Well, om du börjar i norr och slutar i söder, hur skall du då kunna flyga hem från nepal?

Din budget beror dels på vilken standard du kräver, samt vad du vill hitta på för saker längs vägen. Skall du åka runt Indien med flyg? Tåg? MC?

Hur länge skall du vara där?

En kompis till mig var nere 2008/2009 i 6 månader, han hade en budget på 5000 i månaden och det funkade fint. En del månader kunde han spara mer än hälften av pengarna, andra månader levde han upp budget och det han sparat innan.

Totalt brände han inte mer än de 30 000 han hade med sig på 6 månader, samtidigt känner jag folk som haft en budget på 10 000 för 14 dagar i Goa och som lyckats bränna det.

Oj menade naturligtvis att jag tar mig upp via östra sidan från södern sen.
Hade tänkt ta mig runt med tåg och kanske hyra en moped med.
Tackar för infon iallafall. Indien verkar vara ett fantastiskt land ser fram emot att dra dit.
Charter och sånt e dock ej för mig, gillar mer "adventurer" style

Imorgon åker jag!

Tack för alla tips men tyvärr är jag fortfarande förvirrad så jag har inte ännu gjort upp någon resplan. Nåväl, jag får ta dagen som den kommer och se vart fötterna bär mig!

Kommer posta i den här tråden under tiden jag är i Indien, vad man ska/inte ska besöka, vad man ska göra/inte göra i Rajasthan dvs jag ska posta tips till mig själv som jag behövt innan jag åkte.

Om någon annan blir glad över tipsen så är det bara en bonus!

Härligt, du gör precis rätt i att inte lägga upp en resplan, oftast går det åt skogen.
Lycka till och ha det så trevligt.

jag o killen sticker dit 11 januari i 4 månader. Længtar som fan, och hoppas på lite rave o sånt med..
landar i mumbai dærefter ær inget planerat.Harvælnågra spots som vi tænkt att vi vill till men vi kollar avs stæmmningen o tar oss dit vi kænner før stunden.
Indien verkare bli festaste resan jag gjort/gør/kommer att gøra i mitt liv.

Ser fram emot att du skriver tipso trixnu nær du ær i indien

Hoppas inte för mkt, det är absolut inte som förut men det finns en del fester kvar...

Jag klistrar in fran min resedagbok som varnande exempel:

Namaste!



Är nu i Uidapur efter ha varit i New Delhi i fyra dar. Vad kan jag säga om dessa fyra dar? Hur ska jag beskriva dessa fyra dar?

Jag hade valt att bo i Paharganj, dels för att det är billigt att bo där och dels för att det ligger nära tågstationen, vilket jag tänkte vore bra, då det vore enkelt att hoppa på ett tåg och bara dra iväg (mitt dumma fån som trodde att det skulle vara lätt!).

Nåväl, Paharganj beskrivs i Lonely planet som ett backpackergetto, Footprint of Rajastahn använder sig av samma uttryck. Även på olika internetforum så använder man sig av det uttrycket. All info man kan få om Pahrganj handlar om hur rörigt, skitigt och hur många ficktjuvar och skojare som finns där.

Kom dit tidigt på morgonen och det var skitigt men inte mycket folk. Main Bazaar, huvudgatan i Pahrganj hade inte öppnat, alla hål-i-väggenaffärer hade jalusierna neddragna.

Mitt hotell låg i en gränd från main bazaar. Jag checkade in och direkt började hotellägaren fråga ut mig hur länge jag skulle stanna i Indien, vart jag skulle åka mm. Han vill sälja mig en resa i Rajasthan med privatchaufför för 400 euro. Jag var tveksam av många olika skäl. Han visade recensioner som andra svenskar hade skrivit, vissa var positiva med andra var ganska negativa. Jag sa att jag skulle fundera på saken och återkomma.

Efter jag hade vilat på rummet så gick jag ut på main bazaar. Wow! Heelvete! Satan i gatan!

Hur mycket folk som helst, herrelösa hundar, kossor (som också verkade herrelösa), mopeder, vespor, motorcyklar, rikshaws, tuc-tucs och fan och hans moster. Allt i ett enda mandelbrot-kaos. Alla tutade, på baksidan av fordonen stod det: " Please horn". WTF!

