Tack för den! Ska kika om jag hittar något intressant.

ägna en eftermiddag åt att läsa alla thailandtrådar så är du inte längre utan kunskap...

Det jag har märkt ofta är också de personer som faktiskt flyttat ner och lyckats stannna kvar tidigare än pensions ålder är deras ovilja att berätta hur dom själva just gjorde för att lyckas. Det blir genast en massa hänvisande till vad man får göra och inte göra i Thailand mm. rätt roligt faktiskt jag har träffat många människor som lyckats, inte en enda vad jag kan minnas har berättat sin väg dit. Hemligheter eller lathet? om man inte tittar på de som det är helt uppenbart då de är högutbildade då är det ganska lätt att förstå hur det gick till.

Att det är jävligt svårt om man inte sitter på pengar och kontakter vet man om. Vad skulle hederlige harry utan pengar och kontakter i vare sig sverige eller thailand, som har tröttnat på sverige få ta sig till?

Jag tror att oviljan till att berätta kan hittas i dessa anledningar.

a) Personen har träffat på en massa pajsare som fått för sig att Thailand är landet, de flyttar dit med några miljoner och efter 3 års barägande flyttar de hem fattigare än någonsin.

b) De har berättat för folk och märkt att folk inte lyssnar, efter ett tag tröttnar man och orkar inte med nästa person som ska fråga.

c) Man inser att man till en viss del har haft tur.

De vill nog inte hålla inne med kunskapen utan har mer eller mindre tröttnat på att repetera samma saker som ingen lyssnar på.

Det som gäller om man flyttar till Thailand och ska starta bolag är lite samma sak som gäller om man kommer från Thailand och ska fixa ett bolag.

1: En affärsidé.
2: Koll på sin marknad. Många startar upp sina bolag utan att ha koll på konkurenter.
3: Arbetsvilja, många som flyttar ner tror att företag sköter sig själva.
4: Kapital, storlek beroende på vad man skall göra.
5: En bra advokat eller liknande som kan hjälpa en med myndighetskontakter.
6: Kompetent personal.

Tror de flesta som tänkt starta bolag i Thailand bara kommer till punkt 1, de som lyckas gör alla 6. Många som får iden har inte heller haft bolag i Sverige, de tror att ha en liten firma är väl inte så komplicerat, men att ha ett bolag i Sverige utan kunskap är komplicerat, vad blir det inte då i ett annat land med helt andra lagar.

De jag vet om som har lyckats har slitit som djur de första åren. De har jobbat 10-12 timmar per dag sju dar i veckan. De har inte jobbat 3-4 timmar för att sen ligga på stranden som många verkar tro.

Många poänger finns i det flback, tackar för ett bra inlägg.

För min egen del blir det nog jobba på i sverige och spara ihop till en långsväng och gå i skolan i Thailand, läsa Thai och kanske något mer. Vet inte om det suger så himla mycket längre att försöka mig på att slå mig fram I kaoset som företagare i Thailand speciellt när man vet någorlunda hur det fungerar, Jag har ju Thailand runt mig vart jag än rör mig i alla fall, frugan och sonen. Familjen i Thailand osv.

Håll dig undan svenska mäklare som erbjuder hus i Thailand!!!
Det är rövarpriser de tar ut. Ett bra hus får du för 300,000 bath och uppåt beroende på område. 1,5-2 milj Bath så får du ett 2 våningshus med 4 sovrum i ett "område" med vakt vid infarten.

Hus/ lägenheter är inte dyra. Det fel som många "vitingar" gör är att de ska ha ett stort jävla hus med AC etc och så får de betala runt 15-20,000 bath/mån i hyra -helt idiotiskt!

Hyr en lägenhet i en länga för 3000 bath/månad till och börja med.
Beroende på ställe så kan ett bra hus kosta 5-6000 bath/mån. Man kan lätt leva 2 personer på ca 20,000 bath per månad inkl hyra. Lever man snålt (utan att överdriva och dvs utan lyx) så kan man leva på 60,000 kr i 1 år i Thailand.

Turisställerna är dyra håll dig därifrån men man kan fortfarande hitta billigt där med om man kikar runt ordentligt.

Många kommer tillbaka efter ett tag då de blivit blåsta tillräckligt eller det inte gick som de tänkt sig.

Företag så ska man vända sig till de som är där året runt dvs thaiarna inte till turisterna. Man tjänar mindre men man får definitivt ihop så man klarar sig utan problem.

Nää folk vill inte dela med sig alltför mycket!
Hänvisar till "flback"s svar.
Man tar hand om det man har. Det gäller även för ställen där det inte är turister och bra utflyktsmål.
Jag vill inte ha massa jävla turister som kommer och sprider sina pengar som om de var gjorda av det, för då går ju priserna upp för oss vitingar! .

Vem fan som bor där vill betala 100 bath för mat när man får samma för 20-30 bath (beroende på område BKK är dyrare)? Det förstår inte många eller att 10 bath är faktiskt en skål ris!

Och som "flback" säger så är det mycket snack om hur häftigt det är och personen ska flytta dit men sedan händer ju inget mer.