I, for one, will welcome our new german overlords.

Jag talar nästan ingen franska och har iochförsig nästan bara varit i Paris, men jag måste säga att jag är possitivt överaskad. De flesta är vänliga och hjälpsamma och försöker talal engelska. Undantag finns dock

spanjorer, fyfan. tillbringade 2 veckor i spaninen och träffade inte en trevlig människa.

Jag undervisar på ett italienskt universitet, så jag har väl en viss uppfattning om hur utbildningen ser ut. Visst finns det kurser i engelska, men det är sällan man lär sig. I Sverige är vi "tvungna" att lära oss. Vi ser filmer och tv-serier på engelska och lyssnar på engelsk musik. För att resa utomlands är vi tvungna att kunna tala ett annat språk om vi vill längre än till Norge och de svenska delarna av Finland. För att läsa lite mer ovanliga böcker som inte översätts till svenska behöver vi också ett annat språk.

Så är det inte för andra folk, speciellt inte de som pratar betydligt större språk än svenska. I Frankrike och Italien dubbar man filmer och tv-serier och dessutom har man en mycket större inhemsk produktion, då man ju är större länder. Samma sak med musik, ett betydligt större och bredare utbud av musik på franska och på italienska än det finns på svenska. En fransman kan utan problem resa jorden runt utan att behöva använda andra språk. Bryssel och Genève är förstås franskspråkiga här i Europa, och vill man bada och ligga i solen under vintern finns Tunisien och Marocko där alla pratar franska. För att se Mellanöstern finns Libanon där folk talar franska, och vill man bli mer exotisk finns hela västra Afrika med t.ex. Senegal, Kamerun eller Kongo där folk pratar franska. Sedan kan man ju följa i Victorias fotspår till Stilla Havet och simma bland korallreven på Tahiti eller Bora-Bora, fortfarande på franska. För en karibisk semester finns Guadeloupe och Martinique och för storstadsliv i Nordamerika kan man åka till Montréal och för vildmarksutflykter finns hela Québec. För italienare är det annorlunda, men fånigt nog är det låg status att resa utomlands, de är så överygade om att allt är bäst i Italien så varför åka bort. Korkat och ignorant i mitt tycke, men så är det.

Så du ser, även om man lär sig engelska i skolan så är det inte något man kommer i kontakt med i vardagen. Jag läste till exempel kemi under många år i skolan, men har aldrig behövt använda de kunskaperna och har glömt nästan allt.

På varje utlandsresa jag har varit på så tycker jag att befolkningen som man har stött på där har varit trevliga mot en, kan inte komma på när det är nån som har varit otrevlig och sur direkt. De märker ju om man är turister så då är de extra trevliga också. Men det är många ställen man har varit på där de försöker lura en väldigt mycket, tex när jag var i Hurghada i Egypten så var alla butiksägare väldigt påflugna och ville lura på en massa prylar. Samma sak gäller det när man åkte taxi, de försöker ta extra betalt och dessutom så känner varje taxi chaufför någon butiksägare, så istället för att de kör till den destinationen man vill åka till så åker dem och stannar utanför en butik istället.

Däremot så håller jag inte med dig när det gäller Turkiet. Jag var där med min pappa när jag var 12 år och där var alla väldigt trevliga, det kan bero på att min farsa är 2 meter lång också vilket gör att de kanske blev fascinerade och extra trevliga

Efter att ha läst ett par kommentarer så verkar det som de följer ett och samma mönster att det spelar ingen roll var personerna i fråga besöker så är de otrevliga mot en. Detta leder till några intressanta tankar som t ex. att kanske vi svenskar är de otrevligaste folken i världen? Inte fan kommer man stöta på en person som låter en gå före i kön i en snabbaffär om man bara har en sak att köpa medans personen framför har en hel kundvagn. Många ignorerar gammla personer och låter dessa inte få sitta på tunnelbana osv. Sedan får man inte glömma alla arroganta kostymnissar som har så jävla bråttom att de bryr sig inte om du är i vägen utan du får akta dig om du inte vill vara med om en kollision.
Ja listan är lång och tyvärr så är det så... :|

Jo jag själv tycker att vi är ett ganska otrevligt folk. Men tror inte vi ses som det utomlands. Sen får man tänka på att det beror nog mycket på vart i ett land man är om man ska bedöma folk. Ser att några säger att jänkarna är schyssta, men då är det ett land med 50delstater, alla kanske inte är likadana i varje delstat.

Har varit två gånger i Israel (i sammanlagt ca. fyra veckor) och jag tycker inte alls de var speciellt otrevliga.

Min israeliska väns kompisar som jag hängde med var bland dom skönaste personer jag träffat, och hennes familj och släkt var också riktigt, riktigt trevliga. Butikspersonalen var väl ibland lite restriktiva men aldrig otrevliga.

Så jag undrar om ni som tycker att israeler är idioter, har ni ens varit i Israel och hur har ni betett er då? Jag beter mig alltid respektfullt och ödmjukt mot de människor jag möter (förutsatt att de visar mig respekt såklart).


De otrevligaste...svårt, men (inflyttade) stockholmare har jag svårt för. De har flyttat dit från en annan stad (kanske mindre lite sketen stad) och bor nu i den STORA huvudstaden och OJ så viktig man kan vara då.

Jag har ett par gånger frågat efter vägen och fått ett noncalant svar att "det ligger ditåt någonstans" och pekar slött men oftast stressar de iväg och skiter i en.

Då är det bra gôtt att man bor i goa sköna Gôteborg där människor tar det lungt och ÄR trevliga.


Annars är fransoser jobbiga som fan, stroppiga jävlar.

Som jag påpekat ovan är det ett argument som inte säger något om fransmän (eller andra som inte talar engelska), men ganska mycket om den påstår det. Lika intelligent som att säga att malmöbor är stroppiga för att de inte behärskar molekylärbiologi. Sverige är inte världen, bara för att vi gör något i Sverige betyder det inte att alla andra gör det. Ingenstans förutom i Holland sätter man samma vikt på att lära sig engelska och gör det lika bra. Att sakna en kunskap (engelska, biologi, matematik, kemi) har inget att göra med att vara otrevlig. Att resa till ett land och bli sur för att befolkningen i landet vägrar att anpassa sig efter en själv, det är stroppigt.

Beror nog på att Island är så jävla isolera.

Nu blev det många svar på mitt inlägg....

Det är inte allmänt känt att italienare är som fransmän. Fransmän tycker på fullaste allvar att alla borde lära sig deras språk. Vilken italienare tror något sådant?
Jag kunde inte ett ord när jag var där, och ingen kunde engelska. Fick peka, gestikulera osv för att göra mig förstod och gör man det med glimten i ögat blir man väl bemött.

Kan tänka mig att människor som vart till t.ex Rom kan tycka Italien är lite sisådär. Dom glömmer att det är stressigt och sura miner i alla storstäder.
Jag var runt lite här och var i Lazioområdet ner till Neapel (själva staden åkte jag aldrig till dock).
Ca en gång per dag sprang det fram italienare, alltifrån unga tjejer till gamla gubbar, och pussade på min son (eh? lite ovant för en svensk, men inget illa menat från deras sida, tvärtom), försökte prata med en (mr Frågetecken) och när dom förstod att vi var turister så skrattade dom bara.
Det är min bild av Italien minus Rom.

Den enda som var negativ under resan var en luffare i Rom som jag inte ville ge pengar till.
Han sa några väl valda ord på italienska.
Dom utklädda romarmongona var lite påfrestande iofs.

Tyska turister anses väl som de mest otrevliga, ämarajt?