Det är kaos för luktsinnet också, trevliga dofter från mat, dofter av kryddor, rökelse mm Detta blandas med lukterna av rutten mat, urin och ko- och hundbajs (människobajs kan ha förekommit, gjorde ingen närmare undersökning).

Nåväl, i detta kaos så ska man stå ut med alla som kommer fram till en för att sälja massa saker eller dra med en till en "Goverment approved tourist agency". Man blir jagad av tiggare och skoputsare som säger: "Polis". Vadå "Police" undrar man.

Jag försökte fly in i en gränd och gick givetvis vilse. Kom in i riktiga slummen. Obeskrivbart. Inget att rekommendera.

Efter ett tag kom jag ut på en större gata, försökte orientera mig. En snubbe kom fram och var överdrivet hjälpsam, han sa att han skulle hjälpa mig, vi skulle bara gå till en turistbyrå. Det var ok för mig, gick in i byrån och en säljare försökte sälja ett jättefint paket till mig, priset undvek han. När jag sa att jag nöjde mig med en tågresa till Jaipur så börja han gnälla men han gick med på att beställa en. Detta funkade inte av någon anledning, så jag lämnade stället med massa gnäll och förbannelser i bakgrunden. Tog en tuc-tuc hem (den hjälpsamma snubben hade försvunnit), när jag kom hem frågade hotellägaren om jag funderat över hans resepaket. Jag sa att jag återkommer.


Käkade på en rooftoop-restaurang, träffade några svenskar som tyckte som jag att det var lite väl mycket skojare in Pahrganj.


Dan efter gick jag till tågstationen men vid kassorna så blev jag hustlad av en snubbe som sa att utlänningar ska köpa biljetter på ett kontor, han satte mig på en tuc-tuc och jag hamnade på en jävla turistbyrå igen! Försökte köpa en biljett till Jaipur, men nej du måste kolla det här resepaketet först. Jag stod på mig men det slutade med att han var ohövlig mot mig så jag drog.

Kom hem till hotellet, fick den stående frågan om jag tänkt över resepaketet, denna fråga fick jag under hela min vistelse på hotellet.


Gick på samma rooftop-restaurang, träffade en engelsk snubbe med en systemkamera, han hade ett särskilt filter som tog bort de flesta orber. Orber uppstår om det är fuktigt, dammigt och skitigt. Det är det i New Delhi. Skitigare luft har jag aldrig varit med om. Ingen novell kommer börja med denna mening: "Jag stod på bryggan en oktoberkväll, jag fyllde min lungor till bristningsgränsen och andades ut genom mina näsborrar. Luften var hög och klar som en novemberkväll i New Delhi!"

Nästa morgon gick jag till stationen, gick in genom en magnetbåge och tänkte gå in på stationen för köpa en biljett. Jag blev stoppad av en herre som ville se min biljett. Jag sa att jag skulle köpa en. Han visade upp ett id-kort där det stod att han jobbade på the Indian railway, han sa att utlänningar ska köpa biljetter vid Connaught place. Han slängde in mig i en tuc-tuc och helt plötsligt var jag på en turistbyrå. Tänkte att denna gång måste det gå bättre, då en represetant för det statliga järnvägssystemet hade hänvisat mig dit. Samma sak igen! De skulle kränga på mig nåt jävla resepaket men vägrade sälja mig en enkel till Jaipur.

Gick till samma rooftop restaurang. Träffade et australiensiskt par som gjorde en jorden-runt-resa. Gubben informerade mig att tågbiljetter är svåra att få tag i då Inderna har semester så här års. Helst ska man ha bokat minst en vecka i förväg. Jag fick lite panik. Ska jag inte komma ifrån den här helveteshålan?

Drog till My bar och sköljde ner paniken med en Kingfisher. En herre som såg ut som lille Fridolf undrade om jag inte kunde ansluta till hans sällskap. Han hette Robert och hade bott i New Delhi sen -78, kom ursprungligen från Italien. Det två andra i sällskapet kom ifrån Israel, en kille som såg ut som Vin Diesel och hans flickvän. Jag lämnade sällskapet efter två öl, då lille Fridolf och Vin Diesel mest pratade om olika former av bedrägerier, lille Fridolf hade tydligen varit väldigt framgångrik i kredikortsbedrägeribranschen.

Näst sista dan drog jag till Red Fort. Var orolig om jag skulle stanna i New Delhi resten av resan (resten av livet!). Hittade en butik som sålde flygbiljetter. Innehavaren var en välvillig Sikh och 10 minuter senare och 3400 rupies fattigare så hade jag en flygbiljett till Uidapur.

