserna sjunkit och de inte gnäller på oss turister längre. De kan vara jävligt stöddiga då vi var där i överflöd.

Det jag beskriver var innan corona. Nu vill jag knappt ens tänka på hur det är.
Vilken jäkla skitstad bokstavligen som helst är bättre: En jämförelse med Karachi i Pakistan. Knappast sämre än så kan man väl inte tänka sig men jodå Manila... Världens suraste ställe.

Det enda som funkar är dejting men resten är mördande. På dagarna är man så svett och uttröttad att man nästan svimmar. På kvällarna lika varm och jävligt och som sagt, vad jag sett, inget som händer. Motorvägar och öde gator. Finns förvisso ett Cafe som heter/hette La Cafe. Men det är också det lilla där finns. Går inte att vara där. Musiken är 120 decibel. Sägs finnas massor av prostituerade men icke att jag kunde hitta dem mer än någon enstaka vandrande ladyboy. Skräp.

Förmodligen för att du är en idiot.
Själv hatar jag Manila för trafiken och myllret med människor på vissa ställen.
Cebu City är trevligt, likaså Baguio.

Ja Baguio är okej om det inte vore för just dieselavgaserna. Jag är inte känslig för sånt men hela staden luktade som om du hade lim och lösningsmedel under näsan.
Cebu city.. Vad trevligt händer där. Har du varit ute på natten.. Inget folk. Bara en och annan nattklubb med pretentiösa drinkar och dylikt. Om du är svag för turistfällor och vill simma med valar så finns det ett ställe för dig som heter Oslob. Sätt dig på en bussen dit. Ha det så kul..

I andra städer kan du promenera och du har utelivet framför näsan. På Filippinerna måste du sitta i taxi och trånga jeepar. It sucks. Korsa vägarna går inte pga stängsel. Försöker du så blir du nersmetad av olja. Går du in i villaområden så är även där stängel och taggtråd, hänglås och hundar som skäller.
Sova varken på dagen eller natten går inte. Det finns alltid en tupp som galer och hundar som stör, på morgonen bankas det på plåt. Sen börjar solen värma upp dig till kokpunkten.

Jag hade önskat att någonstans vore okej men hittills har jag bara mötts av olika slags motstånd och besvärligheter. Angeles city.. Visst men även där måste du äta på McDonald och sitta i jeep. Inte många kvinnor, mest shemales. Dejting går men då ska de springa och stressa på köpcentrum. Det är inte knull direkt då minsann. Du måste vara gentleman och prata med pappa först. Tyvärr tror jag att jag har en korrekt bild av läget.

Det är de asiatiska tigerekonomierna min vän. Det genuina är borta från större städer. Testa Jakarta, ännu värre. En vidrig sophög.

Tror dig ! Har som sagt i tidigare inlägg här varit i Thailand ca 10 ggr. Om du pratar innan Corona ...... Det förstod jag inte i ditt inlägg. Då är ju Thailand grymt bra. Finns allt i det landet du kan önska. Har du varit där ?

Just nu är det nog lite mer livat än för några månader sedan, då man inte ens fick gå utanför dörren efter ett visst klockslag.

Sen finns det absolut flera olika platser och kollektivtrafik man kan utnyttja för att resa mellan de olika städerna, du har då t.ex. PNR, LRT och MRT. Vilket kan betraktas som pendeltåg och tvärbana. Detta är då utöver jeepney, taxi och Grab.

Man måste ha i åtanke att Metro Manila är flera städer som har vuxit samman och inte bara en stad. Det är en administrativ region.

Om du åker till t.ex. Makati så kommer du just att hitta det du söker, utelivet, där du kan promenera runt och hitta olika barer till nattklubbar. Givetvis så blir även infrastrukturen bättre desto närmre MCBD du kommer.

Åker du till kalayaan avenue makati en fredag, så komme du stöta på folk. En random gatan i norra caloocan, not so much.

