Det finns ju många solskenshistorier när det kommer till ämnet att "sälja rubbet och lämna landet", och det är ju kul.

Men nu till er som gjorde det - sa upp er från jobbet, sålde era prylar, rev kontraktet till lägenheten, och gav er iväg - bara för att komma på att allt inte var frid och fröjd bara för att man tillbringade dagarna på andra breddgrader som inte var Sverige:
Vad hände?
Varför kom ni tillbaka?
Hur var det att börja om från (nästan) noll i Svearike?
Hur länge stod ni ut?
Vad skulle ni ha gjort istället, med facit i hand?

Någon där ute måste ha upplevt detta, det skulle vara MYCKET intressant att få höra era historier och synpunkter i ämnet.

Intressant tråd

Ska bli kul att se vad folk har säga. Själv har jag samma tankar på att lämna sverige för gott.

Kul idé!
Hoppas det kommer nå intressanta inlägg.

När jag var runt 10 år och flydde, var nästan på väg till åland innan jag gav upp. Skyller på ekonomin annars hade jag nu bott i något exotiskt land.

Varfor skulle man komma tillbaks pa noll? Man kanske fixat bra jobb eller utbildning medan man befinner sig pa flykt?

Här är ett exempel:

https://www.flashback.info/showthread.php?t=936213

Inte för att håna eller något. Men där beskrivs även anledningen till återkomsten osv.

Killen ska ha beröm för att ha försökt. Men tyckte han gav upp för lätt.

Har man fixat ett bra jobb och utbildning medan man befinner sig på flykt så har man inte direkt kommit hem med svansen mellan benen...
Läs igen så kanske du förstår tanken till trådstarten.

http://britishexpats.com/forum/forumdisplay.php?f=61

Visserligen off-topic da det ar historier ifran Britter som flydde dom Brittiska oarna till andra lander och nu vill atervanda eller har atervant.

Ganska intressant lasning faktiskt.

Om man har tankar pa att lamna Sverige sa ar detta en nyttig lasning, for laser man dar sa inser man att man inte ska branna alla broar innan man sticker.

Ar man installd pa att lamna Sverige sa se till att kanske hyra ut lagenheten i andra hand atminstonde i ett ar.
Ta tjanstledigt ifran jobbet om man kan.


Vad man manga inte inser, ar att det land som man kanske akter ner och spenderade tid i pa semester eller man hade working-holiday-visa , ar att det ar en helt annan livstil man lever da an nar man flyttar till ett land permanent.

Jag brukar saga att en gra regning kall tidig Mandagsmorgon ar lika trakig har nere i Australien som hemma i Sverige.

Varddagslivet suger oavsett vart du bor!

Sedan tror jag inte att manga ar sa sugna pa att skriva i sadana har tradar om man har atervant tillbaka till Sverige.

Manga ser det som man ar en misslyckad person.

QFT. Alla som vi dra Fran Sverige borde tanka pa detta.

Jag tycker inte man kan saga att man bott I ett land om man inte levt dar som permanent resident och jobbat som alla Andra, pa samma villkor. Studenter och folk med arbetsvisum lever I en egen varld som inte ar pa riktigt. Vardagen kommer att forandras nar den tiden ar slut, det kan ni rakna med.

Jo det är så! Håller med dig fullständigt. Samtidigt som jag måste säga att jag sitter ju hellre i ett varmt och skönt land å gråter över vardagen än i ett kallt och grått land som Sverige.

Jag visste redan innan jag akte att jag skulle komma hem igen.
Pengarna racker inte hur lange som helst och lonerna ar skamligt laga i Sydamerika. Jag menar helt katastrofalt laga. Man tjanar mer pa att flippa burgare i Sverige an att jobba som lakare i Argentina.