Har senaste åren börjat resa lite runt i världen för att se och uppleva vad världen har att erbjuda.
Det är också först nu när jag har en fast tjänst med hyfsad inkomst som jag upplevt att jag kunnat ha roligt på mina resor.
Allt som är "roligt" att göra eller uppleva på de platser jag besökt kostar pengar. Jag vill kunna ha ett eget litet rum att sova i med toalett och en dusch. Det behöver inte vara 5-stjärnor på hotellet eller den lyxigaste maten jag äter. Jag vill dock kunna unna mig att äta ute och ibland "lyxa" till det.
Jag vill köpa lite souvenirer och prylar som jag släpar ända hem till Svea rike trots att merparten av prylarna numera står "made in china".
Allt det här kostar alltså pengar och även om jag har en hyfsad bra inkomst gentemot medel-Svennson så känner jag mig absolut inte rik att kunna blåsa flera tusenlappar hur som helst när jag reser.

Jag har aldrig förstått meningen med att åka utomlands för att bo på något sunkigt vandrarhem/hostel med totala främlingar med risk för att bli rånad/våldtagen. Inte ha råd att unna sig något nöje på plats eller god mat eller ens kunna köpa med sig någon billig skitsak med hem. Kan någon förklara till mig varför man vill resa iväg som värsta luffaren (backpacker) utan att ha råd med varken drägligt boende eller rolig tillvaro på resan?

jag brukar kombinera, hostel, lågbudgethotell, airbnb, fint hotell, vill jag bara vila bekvämt kan jag stanna hemma.

Tror inte riktigt du förstått konceptet.
Backpackers lägger mindre pengar på triviala saker, så som logi, föda och transport för att istället använda sina pengar till just nöjen och upplevelser på plats.
På vandrarhem/hostels sammanstrålar likasinnade och ännu mera upplevelser skapas.

Håller med.

Att vara en backpacker är inte synonymt med att leva som en luffare. Det handlar i grund och botten om att dra ner på boendekostader så man har råd att vara borta längre.

50k kan räcka 10 dagar i Asien eller 6 veckor med lite finess.

Själv gillar jag att blanda högt och lågt, tycker hostels är en väldigt bra plats att connecta med likasinnade. Något som inte är lika lätt i hotellbaren av flera anledningar.

Sen finns det olika typer av backpackers, jag gissar att ts pratar om nidbilden, den person som är borta i 9 månader och lever på 50kr per dag. Då kortar jag hellre ner resan till 4-8 veckor för en rikare upplevelse.

Ts låter riktigt inskränkt som tror man blir rånmördad på ett hostel.

Jag reser inte längre så eftersom jag är gammal, lat och relativt välbeställd.

När jag var yngre reste jag dock alltid så, och orsaken var i princip alltid att jag träffade så många roliga människor som jag kunde hänga med (jag reste i princip alltid ensam). Dessutom blir inte resan så förutsägbar, utan mer av ett äventyr, vilket man uppskattar när man är ung.

Resor handlar väl främst om upplevelsen att vara där i stunden, inte om hur mycket skit man kan fylla resväskan med som sedan samlar damm i bokhyllan därhemma? Vil man ha minnen från en resa så funkar vadsomhelst, till och med en servett eller ett ölunderlägg. Du vet ju att det kommer från stället du var på och det är hos dig minnena finns. De minnena blir ju inte bättre för att det är en dyr souvenir.

Samtidigt handlar det ju pengar. Att resa runt exempelvis Europa och bo i sovsal är för den som vill resa att föredra framför att inte resa och sova bekvämt hemma i sängen. Det är ju själva resandet som är grejen, inte kvaliteten på sängen och duschen.

Följer en japansk YouTuber som reser världen runt, Shige Tabi: https://youtube.com/@ShigeTravel

Han reser med minimalt bagage - allt i en ryggsäck - och sover mellan 2-3 nätter på varje ställe. Han riktar in sig på att äta och dricka gott på varje plats han besöker, samt dricka en god öl eller något glas vin. Sightseeing och något mera utmanande äventyr står även på listan.

Så ska en backpacker vara enligt mig.

Schizofren trådstart, först propagerar du för att allt inte behöver vara lyx så att man istället kan unna sig och uppleva saker, och sen sågar du backpackers, som är experter på just det, att resa länge och uppleva mycket för samma kostnad som nån tjock medelklasssvenne bränner på 2 dagar i typ Dubai eller nåt annat plastigt skitställe.

Nej du, du borde nog ladda 15-litersryggsäcken, sy på några flaggor och boka in dig på första bästa 12-bäddars dorm room i sydostasien. Jag tror det är det du egentligen vill. Vem fan bryr sig om prylar när man reser?

Väl en smaksak.

Sen att du är litet självmotsägande i starten kanske är samma som med mig och festivaler. Verkar hur skoj som helst tills man inser att man inte bara kan gå därifrån, eller duscha, eller sova nånstans där man inte är omgiven av 20000 idioter.

Världens gubbigaste restips till dig (om du e som mig då - packa för litet kläder och ha en tvättdag. I dom flesta städer runt om i världen finns det tvättomater (eftersom gemensamma tvättrum inte är så vanliga utanför Sverige), släpa dina kläder från hotellet, pressa in i en tvättmaskin med tillhörande dumma frågor och annat tjöt med lokalbefolkningen eftersom man inte alltid vet hur det funkar och sen hittar du en pub brevid och tar dig en öl och läser en bok medans tvätten går.

Du slipper tung packning, har utrymme för turistbös du skaffat på resan OCH du får snacka med lokalbefolkningen och liksom lajva att du bor där. Du får också en sorts backpacker ultra-light känsla utan allt det jobbiga.
Vi har satt det i system när vi reser och det är antagligen några av våra mysigaste reseupplevelser sjukt nog.

Coolt, tack! Synd man inte begriper japanska....men engelsk översättning duger förstås.

Jag har inget emot att resa billigt. Jag reser inte för att uppleva flashiga hotell utan för att UPPLEVA och att känna mig FRI och att leva för dagen. Sedan när man reser på detta sätt kan man resa mycket oftare.

En sak är ju tiden man är ute.
Vill du ha två veckors semester eller sex månaders semester?