Metro Manila ska ha sin egna Chinatown runt Divisoria, som ligger i Manila. Där kommer du nog att hitta en del skyltat på kinesiska, om det önskas. Säkerligen många som pratar kinesiska där också.

Kom ihåg att landet är väldigt fattigt och därav så vill gärna folk bo i "gated communities" vilket även är något som folk har börjat diskutera om att ha i Sverige. Detta är för att man ska känna sig mer säker, då det finns otroligt mycket vapen i omlopp och det finns alltid personer som är desperata nog för att höra inbrott eller kidnappa folk.

Detta gör även att det finns vakter på köpcentrum, för att skapa en illusion av säkerhet. Hur effektiva dessa egentligen är, det får jag lämna osagt.

För att bygga vidare på att landet är fattigt, så kommer även miljöförbättringar (så som katalysatorer) på efterkälken, då det kostar för mycket. Har man inte tillräckligt med pengar, så prioriteras det inte.

Gällande stadsplaneringen så bygger man efter amerikansk modell, där man ska nyttja bilen så mycket som möjligt. Detta gör då även att köpcentrum byggs upp, så som i USA. De nyare områdena har man börjat bygga för trottoarer, där man faktiskt kan gå runt.

Ja det är helt klart en förklaring som duger. Städerna är inte vänliga mot promenadfolket. Det är bil eller mc man måste hyra eller köpa för att öht komma någonstans på ett vettigt sätt. Annars har man alltid en massa sittandes i färdmedel varje dag. Jag ska inte vara mer i Manila. Makati, nej tack. Fint i kanten. Manilas Stureplan typ. Greenbelt. Jag blev besviken.

Tänker mer på exempelvis Naga, Legazpi eller Calbayog City. Har aldrig varit där men typ så. Någon stad på ett par hundar tusen invånare. Inga västerlänningar, turistattraktioner och inga badstränder. Helst befriade från shopping malls också. Mer behövs egentligen inte.

Mindoro var okej men långt att ta sig dit och sen en evighet av nästan ingenting. Man fick åka små trehjulingar så att laptoppen nästan gick sönder. Ingen tillräckligt stor stad förutom precis där båtarna la till (turister och pengakåta tuktuk chaufförer). Puerto Galera var mysigt men mysigt räcker inte. Då kan man lika bra stanna här i Bohuslän. Typ Naga blir det nog. Bara åka dit och sätta sig i första bästa etta, och sen se vad som händer. Misstänker att det är väldigt lätt att träffa kvinnor där och att krånglet inte är alltför besvärligt.

Så möts man av detta när man googlar: Jag tyckte Olongapo var direkt otäckt. Däremot inte Manila även om statistiken säger annat. Så man vet inte förrän man kommer dit.

Instämmer med TS att jag anser Manila vara ett av jordens största rövhål till städer på jordklotet. Nu var jag där långt innan pandemin och inte jättelänge.
Orsaker: Trafiken, Smogen, dåliga stadsplaneringen m.fl

Jag vet inte om jag själv skulle kalla Makati för svaret på Stureplan, möjligtvis delen som heter Rockwell eller i Taguig, där BGC ligger. Men de platserna så finns det trottoarer som, där man faktiskt kan gå runt.

Annars finns ju återigen PNR, MRT och LRT för att inte sitta i köer.

Man behöver inte heller bo i Metro Manila, utan man alltid bo i en mindre stad som du nämner. Men då kommer inte utbudet att finnas där på samma sätt. Du kommer nog dock inte undan trikes eller jeepneys om man bor så dock.

Att träffa en partner kan man alltid göra, men givetvis så ska man inte leta efter dessa på typ LA café eller Burgos, utan mer online. Sedan får man känna efter och inte kasta sig in i en relation.

Överlag tror jag att man upplever landet på ett helt annat sätt om man behagar sig att lära sig språket. Om man planerar att flytta hit dvs.

Precis detta med tigerekonomier i kombination med Coronarestriktioner har dödat många unika länder och upplevelser. Allt i världen strömlinjeformas nu och trattas ned till en smal mall. Otroligt trist!