Enklast för dig, kanske, men försök att lägga ned ditt übersvenska perspektiv för en minut. Om det skulle vara så enkelt och användbart för människor att lära sig engelska hade de antagligen gjort det. Jag tror inte att kineser, argentinare, indonesier, brasilianare, japaner eller italienare (för att ta sex folk som verkligen inte talar engelska) låter bli att lära sig engelska för att jäklas med turister.

Som jag redan skrev i ett långt inlägg. För oss svenskar är det en självklarhet att lära sig engelska, för vi behöver det. Vi är ett väldigt litet folk som talar ett relativt litet språk. Folk som talar stora språk, till exempel engelska, kinesiska, spanska, franska, portugisiska eller italienska, har inte alls samma behov. De kan ofta leva hela sitt liv lika fulländat som en svensk kan utan att lära sig engelska. Deras språk är så stora att det finns en uppsjö av kultur på deras egna språk som vi svenskar bara kan drömma om, och åtminstone engelsmän och fransmän kan åka jorden runt på sina egna språk, också portugiser och spanjorer kommer en rätt lång väg.

Liten inflikning angående språkdiskussionen här...

Jag tycker JeanLuc har många poänger i det han skriver.

Sen bör vi ju också komma ihåg att olika språk är mer eller mindre besläktade. Svenska, tyska och engelska är rätt lika varandra, till skillnad från franska, spanska och italienska, vilka däremot har rätt stora likheter sinsemellan. Att lära sig engelska är troligtvis lättare för oss svenskar, än det är för sydeuropéer.
Dessutom bor vi rätt nära England. (Precis som holländarna gör, vilka också talar ett relativt litet språk, och som satsar rätt hårt på engelskan).
För mig låter det förvånansvärt insöat att föreställa sig att engelskan skulle vara typ Europas huvudspråk, som alla bör kunna, när det som modersmål i princip bara pratas i Storbrittanien, och som andraspråk i några befolkningsmässigt tämligen små länder runtomkring.

Som nån skrev... En fransman klarar sig rätt galant med sin franska, eftersom det kryllar av intressanta resmål där man pratar franska (Montreal/Quebec, nordafrika, osv). En spanjor klarar sig galant på spanska, eftersom bl a typ hela sydamerika pratar spanska (eller som i Brasilien portugisiska). Vill spanjorer, fransmän eller italienare resa utomlands, så är kanske grannlandets/grannländernas språk det/de intressantaste att lära sig, dvs inte engelska.
Skulle de fara iväg ända till England, USA, Australien eller dylikt... ja då är engelska en fördel. Likaså om de far till de nordiska länderna.

Dessutom dubbar ju de ju (liksom tyskarna) sina tv-programm, och får dem serverade på sitt lands huvudspråk, vilket gör att de sällan kommer i kontakt med engelska överhuvudtaget.

Världen är så mycket mer än Sverige. Svenskan är ett litet pyttespråk internationellt sett.

JeanLuc:

När vi talar om att resa runt i världen och besöka olika länder - som turister - finns det bara två olika sorters språk som gäller: engelska och det lokala språket. Du propagerar för de lokala språkens (och kulturernas) förträfflighet - med inte en liten dos förakt för den gemene svensken. Det sistnämnda exemplifierar jag med ett citat:



Att argumentera intensivt för ett av två alternativ innebär att man lika intensivt argumenterar emot det andra alternativet.

Men nu har jag gått off-topic för länge. Jag gillade frankrike, kan prata franska och tycker fortfarande att Syrien har det otrevligaste folket.

Det låter väldigt praktiskt, och som något jag själv önskar. Det vore kanonsmidigt.
Fast i verkligheten är det så enkelt, av skäl som bl a torde framgår av nyss skrivna inlägg här i tråden. Det är som att en del här har svårt att inse hur engelsk/amerikansk-präglade vi svenskar är, och att folk i andra europeiska länder inte nödvändigtvis alls är det.

Världsspråk... Ja, jag hoppas verkligen att engelskan behåller/utökar sin roll, eftersom den är rätt lik svenskan, och vi svenskar generellt har engelskan som andraspråk. Fast engelskans ställning måste inte vara självklar. Härom veckan fanns en tidningsartikel om hur Kinas allt ökande roll som ekonomisk stormakt, kan tänkas ställa större krav på att prata kinesiska (som är världens största språk), inte minst i affärssammanhang.

