Precis som flutt saknade jag bara familj och vänner, och de kom med jämna mellanrum och hälsade på. Jag lyckades tydligen sälja Peking ganska bra. Eftersom jag bodde i en av Kinas största städer kunde jag käka västerländsk mat precis när jag ville, eller laga den själv. Ett halvt kilo kött kostar runt 17 SEK hos kvartersslaktaren, och maken till köttkoma har jag nog aldrig haft... Annars är jag helt inne på kinesisk mat, jag kan nog gå åratal utan kött och potatis.
Vad jag saknar mest med Kina? Just nu precis efter hemkomst så saknar jag precis allt. Det kommer bli ett jäkla helvete att vara i Sverige under en regnig vår, när jag vet att utesittandet vid grillställena på Pekings gator kommer igång, med trekronorsöl och kött på spett. Och festivaler och fester och ett så enormt stort kulturellt utbud, som antagligen är lika stort som hela Sveriges sammanslagna utbud. I en stad. Jag saknar maten och vännerna, och konstigt nog så saknar jag faktiskt kineserna också. De kan vara jävligt svåra att tas med ibland, men det är något med folket som attraherar mig. Även om språket är svårt, så är det ett enkelt land att hitta folk som är intresserad att hjälpa en, eller bara hålla en snabb konversation om ingenting.
Du kan bo rätt permanent i landet, det är bara att hitta en inkomstbringande sysselsättning, och fixa visum gneom agencies med jämna mellanrum.
Dina kinesiskakunskaper efter 6 månaders studier är inget alls att hänga i granen, men efter ett år tror jag det börjar ta fart. Jag har totalt pluggat 2 œ år, och även om jag inte är någon speciellt dedikerad student så kan jag hålla rätt långa konversationer och gör det rätt ofta. Dock, kinesiska är ett språk som tar väldigt lång tid att lära sig tala flytande.
Angående möjligheter med kinakunskaper.. Det är ju faktiskt den enda större ekonomin i världen som trots krisen fortfarande expanderar. Det finns för folk med examen och intresse att bosätta sig i landet, goda möjligheter att få jobb.