Instämmer, dessutom är våra öppna landskap oerhört vackra

Så simpelt varför man är stolt, landskapet är Sveriges vackraste, vår, som sommar, som höst (min favorit med lövfällningen på Söderåsen och när åkrarna på österlen skiftar), som vintern (kullaberg en isig vinterdag är sjukt vackert). Människorna är sköna, den skånska kulturen gör att de är mer avslappnade, trevliga och de pratar så sjukt vackert (utom lund för där pratar de svenska). Musiken vi producerar, vår Mårtens afton, vår mat och allt annat. Närheten till riktiga länder, riktiga kulturer och riktiga storstäder. Tänker inte ens på Stockholm som huvudstad utan mitt centrum har alltid varit Köpenhamn.

Skåne är helt enkelt en egen kulturell sfär där man är skåning, inte svensk, inte dansk utan skåning. Enda nackdelen är att bortsett från Lund saknas det bra utbildning i Skåne. Lund är stort och har mycket, men inte allt. Därför jag efter min examen kommer emigrera hem igen. Man blir alltid så sjukt glad när man börjar rulla ner från småland in i Skåne.

Ja inte i Svensson-områden som Höja/Almgården eller blatteområden som Rozzengårdet. Då fattas utbildning.

Men Lund och Helsingborg är de två fästena med lite mer status. Malmö vill dit från sina kloaker men det är långt kvar och verakr gå åt fel riktning i många avseenden.

Vi ses på torget när Skåne har blivit skånskt om låt oss säga ett par hundra år. Då ska de riktiga skåningarna göra upp med de som anser att Skåne är svenskt (i själ och hjärta och ej enbart politiskt). Ni, svenskar och skåningar som anser att Skåne är svenskt - mördade mina förfäder, denna oförrätt har ännu ej hämnats.

Fast kommer inte från Malmö. Kan du din skånska geografi inser du att det finns andra ställen som heter Höja.

Helsingborg ligger ju under Lund, som dessvärre är totalinfekterat av ohyra från mälardalen. Ohyra värre än den i det Höja du pekar på.

De övriga utbildningsinstanserna är värdelösa, Malmö högskola är ett skämt, Kristianstad likaså.

Vi säger så, du kan få fortsätta leva med dina vanföreställningar om "stockholmskt rövslickeri". Ingen tar dig på allvar ändå... Och jo, skånskan är bara en dialekt idag, eftersom ockupanterna försvenskade vårt språk.

Du blandar ihop saker och ting.

1. Givetvis är skånskan idag en svensk dialekt (knappt ens det, i många fall är det ren tv-svenska). Det finns ju dock en ren skånska som vi skulle kunna tala som vi också enligt mig bör tala men jag inser ju givetvis att det "språk" som talas i Skåne idag inte har något med vad en människa vid sina sinnens fulla bruk kan kalla skånska. Jag talar rikssvenska i skola/arbete/sociala situationer för att få bättre betyg/arbete/vänner och kvinnor och talar således bara skånska med nära vänner, detta anser jag vara felaktigt - stockholmarna borde anpassa sig till oss - inte tvärtemot.

Det är onaturligt att det är så och därför borde man tala så mycket skånska som möjligt istället för att slicka stockholmsk röv och tala ett främmande tysk-zigenarspråk med några skandinaviska ord.

2. Det värsta som jag vet och gör mig mest upprörd är när folk säger sig vara "stolta över Skåne" samtidigt som de talar rikssvenska till 100% av egen fri vilja och beter sig som latte-fjollor från Stureplan. De mördar Skåne samtidigt som de säger sig stötta Skånes sak. Folk som talar om ockupanter samtidigt som de älskar att vara slavar.

Då tycker jag bättre om folk som erkänner att de är rikssvensk-horor och står för det. Då är de i vart fall intellektuellt hederliga.

Jaha är du en dänsky eller?
Skåne kommer varken bli självständigt eller tillhöra Danmark. Skåne måste finnas till som en fasad för resten av Sverige. Så att vi kan visa upp våra storslagna städer och öppna vackra landskap när turisterna från världen anländer.

Jag tror du har rätt. Jag förstår varför svenskarna vill att skåne ska vara svenskt. Jag begriper emellertid inte hur skåningarna själva kan känna sig som svenskar och tala ett främmande språk. Om man jämför med många afrikanska länder så har ju de bevarat sina modersmål vid sidan om förrtryckarspråken.

Som sagt så är det obegripligt för mig att skåningar vill vara svenskar men jag kan nästan "acceptera" det, det som jag inte klarar av är när människor säger sig vara stolta över Skåne samtidigt som att de i allt de gör (med sitt svenska beteende) mördar det sista som finns kvar av Skåne.

Jag talar som sagt själv (och skriver) på riksvenska i många situationer men jag känner mig som ett smutisgt luder utan värdighetnär jag gör det och gör det således bara för att bli accepterad av min omgivningen, inte för att jag tycker att det finns någon rimlighet i att tala tv-svenska när man befinner sig på skånska mark - våra förfäders mark.

Angående skånes statstillhörighet ser jag tre alternativ - självständighet, återförening med moderlandet eller skandinavisk stat/union av något slag.

Ja fast, kom igen, det var för typ 400 år sedan. Idag är Skåne svenskt och kommer alltid vara det.

Ur en kulturell synvinkel var Skåne inte alls en del av Sverige för bara 100-150 år sen. Statstillhörigheten med Sverige innan dess var bara administrativ - man hade samma språk, seder och bruk som tidigare. Det är de senaste 100 årens mord på vår kultur som har fått folk att se sig som svenskar. Och givetvis kommer detta att avta när integrationen med huvudstadsregionen tar fart på allvar - vilket förmodligen är en bidragande orsak till att den motarbetas från Stockholm.

Ulvius, varför talar du på rikssvenska? Att du skriver på det kan jag förstå eftersom det inte finns någon skånsk skriftspråksnorm, men tala? Förstår folk inte skånska kan man väl tala engelska eller danska. Det är iaf vad jag gör. Skulle aldrig förnedra mig med att tala någon slags semi-stockholmska.

Antagligen är det så men det betyder inte att det är rätt att det är så eller att det bör vara så. Jag tror inte att Skåne kommer bli självständigt snart men vem förväntade sig att berlinmuren skulle falla så plötsligt exempelvis. Ju längre tid det går sen ockupationen inleddes och ju mindre skånska vi blir desto viktigare blir det att Skåne återfår sina naturliga status - inte tvärtemot.

Jag anser inte att det finns någon heder i att ställa sig på den vinnande sidan bara för att den sidan är den starkaste - ibland är det bättre att dö med hedern i behåll än att svika sina ideal.