Jag har varit sketfull och ensam mitt i natten på skumma krogar i en hel massa storstäder som inte har så gott rykte, t.ex. Stockholm, Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Hamburg, Berlin, Düsseldorf, Oslo, Åbo, Helsingfors, Tallin, Paris, London, Glasgow, Leeds, Madrid, Chicago, New York, Barcelona, Bangkok, Prag, Brussel, Paris, Amsterdam, Salzburg, München, Linz, Lissabon etc etc etc...

Men jag har aldrig sett något ont hända, förutom några kollegor som blev nerslagna och rånade i Madrid kl 3 på natten efter att jag redan åkt hem till hotellet. Men går jag ut på den lokala puben i hålan där jag bor, är det slagsmål nästan varje helg.

Så du menar på fullaste allvar att folk i allmänhet beter sig rationellt, och speciellt när det kommer till något så nationalistiskt infekterat som språk? LOL - på dig, din Flaubert-onanist!

(Sen är det ju lite skojigt att du först anklagar mig för übersvenskt perspektiv, för att sedan bränna av en bredsida om fransk kulturs überlägsenhet över den futtiga svenska... och förstås att du kallar det übersvenskt när jag påtalar engelskans fördelar).

Jag för min del tror att många fransoser skulle kunna få många fina kulturupplevelser om de bara vågade kolla utanför sin egen kultur och sitt eget språk; trångsynthet är aldrig något bra eller givande.

Vart kommer italienskan in i bilden? Visst att det har en viss status i kulturella kretsar men det kan knappast räknas som ett världsspråk i den bemärkelsen. Beräknar man att svenskan är universalt i hela Norden skulle man nästan kunna säga att man kommer "längre" internationellt på svenska än vad man gör med italienskan. Sen lär sig ju faktiskt japaner engelska, och har gjort det lika länge som svenskar. Att man är horribla på att prata är däremot en annan sak


Nej här var jag ute på lite hal is känner jag. Jag menade inte ordagrant att svenskan var lika gångbar som italienskan men jag tycker samtidigt inte att italienskan är i närheten av samma kaliber som engelskan, spanskan eller för den delen franskan

Av alla lander jag har besokt under min livstid ar ett land extra daligt.
Av alla lander jag har bott i under min karriar ar ett land extra daligt.
Av alla lander jag reser runt i, ar ett land speciellt eftersom att jag hatar att aka dit.

Det landet ar Sverige. Finns inget varre land.

Är det verkligen så?
Ta Schweiz, där man pratar både tyska, franska och italienska (m m?). Är det så konstigt ifall en schweizare i första hand fokuserar på dessa tre språk?
Ta flera östsatsländer, där var väl fram tills rätt nyligen ryska dominerande som andraspråk.

Som tidigare skrivits klarar sig de flesta fransmän, spanjorer och italienare utmärkt på sitt eget språk. Och vill de lära sig ett andraspråk, är det inte alls säkert att de upplever just engelskan som mest lockande. Det beror helt på vilka behov de sjävla har.

Varför lära sig ett språk bara för att kunna kommunicera med turister? I så fall borde väl vi svenskar fokuserat mer på tyska, med tanke på alla tyskar som kommer hit?

Mja, lat mig gissa.. du bor i en lagenhet i St Julians, umgas med en massa svenskar, tyskar och britter mestadels?

Da forstar jag varfor du tycker det.

Om du daremot skulle bo langre norrut, Bugibba, Manikata, Mellieha, St Pauls Bay, Mosta osv sa ar det en stor skillnad. Av alla lander jag nagonsin har besokt eller bott i, ar det bara Malta som har fatt mig att kanna `fan, har skulle jag kunna bo och bli gammal`.. For att inte namna de maltesiska flickorna

Där kommer igen det svenska perspektivet fram. Det finns mängder av länder där engelska inte är det andra-språk som dominerar, så vad du vill säga är att det finns ett val mellan att prata ett lokalt språk eller vänta sig att invånarna i landet byter språk. Du har helt rätt i att jag anser det vara principiellt bättre att man lär sig landets språk. Naturligtvis pratar jag själv engelska med människor från en mängd olika länder, och jag har inga invändningar mot att man gör det. Det är när man börjar anse det oartigt, eller "otrevligt" som tråden säger, om människor hemma i sitt eget land inte byter språk för ens egen skull som det blir drygt.



Endast om alternativen utesluter varandra, och det gör de inte i det här fallet. Det finns ingen som helst motsättningen mellan att lära sig t.ex. engelska och ett annat språk.

1, Mandarin

3, Engelska


10, Tyska


17, Franska


Man skulle nog kunna hävda att franskan är ett hyfsat betydelselöst språk ändå, sett till de stora då