Om man, som mig och många andra, sitter och suktar efter en nystart någonstans, eller iaf att komma bort ett tag och kanske uppleva något mer exotiskt än den klassiska "rensa fisk i norge"-resan så finns det gott om trådar där folk som tagit steget ut i världen peppar oss oskulder till att göra det samma. Jag syftar mest på er som verkligen
flyttat.
Nu är det dock så att jag känner för att vända lite på myntet, då de flesta romantiserar det till en sådan gräns där det inte verkar finnas något som helst negativt med att bara dra iväg sådär.
Så mina frågor går nu ut till er där ute i stora världen.
Vad har ni svurit mest åt?
Vad har ni haft mest ångest över?
Beskriv känslorna som eventuellt kommit över er där ni plötsligt insett att ni lämnat en jävla massa härliga saker och ting där hemma som ni inte kommer få se på ett bra tag osv osv.
Berätta om alla helvetiska stunder, oavsett om de positiva aspekterna av erat livsavgörande beslut har vägt bra mycket mer. Jag vill veta allt det negativa.