Ett exempel: Jag skulle käka på en resturang i Paris. Det var typ i ett turistkvarter, så jag tänkte att där är de väl trevliga och fattar att inte hela jordens befolkning pratar franska... Men nej då. Så fort kyparna förstod att jag inte fattade när de slängde ur sig en ofattbart lång mening på den snabbaste franskan någonsin, vägrade de ge mig någon mat utan lät mig bara sitta där medan de gick förbi och passade upp andra (fransktalande) kunder och fnös åt mig.

Dessutom ska de bara knuffas och tvinga sig fram överallt. "Pardon" är nog bara ett ord de skrivit ner för att fylla ut ordboken.

Jag får nog säga England. Oartiga jävlar vart man än vänder sig. Inget sinne för kundvård övht. Tror aldrig jag har mött så otrevlig servicepersonal i hela mitt liv. Värsta erfarenheterna är från småstäderna där ungdomarna var särdeles uppnosiga och ibland närmast hotfulla.

Minns speciellt när jag mellanlandade på Heathrow på väg hem från Australien. Efter ett år var man rejält bortskämd med australiensarnas vänliga och sköna stil och då fick man sig en stadig kalldusch av otrevligt och snorkigt bemötande. Usch!

Luleå har bla en lång historia av att inte vilja ha ngt att göra med utomstående människor. Tex när melodifestivalen för första och enda gången arrangerades i staden. Stadens invånare gjorde sitt bästa för att visa hur ovälkomna de där mediastockholmarna och musik-bögarna var. Detta genom att erbjuda 0 service i allt från taxitransporter till restaurangbokningar, samt som grädde på moset genom att jaga och misshandla några icke namngivna bögar ur entouraget.

Det där är visserligen något som jag kan känna igen hos vissa av stadens invånare, men jag skulle faktiskt vilja påstå att staden är ganska mångfacetterad trots sin lilla storlek pga att man dels har industrierna där en viss form av människor hamnar och samtidigt universitetet där en annan stor andel hamnar. På så sätt en ganska segregerad stad då de två olika kulturerna sällan har så mycket med varandra att göra. Akademikernas barn pluggar studieförberedande och arbetarnas kör in på en mer praktisk linje. Utbytet däremellan är faktiskt relativt litet, även fast staden är inte är särskilt stor.

Javisst är alla olika och visst finns det sköningar och icke mindre sköna sköningar i alla länder, men man kan faktiskt fortfarande generalisera en aning. Och det råder heller ingen tvekan om att det finns skillnader. Ta mitt besök i Turkiet (utanför turistområdet) som exempel, fy fan vad sura, bittra och otrevliga människor överallt. Till och med butiksbiträdena fnös åt mig när jag gick in i deras butiker. Snea arga mördarblickar var jag än gick. En gång fick jag till och med en äppelskrutt kastad på ryggen när jag traskade förbi på gatan.

Och jämför det med japan - landet där du blir bjuden på taxi på 500 kr av en främling, enbart för att han personligen av ren godvilja vill se till att du kommer fram till den plats du letar efter (självupplevt). Säg vad man vill om landet, men att japanerna är ett av de trevligaste och mest hjälpsamma folkslagen råder det inga tvivel om. Men skit i det nu, nu pratar vi otrevligt folk! Vad har ni för några personliga erfarenheter och tankar?

I vilket land skulle ni vilja påstå man hittar det absolut suraste och mest otrevliga folket?