Ursprungligen postat av Arraksboll
Det där är visserligen något som jag kan känna igen hos vissa av stadens invånare, men jag skulle faktiskt vilja påstå att staden är ganska mångfacetterad trots sin lilla storlek pga att man dels har industrierna där en viss form av människor hamnar och samtidigt universitetet där en annan stor andel hamnar. På så sätt en ganska segregerad stad då de två olika kulturerna sällan har så mycket med varandra att göra. Akademikernas barn pluggar studieförberedande och arbetarnas kör in på en mer praktisk linje. Utbytet däremellan är faktiskt relativt litet, även fast staden är inte är särskilt stor.
Kan glädja dig, Arraksboll, med att jag har mycket positiva intryck av Luleå och luleborna. Ni har - liksom era grannar i Piteå och Skellefteå - ett gott rykte.
Här i Sverige är väl snarare stockholmarna (självupptagna, rusar stressat fram, osv) svåra. När man frågar folk om saker i Luleå är alla trevliga och hjälpsamma. I Stockholm är svårt att ens hitta någon att fråga, då de flesta stämmer in på flera av nedanstående punkter:
* är invandrare och inte kan/vill kommunicera på svenska så bra
* har hörlurar på sig, lyssnar på musik, pratar i mobilen
* ser skumma ut, typ ser hård ut, står i gäng
* är smått omöjliga att få stopp på, rusar fram, tittar bort
* tror att man är nån försäljare, tiggare eller dylikt ifall man inleder med "Ursäkta..." (funkar bättre att bara ställa frågan rakt ut så snabbt som möjligt)
Naturligtvis finns även många hjälpsamma stockholmare, men det här är min intryck av de centralaste delarna
Om jag fortsätter inom Sverige, så verkar folket i intilliggande områden (Uppsala, Västerås) ha alltmer liknande beteenden. Malmö likaså. Och vissa delar av Göteborg. Sen verkar av nån anledning Halmstad rätt stroppigt, de två gånger jag varit i staden.
Intressant tråd, förresten. Har själv inte så mycket att bidra med, men läser med stort intresse.