Orkar inte skriva mer, kan nämna att jag blivit hustlad av en skoputsare, ett gäng tuc-tuc förare och ständigt antastad av idioter som vill sälja resor, hasch, hotellrum och gud vet vad!

Ha det bra!

ps. Jo, min mage är i olag, det ingår i "The Indian experience" :'(

Låter som Indien det.

angående dessa jävlar som försöker ta dig till turistbyrån, säg ifrån med en skandinaviskt NEJ!
Bli gärna lite kaxig då dessa jävlar är så oerhört envisa. Har även råkat upp för jävlar som kommer med ID-kort och säger att jag ska köpa biljetten någon annanstans, jag bad han o dra åt helvete! Biljetter säls enbart i stationen, eller visst säljs de överallt men då till ockerpriser. Köp alltid vid tågstationen eller via nätet. NEJ NEJ NEJ brukar funka.. annars låter det ganska nice, det är ju en del av upplevelsen.
Ha det bäst!

vart ska man "leta" då før størst chans?

Hahaha måste säga att jag känner igen din upplevelse i Delhi. Hade du studerat en Lonely Planet guide lite noggrannare hade du nog sluppit att bli lurad dock. Det finns ett kontor på andra våningen på tågstationen som säljer biljetter bara till utlänningar. Knappt någon kö och oftast hjälpsamma människor.

Det är ganska kul med idioterna som försöker lura en på tågstationen om man vet om att de luras, då kan man äga dem ganska hårt. Speciellt när man påpekar att deras Indian Railways kort är fejk.

TS,lägg den tiden du planerat på agra i varanasi istället..om du inte är extreemt intresserad av romantik/arkitektur (taj mahal) agra är en skithåla. Ni rave-tomtar.. polisen i Goa (antar att det är dit ni vill) har blivit mycket hårdare med tillslag på dansjippon vilket gjort att de minskat i antal vilket gör många mycket glada.mig inkluderad, hitta ett annat land där ni kan spöka ut er i neon och tramsa runt.

Bumpar tråden då jag glömde att lägga till mina reseberättelser. Här kommer en:

Hallojs!

Är nu i Jodhpur men måste bara skriva en rad om hur det var i Uidapur.

När jag tog taxin från Uidapurs flygplats så hade jag bestämt mig för att jag skulle ta in på Hotel Baba palace. Taxichauffören började köra, efter ett tag frågade han om jag hade bokat rum på Hotel Baba Palace. Det hade jag, ljög jag, annars hade han börjat tramsa. Han frågade om vi firar Diwali i Sverige. Jag svarade att det gör vi inte och de flesta i Sverige vet inte vad det är. Detta gjorde att han fick en mycket bekymmersamt och fundersamt uttryck i ansiktet.

Huvudgatan var avstängd pga av festligheter så jag skulle få gå sista biten. Det var bara 200 meter sa han.

Jag letade efter hotellet i en timmes tid, fick motsägelsfulla anvisningar och förslag på hotell som de var villiga att ta mig till. Till slut så ledsnade jag och tog in på första bästa hotell. Hotellet hette Hotel Luxury palace. Vilken misnomer! Nåväl, rummet var billigt och jag hade TV och egen myrkoloni i badrummet. Fick duscha kallt.

Uidapur är en trevlig och mycket vacker stad. Sägs var Indiens mest romantiska stad. Det passade mig perfekt eftersom jag var där med den person jag älskar mest, nämligen mig själv!

Jag står framför spegeln och säger: "Ursäkta mig herr Supersmurf, skulle du vara intresserad av en middag på tu man hand?"

"Åh, det skulle jag vara! Vilken tid?" Fnittrar jag blygt tillbaka.

"Ptja, ska vi säga åtta?" säger jag självsäkert och ger mig själv skälmska blickar.

Drar till Maxim cafe som är en vegetarisk restaurang som räknas till dem bästa. Träffar några unga finska havrekoftor som ser helt slut ut. De har åkt buss i elva timmar från Mumbai. Jag sa till dem att det är bekvämare att flyga. Finnar är hårda, det är bara tänka på hur dem stod upp mot ryssen under andra världskriget. Vilken helvetesresa dessa unga finnar måste ha varit med om, så knäckta som det var. Maten var underbar, åt min favoriträtt palak paneer. Sällskapet var inte särskilt sällskapligt, de halvsov mellan tuggorna, var tystlåtna och ville nog bara gå och lägga sig.

