Benskydd: jag kan dessutom säga att en ishockeymatch i Helsingfors är värt att beses. Det ena Helsingforslaget, HIFK, spelar i en gammal ishall ganska mitt i stan, på Nordenskiöldsgatan. Där är en fantastisk stämning, om det är en någorlunda spännande match. Folk kan reta upp sig riktigt ordentligt om det går illa för hemmalaget, om det går bra svallar känslorna över åt andra hållet.
Det andra Helsingforslaget, Jokerit, spelar i en relativt nybyggd ishall, Hartwall-areena. Den är mer steril och inte så mysig, och längre utanför stan, men befinner du dig i Esbo har det kanske ingen skillnad. Till saken hör att Jokerit förtjänar stryk, och HIFK pokaler.
Det finns flera svenska teatrar i Helsingfors, och det ordnas en massa stand-upkomikkvällar på svenska i Helsingfors. Hur länge skall du stanna, och vilken vecka är du här?
Vidare, är du så gammal att du kommer in på krogar som har 20-24-års åldersgräns?
Egentligen har alla ställen 18 år, men restauranger och klubbar i Finland har rätt att välja sina klienter, så det är inte ovanligt med högre åldersgränser som efterföljs slaviskt, dessutom.
Ursprungligen postat av Mertzi
Snacka inte mer skit nu. Jag känner ingen som hatar svenskan utan de bryr sig bara inte. Jag vet flera som fått jobb i helsingfors utan att ha några kunskaper i svenska och de har inte ens blivit tillfrågade om de kan svenska, så ge dig. Jag var hos en läkare i helsingfors, allt gick bara på finska. De yngre har ingen använding av svenskan i privatlivet, i arbetslivet fungerar finskan bra och tillräckligt. Lagenlig språkservice...hahahaha...visst...hur bra funkar det. Jag har varit i hela finland och bara klarat mig på svenska i vasa och trakterna omkring. I Åbo funkar det inte, Helsingfors funkar svenskan riktigt dåligt. Östra Finland vet de inte vad svenska är. Tampere kan man lika gärna prata swahili som svenska, så ge dig nu. Jag pratar av stor egen erfarenhet. Dessutom, den svenskan som reservsvenskarna i finland pratar är ju skrattretande. Reservsvenskar, jag menar alltså den belastande minoriteten som kallar sig finlandssvenskar.
Min herre, som en finlandssvensk som bott i landet hela mitt liv anser jag mig ha en viss kunskap i ämnet.
Klart man kan få jobb utan att kunna svenska, vilket inte betyder att det inte är en fördel att kunna språket. Vilket det är, de två jobb jag sköter nu vid sidan om studierna har jag fått ENBART på grund av mina svenskakunskaper. Det ena jobbet sköts dessutom helt och hållet på svenska, och vi har mycket kontakt med Sverige. Kan man inte svenska har man ingeting på företaget att göra, och vi sysselsätter kring 900 människor här i Finland.
Jag har träffat på flera personer som hatar svenskan och svenskar. Skinheads, för det mesta, och alltid i den lägsta socialklassen. Om man inte bryr sig om svenskan har vi ju lyckats bra, eftersom de tvingas gå igenom flera svenskakurser i grundskolan och gymnasiet, vilket många tycker att är förnedrande och onödigt. Att likgiltigt gå igenom det är bättre än jag hade vågat hoppats på. Tyvärr vet jag att så inte är fallet.
Den lagenliga språkservicen fungerar mycket bra. Jag talar alltid svenska med mina läkare. Det sjukhus/läkarstation jag frekventerar är helt och hållet tvåspråkigt, och det är inte det enda. Svenskspråkiga läkare med egen praktik finns det så de understa ruttnar.
Svenskan är vanligast vid kustområdena, jo, men i Tampere, eller Tammerfors som det heter, har jag klarat mig mycket bra på svenska. De har svenska skolor och en stor svensk koloni. Mina släktingar bor där, och jag har besökt dem relativt ofta som yngre och klarat mig fint.
I Östra Finland vet de inte bara vad svenska är, utan läser det i skolan liksom i det övriga landet. Det är upp till var och en att inkorporera skolans läror, vissa gör det, andra inte. Själv kommer jag inte ihåg hur cellen är uppbyggd eller när freden i Dorpat slöts. Kanske de har valt att glömma svenskan. Förvånansvärt många undantag finns det, i alla fall.
Den "belastande minoritet" du talar om betalar som grupp åtskilligt mycket mer skatter än genomsnittfinländaren, mycket mer än vi använder av samhällets tjänster. Finlandssvenska fonder och institutioner är mycket förmögna, och betalar ut en hel del pengar årligen, som stipendeier och andra förmåner. Pengar som staten annars skulle stå för, men nu inte behöver.
Och på vilket sätt är finlandssvenskan skrattretande? Jag har ofta, av svenskar, fått komplimanger för mitt städade och tydliga språk. Finlandssvenskan är inte lika statisk som rikssvenskan, vi tar inte intryck av invandrare, inte lika mycket intryck av engelskan och vi har en stor stab språkvårdare som jobbar med finlandssvensk media för att bevara språket.
När jag hör svenska ungdomar tala, för att inte tala om skriva, tycker JAG att det är skrattretande.
Jag påstår inte att svenskan skulle vara ett språk som kan anses vara jämnbördigt med finskan i Finland, eller att det borde vara det, men jag tycker att svenskan har en god ställning och upplever dessutom en positiv trend.
Jag är väl insatt i språkfrågorna och småaktiv inom bevarandet av svenskan. En stor del av mina studier tangerar problematiken, jag har god kännedom och insyn i de finlandssvenska institutionerna, och har jobbat för några av dem.
Så vill du ställa frågor eller komma med mer påståenden, svarar jag gärna, i den mån jag kan. Detta är däremot inte den bästa tråden att göra sådant i.