Kul tråd! Nu bodde jag förvisso i New York så jag stötte aldrig på det fanatiska, kristna och konservativa USA men ett par saker som störde mig något enormt..
Som det nämndes tidigare - det eviga "how are you?"-tjaffset, innan man hade lärt sig att det bara var ytligheternas ytlighet så svarade man faktiskt på frågan att det var bra och frågade hur det var med personen tillbaka, då fick man alltid en blick precis som om man vore fullkomligt dum i huvudet och ett stammandes "eh eh eh good.." till svars.
Byråkratin och allt krångel - jag gick i skolan när jag bodde där och var det minsta lilla administrativ process så blev det helt plötsligt ett enormt arbete. Hämta 25 papper hos Person A, läs igenom och skriv under för att ta dem till Person B där du lämnar 5 papper och går vidare till person C med resterande 20 papper, under tiden uppstår problem hos sista personen och då måste du gå tillbaka till person A för att få ett papper stämplat som sen ska granskas av person D. Alla personerna är så nischade på just sin grej att man absolut inte kan svara på frågor eller hjälpa till för att lösa eventuella problem under vägen utan man hänvisas bara till den som vet. Kan bara tänka mig hur det är att handskas med skatteverket i USA.
Alla taxichaffisar, kioskbiträden, snabbmatsrestaurangbiträden och så vidare som har väldigt bristfällig engelska och som ändå innehar permanent uppehållstillstånd. Vi spenderar nio år i skolan för att lära oss engelska till den grad att man nästan är överkvalificerad.. I ett främmande land.. På deras eget språk.
Måste dock tillägga att där var väldigt mycket med USA som jag älskade och jag kan nämna väldigt många punkter som jag avskyr med Sverige så det känns som det går rätt jämnt ut.