Dagen efter så knatar jag på marknaden, tar en båttur och allmänt slappar. På kvällen gick jag till Hotel Baba Palace för att kolla in det. Jag märkte direkt att det här var hotellet för mig, trist att jag redan hade bokat fyra nätter på myrkoloni-hotellet. Då slog tanken mig: Varför inte stanna kvar? Varför måste man hasta iväg? Är det inte lite coolt att vara en lazy traveller? Jag bestämmer mig för att det är det. Jag är en lazy traveller! Hur kan jag vara något annat, jag är ju en lazy man?

Glad ihågen så åker jag upp till Hotel Baba palace rooftop-restaurang och beställer en palak paneer. Träffar ett par från USA, grabben kommer från New York. Jag frågar honom om han har varit på Peter Luger. Det har han. Upprepade gånger! Vi skojar om att det ska vara så förbenat svårt att få en ordentlig köttbit i detta land, kossorna finns ju redo för slakt utanför dörren, även om du bor mitt i stan. Jag berättar för jänkarna att jag hade minsann varit på Mcdonalds i New Dehli. Det imponerade stort på dem men de blev lite besvikna när det hörde att det bara fanns kycklingburgare där.

När jag hade ätit färdigt så frågade hovmästaren om vad min snusdosa var för något. Jag förklarar för honom och då lyser hann upp och frågar om han kan få en snus. Jag bjöd honom givetvis på en snus (första är alltid gratis!) och han bjöd mig på indiskt snus. Det var starkt och hade en annorlunda smak, tar nog ett tag att vänja sig vid.

En kväll går jag in på Lotus Cafe. Det är ett litet ställe där många backpackers hänger. Atmosfären är intim och trankil. Jag beställer palak paneer och två unga tyskar undrar om de får sätta sig vid mitt bord. "Sure" säger jag medans jag slafsar med min palak paneer. Vi börjar språkas vid och har trevligt under hela kvällen. De är vegeterianer och lite havrekoftiga av sig. Grabben frågar mig: "Have you ever stroke a cow on the street?" "It is so relaxing, you will experience such a nice connection with the cow!"

Wow, tänker jag, de är ju riktiga hippes men väldigt trevliga sådana. Jag berättar att jag inte har planerat särskilt mycket inför min resa. Grabben säger att de har planerat och gjort upp listor i ett halvår minst. Det är viktigt att vara systematisk och planera säger han. Tjejen nickar instämmande. Jag ler inombords, det spelar ingen roll hur mycket vegeterian, hippie, flower-power, havrekoftig man är; det går aldrig att utplåna den tyska ordningssamma mentaliteten. Ordnung muss sein!

Dan efter tar jag en sitarlektion hos en sitarmästares lilla hål-i-väggen butik. Han sätter på ett tumplektrum, vilket känns lite ovant. Han lär mig skalan som jag får spela up-stroke, down-stroke. När han är nöjd så berömmer han mig och vi går vidare till nästa moment, spel dir, vilket betyder dubbelslag. Dir ska spelas up-stroke, down-stroke, detta har jag mycket svårt för eftersom på gitarr så gör man oftast tvärtom. Efter ett tag får jag till det och upprepar skalan oavbrutet. Mästaren sjunger med: da-ra-dirra-da-ra-dirra osv. Han har en Indisk sångröst. Vi fortsätter med samma skala men komplicerar plektrumföringen. När jag fått till den mer komplicerade mönstret så tar han fram sin sitar och improviserar över mitt spel och det låter skithäftigt. Efter ett tag behöver jag vila, jag har ont i mitt pekfinger, sitarsträngar är inte lika snälla som gitarrsträngar. Mästaren berömmer mig och smörjer in mitt pekfinger med olja. Han ber mig fortsätta spela. En australiensisk havrekofta med tveksam hygien kommer in i butiken. Hon vill köpa nåt litet instrument till sin bror. Mästaren säger åt mig att fortsätta öva. Mästaren visar runt henne i butiken, han hör när jag spelar fel, utbrister då: "Smurfen it is da-ra-dirra-da-ra. Take it from the top" Mästaren frågar om tjejen kommer från Kina. Hon berättar att hon kommer från Australien. "men du ser ju ut som att du kommer från Kina" envisas mästaren. Tjejen säger att hennes farföräldrar invandrade från Kina till Australien. Mästaren nickar förnöjt. Hon går utan att köpa något. Mästaren säger glatt att han förstod att hon var kines, de handlar aldrig något. Kineser är snåla jävlar säger han med avsmak. Som avslutning får jag lära mig ett sjukt svårt mönster men jag får inte riktigt till det, är för trött. Jag köper en signerad skiva av honom och tar farväl. Mitt pekfinger har fortfarande känselbortfall.

