1) Amerikaner tar oftare kontakt med okända människor spontant än vad svenskar gör det, jag märker tydlig skillnad.
2) Visst kan vissa tycka att det är charmigt med en svensk kille, men oftast har det ingen betydelse.
Ibland är det en nackdel för det är numera ganska allmänt känt att det är jobbigt det är att skaffa visum
för att gifta sig med en utlänning.
Språket är alltid ett handikapp då man är invandrare. Jag märker tydligt att jag inte kan snida som i Sverige,
även om min engelska är ganska flytande. Men man lär sig med tiden...
Man måste vara ovanligt språkligt begåvad för att inte känna sig handikappad emellanåt som invandrare.
Men Amerikaner är väldigt överseende med utländska dialekter, och diskriminerar ingen i onödan.
3) I USA märks det tydligt att man skaffar sig partner som en slags socialförsäkring i betydligt högre grad än i Sverige.
Svenska tjejer blir ihop med den som dom gillar (tex efter utseende eller social status i bekantskapskretsen), medans Amerikanskan väljer den som är ekonomiskt
pålitlig. Att vara singel är riskabelt här i USA. Förlorar du jobbet så förlorar du i princip också din sjukförsäkring.
Men då kan man gå på makes/makas försäkring istället. Därför är Amerikanskor väldigt pigga på att gifta sig med dig - om du ser ut att kunna
göra en bra karriär. Så visst; utseendet spelar större roll i Sverige.
Detta gäller förstås inte alla, men jag ser det ändå som en tydlig skillnad.
Hade USA haft socialförsäkringssystem typ Sverige så hade denna skillnad inte funnits. Money talks!
Observera att detta är mina privata iakttagelser och ingen vetenskap.