Hej allihopa.

I december har jag jobbat ihop ca 70000 o flyger till Delhi. Jag ska ta en sväng förbi Nepal och förhoppningsvis Tibet, hur länge vet jag inte men ja vill vara borta så länge som möjligt. Ok helst av allt vill jag aldrig mer komma tillbaka. Så jag har snöat in mig på att hitta jobb (hur osannolikt de än låter i mina öron). I vilket land eller vad för jobb spelar för tillfället ingen roll, om ja så måste röra mig mot myanmar, bhutan, thailand etc.

Nån som kan komma med något konkret/abstrakt tips?

Nu blev de här inlägget väldigt kortfattat så ja lär fylla på efterhand.

namaste!

Vad har du för utbildning och tidigare erfarenheter?

jadu, har ingen mer utbildning efter NVNV på gymnasiet.
sedan lumpen, en massa andra slitjobb på lager o liknande.
språk e ett stort intresse, engelskan franskan, spanskan sitter. håller just nu på att plugga nepali.
körkort innehas. aa de e väl det.
träffade en skön taxichaffis för en vecka sen som va från myanmar o bodde i thailand, han berätta att det fanns en hel del fiskejobb o liknande. snacka en del om boende oxå, vore kul o veta lite mer om det med.
men som sagt, VAD SOM HELST duger, bara ja slipper komma tbax.
nåt speciellt du tänker på ?

För att jobba i Indien måste du ha arbetsvisum, för att få detta skall du ha ett anställningskontrakt där ett indiskt företag försäkrar att dom betalar din lön.

Utan papper kan du glömma alla seriösare jobb, däremot är det superlätt att få statist-roller i bollywood om du vill jobba som skådis. Du behöver inga förkunskaper, och det finns gott om jobb. Lönerna ligger oftast på 300-800 rupies per dag, dom bjuder på mat. Annars kan man få extrajobb på någon bar i Goa t.ex.

Coolt! Det ska jag testa!

De flesta länder i regionen tillåter bara immigranter som kan bidra till samhället och besitter specialistkunskaper, som tilll exempel läkare eller andra sorters specialister som landet behöver.

Det andra alternativet är att ett företag anställer dig och garanterar att de betalar din lön. För många länder räcker det inte bara att företaget betalar din lön utan de måste stå som garant för mycket annat också. Företaget kan till exempel vara skyldigt att ordna bostad åt dig.

Detta gör självklart att det blir mycket dyrt för företagen att anställa några andra än personer som besitter specialistkunskaper. Förövrigt vill man inte att arbetskraft från andra länder ska konkurrera med lokalbefolkningen. Det finns inte heller någon brist på outbildad lokal arbetskraft.

För att ta upp Thailand som ett exempel så är det bara cirka 100 utlänningar varje år som får uppehållstillstånd i landet! Detta i ett land med en befolkning på cirka 65 miljoner invånare.

En burmes skulle kunna sälja t-shirts åt turister och arbeta som städare i Thailand, men däremot om en europé gjorde det så skulle han bli kastad i fängelse och sedan utvisas för att aldrig kunna återvända.

Du kommer aldrig att få uppehållstillstånd i Thailand. Ett thailändskt företag får inte ens anställa en utlänning per lag om han konkurrerar med den lokala arbetskraften. Det finns inga europér som arbetar som taxichaufförer i Thailand om de inte har uppehållstillstånd eller medborgarskap.

Att få medborgarskap i Thailand är lika troligt som att vinna på lotteri. När utlänningar ska hyra bostad i Thailand så är det helt andra villkor som gäller än för thailändare. Om du ska ha råd att hyra en lägenhet så behöver du ha ett högavlönat arbete.

Thailändska fiskare bor med sin stora släkt och har inte råd med mycket annat än ris. Enda möjligheten att få thailändskt arbetsvisum är om ett företag anställer dig och då krävs det som sagt att du besitter specialistkunskaper som inte thailändare har.

En del svenskar arbetar i Thailand för svenska företag, men även detta kräver att du har kunskaper som inte finns bland thailändare. Om du inte har arbetsvisum så kommer du aldrig att kunna stanna i Thailand om du inte är pensionär eller gift med en thailändska och uppfyller vissa krav.

Det går att få enklare jobb i Indien men detta ger självklart inget arbetsvisum och du måste snart lämna landet. Allting blir dessutom dyrare för en utlänning och för att leva i landet så behöver du ett riktigt jobb, inte några statistroller i en film.

För att en pensionär ska kunna få pensionärsvisa i Thailand så måste han ha en inkomst på inte mindre än 65,000 baht eller en summa på 800,000 baht i en thailändsk bank. Man får inte heller någon ränta på insatta pengar.

Om man ska bygga sig en framtid i ett land så behöver man ofta flera miljoner kronor! En summa på 70,000 kronor räcker till en längre semester. En utlänning måste ha en stor inkomst varje månad för att kunna hyra en lägenhet.

Lägenheterna och husen man säljer till utlänningar är självklart inte för vanliga thailändare. Priserna är helt andra än om du skulle köpa ett litet hus i norra Thailand. Utlänningar får inte äga mark eller fastigheter i Thailand.

När man köper ett hus i Thailand så leasar man marken. En utlänning behöver mycket mer än 70,000 kronor för att köpa en lägenhet i Thailand. Alla länderna i regionen är antingen lika stränga som Thailand eller ännu strängare.