Lämnar in mina kläder för tvätt. Gubben är döv så vi talar ett improviserat teckenspråk med varandra, funkar skitbra. " aha, kan jag hämta dem kl fem säger du?", " nej du behöver inte stryka dem" (tänker efter om han ska stryka min tur-kalsonger med Homer Simpsonmönster med jag struntade i det), "Aha 120 rupier, det låter fint det!".

Jag byter hotell, tyvärr är Hotel Baba palace fullbokat men jag hittar ett perfekt hotell, Hotel La Ghat Palace. Jag bor i anslutning vid matsalen. Mitt rum är inte riktigt färdigt så jag sitter och väntar, bredvid mig sitter en kvinna i 60-års ålder som ser ut att haft kul på 70-talet. Hon röker och dricker chai. När hon förstår att vi kommer bli grannar så blir hon glad. Hon beställer in en till chai och börja prata med mig. Hon frågar var jag kommer ifrån. Hon frågar om jag kan franska. När jag säger att jag inte kan franska så verkar hon besviken och förvånad. Hon berättar om sin Indienresor, hon har åkt till Indien i tio år. När hon nästan har rökt upp ciggen frågar hon om det är okej om hon röker, tänder genast en ny. Hon vecklar ut en karta, när hon inte hittar orden på engelska så fyller ut med franska ord eller hela meningar. Hennes mobil ringer och hon säger nåt surt på franska. Berättar att det är hennes " Male friend" som hon bor med som vill att hon ska komma in med chai till honom. Hon fortsätter att peka på kartan, lutar sig framåt, lägger en stödjande hand på mitt knä, fortsätter att ge osammanhängande reseberättelser. Hennes mobil ringer. Saved by the bell, tänker jag. Hon beställer två chai och ursäktar sig men säger att vi måste bara träffas igen.

Rummet är perfekt. Tyvärr är det lyhört då det en stort hål högst uppe i badrumsväggen. Så jag hör när de pratar med varann, jag hör när fransyskans "Male friend" defekerar (han har jämn och fast avföring tänker jag avundssjukt) och jag hör att fransyskans "Male friend" är en friend with benefits.

Träffar tyskarna på Lotus Cafe. Diskuterar trafiken. Den är vansinnig säger dem, ingen ordning alls! Deras teutoniska drag lyser återigen igenom. De ska åka till Bundi så vi bestämmer att ses dan efter på en cool restaurang. Jag erbjuder dem mina Y3-tvättpåsar, eftersom jag inte behöver dem längre, jag lämnar ju in min tvätt numera. Det blir glada. Tyskarna berättar om hemsk sak det varit med om under dagen. En kille hade kommit fram till dem och sagt att han var konststuderande och undrat om de kunde ge lite omdömen angående hans konst, han skulle inte sälja något. Det går in i ett hål-i-väggen kyffe. Indiern stänger dörren, visar konsten, börja tjata om att de skulle köpa något. När de inte ville det så tog han fram tyger och skit som han nästan tvingade på dem. De köpte ingenting men de tyckte att situation var så obehaglig så de letade genast upp en ko som dem kunde klappa.

Dan efter träffar jag en svenska på ett internetcafe, hon ska också till Bundi. Jag föreslår att hon hakar på till stället så kan hon få resesällskap. Hinner inte prata med henne men hon säger att hon kommer förbi.

Kvällen blev misslyckad. Svenskan är duktig på att prata men sämre på att lyssna. Tyskarna blir skrämda. Turligt nog så skulle det inte åka tilsammans och svenskan skulle vidare direkt hon hade kommit till Bundi.

Dan efter åkte jag de 25 milen till Jodhpur med privatchaufför. Aircondition givetvis. Det är så jag backpackar.

Nåväl, det var allt för nu. Frys inte ihjäl er däruppe!