Det är betydligt enklare att immigrera till Sydamerika eftersom det går att få uppehållstillstånd och medborgarskap i många av länderna där. Problemet är självklart att de inte heller vill ha in vem som helst.

Om du köper en lägenhet så kan du i många länder få uppehållstillstånd och efter en relativt kort tid medborgarskap. Gränsen för hur mycket lägenheten minst måste kosta är 50,000 USD i många av länderna. Uruguay är det bästa alternativet om du har mycket mer pengar än så.

För den som inte har så mycket mer än 50,000 USD och en pension så är Ecuador enligt mig det bästa alternativet, speciellt städerna Guayaquil eller Cuenca. Personligen anser jag att ditt dilemma inte går att lösa.

Dykinstruktör i Thailand kanske? Ganska lätt att få jobb vad jag vet när du väl har gått alla utbildningar och på 70000 klarar du dig en lång tid om du håller ner på kostnaderna lite. Sen kan du ju självklart också arbeta i andra länder. Skön livsstil även om det inte ger så mycket pengar.

wow, lagom mycket bs här.
Har du slagit upp en bok o citerat situationen i Thailand eller?
Är man bakom flötet så yes då är det klart att det du skriver skulle upplevas som sanning om man levt/lever i Thailand.

Till T/S, är du gatsmart, har lite disciplin samt har en förmåga att anpassa dig till folk och annorlunda miljöer så kör hårt, vilket land det än gäller. Det är inte svårare än vad du gör det.

Jag behöver inte redogöra för vad jag gjort eller gör men kan säga att jag gått emot typ allt ovanstående och är väl då ett levande exempel på att man kan lyckas med det man vill om man bara vill och har lite brains.

Hur kan man undvika deportering genom att vara "gatsmart"? Jag tror bestämt att trådskaparen behöver mer än uppmuntring och vaga antydningar om andra personer som har "lyckats" utan att de ens berättar hur det gick till.

Tyvärr är det så att man behöver pengar i alla länder. En förmåga att anpassa sig till landet, vara "gatsmart" och ha disciplin, är något som inte räcker långt om man inte har pengar och myndigheterna på sin sida.

Det finns inget land i världen som låter vem som helst komma dit och bosätta sig där. Och ja, till och med Sverige ställer krav när invandrarna kommer hit i stora strömmar.

Om man inte har rätt att bo i ett land så kan man inte heller bosätta sig där. Du har skrivit att du inte vill berätta hur du lyckades övervinna det omöjliga, men jag skulle gärna vilja veta hur man kan bosätta sig i vilket land man vill?

För att ta Thailand som exempel där jag bor.
Varför skulle deportering vara en överhängande risk överhuvudtaget? Hur svårt är det att ordna visum?

Jag har flera vänner som har UT med Thai pass, utlänningar. Lär dig systemet så kan du också få det.

Jag pysslar inte med något olagligt eller tvetydigt i lagens mening, men hela din retorik andas "hjälp mig",och tyvärr då går det sällan vägen. Jag kan ju vända på frågan då och så kan du redovisa vad du gjort och som gjort att du lyckats?

Vilket jag antar att du gjort?, för att du kan ju påvisa hur uppenbart svårt det är iallafall....

Jag är mellan 20 o 30, har jobbat i Thailand och blivit erbjuden fler jobb. O nej, inga fiskarjobb eller thaikneg. Hyrt boende och lägenhet förut och betalat mindre än thai. Inga problem. Men jag har också sett många sorgliga försök från folk som tror att de ska lyckas att landa ett jobb eller få igång en business med sorgliga slut. Tyvärr så attraherar Thailand mest gravt alkoholiserade och socialt missanpassade vilket också påverkar framgången med whatever.

Hoppas vi kan hålla nivån på diskussionen sansad även om vi har olika erfarenhet/åsikt.

Utlänningar med Thaipass, det är något ytterst ovanligt så tillåt mig tvivla.
Bara att få uppehållstillstånd, sk "permanent resident permit" tar flera år om man ens får det beviljat då det ställs krav som tex att ha haft arbetstillstånd i 3 år och att du betalat in rejält med skatt, du ska kunna prata/förstå Thailändska mm.

Det bör också nämnas att Thailand har en gräns för hur många uppehållstillstånd man utfärdar per år. Antalet uppehållstillstånd man utfärdar är mycket begränsat. För att kunna ansöka så måste man precis som du skriver också möta de mycket hårda kraven.

Om allt detta inte var tillräckligt så är tiden för att ansöka om uppehållstillstånd endast en gång per år! Det är dessutom en mycket kort period. Jag har aldrig träffat någon med ens thailändskt uppehållstillstånd.



Det har inget att göra med att man lär sig systemet och på så sätt får uppehållstillstånd! Det krävs precis som Contreras skriver mycket mer än så. Jag tvivlar likväl på att du har flera vänner som har thailändskt medborgarskap. Att få medborgarskap i Thailand är nästan omöjligt.

Jag har aldrig lyckats få varken medborgarskap eller uppehållstillstånd i Thailand, så jag vill inte påstå att jag har lyckats med någonting av detta. Du är bara en tillfällig gäst om du precis som alla andra ständigt tvingas lämna landet för att förnya ditt visum.

Om du inte förnyar ditt visum i tid så kan du deporteras. Det går inte att bygga sig en framtid i ett sådant land. Hur kan man kalla ett land sitt hem om man när som helst kan nekas tillträde att vistas i landet? En sådan människa har mindre rättigheter än en flykting.