finns massvis med internationella forsakringar du kan teckan online online som tacker allting for runt 20-30EURO i manaden

Har du länk till ett bra försäkringsbolag?

Okej ! detta var ju intressant! Aldrig hört talas om bupa.

Men om man nu skall teckna en försäkring där ,tror ni inte dom kommer att fråga om ev tidigare sjukdomar samt begära en läkare undersökning??
Och med detta i baktanke så undrar jag om dom kommer att bevilja någon försäkring när dom får reda på att personen (TS) är sjuk"pensionär" och uppenbär sjukersättning .

Jag tror faktiskt inte detta.
Jag har själv i Sverige tecknat en del mindre sjukförsäkring samt pensionsförsäkring och det blev mycket dyrare premie pga jag själv har en bakgrundsjukdom

Så är det, man kan välja att utesluta dom sjukdomar/skador man redan har, eller så får man betala en betydligt högre premie. Att försöka bluffa är nog dumt, då försäkringsbolag har riktigt duktiga detektiver.

I grund och botten tror jag inte på försäkringar. Jag äger trafikförsäkringar på mina fordon därför att det enlig lagen är sagt så.
I övrigt har jag inga andra försäkringar.
Det ligger säkert en hel del i min filosofi och synsätt att se det så.
Det handlar till syvene och sist om sannolikheter här. Jag betalar mina surt förvärvade pengar till någon som talar om för mig att jag kan hjälpa dig om något mot förmodan nu inträffar.

Denna förmodan kommer sannolikt aldrig att inträffa, mao då det ligger i denna persons natur att tjäna pengar.
Jag kommer sannolikt inte att behöva denna försäkring > därför kan ALDRIG ett försäkringsbolag gå med förlust. Jag är inte intresserad av detta.
Dessutom bekymrar jag mig inte det minsta för saker som sannolikt inte kommer att inträffa

Hur kan de vara surt förvärvade pengar när du bara är lat?
Bara en fråga.

En försäkring må ha negativt förväntat värde men anledningen till att man tecknar den är ju att slippa risken för stora engångskostnader.

Ska man resa utanför EU är det klart man ska ha en försäkring. Att tro att du kommer gå genom livet utan att någonsin skada dig eller bli akut sjuk är naivt.

"Att man då skulle tillåta långtidsjukskrivna att bosätta sig på andra sidan jordklotet och ändå glatt betala ut sjukersättning

Klarar man av en omfattande flyttning till andra sidan jordklotet ,lär man knappast vara speciellt "sjuk" ."

Hej, jo nu är det så att du, svensk media och många andra har missat något avgörande.

1. Den allmänna sjukförsäkringen betalar ej ut ersättning för sjukdom, den som vill ha skadestånd måste teckna egen privat försäkring innan skadetillfället. (som brandförsäkring, du kan inte teckna när det redan brinner eller har brunnit ned)

Alltså, låt mig förtydliga, det är INTE ersättning för sjukdom, otur i livet, smärta o.s.v.

Anställda som skadas i tjänsten, kunder i varuhus, restaurang, resenär i färdmedel och i massa andra situationer har rätt till skadestånd när det finns någon som är juridiskt ansvarig för skadan. (typ tågkrasch beroende på medvetet fusk av underhåll hos t.ex. SJ, estlandsfärja som sjunker p.g.a. medvetet fusk med underhåll av bogportar et.c. )

2. Den allmänna sjukförsäkringen ersätter faktiskt inkomstbortfall även hos de som kan arbeta, under förutsättning läkare och FK bedömer att alternativet, ej sjukersatt, kan leda till förvärrat sjukdomstillstånd i sådan grad att den försäkrade inte kan antas klara att leva ett drägligt liv. (här är Genevekonventioner, handikapprättigheter och annat som är norm, inte det som gäller socialbidrag o.s.v.)

Den vanligaste orsaken till förtidspension / långvarig sjukersättning är psykiatriska. Här ersätts många för att de skulle kunna ta självmord, bli utrända, deprimerade, kränkta m.m. om de ställs under samma krav som övriga med möjig framtida arbetsförmåga / eller inte omfattas av handikapprättigheter.

I Sverige finns det en ganska stor del av befolkningen som lider av "dolda" psykiska handikapp, Tourettes, Aspberger. En del mer synliga, som dövhet, stumhet. Dolda men ändå välkända, HIV och cancer. Folk som är lider psykiskt p.g.a. fysik skada, om än inte rent fysisk oförmögna att utföra arbetsuppgifter. Kan vara livslånga tillstånd som ger sänkt livskvalitet och gör det svårt att fungera normalt, går ej bota, effektiv behandling saknas till stor del.

I den här kategorin finns de allra flesta sjukpensionärer, då Sverige skrivit på bl.a. genevekonventionen, vi vill ge handikappade rätt att leva så normalt liv som möjligt trots handikap, så ge fysiskt arbetsföra sjukersättning i de fall det bedöms att sjukersättningen minskar lidandet, ger större möjlighet att fokusera på privatlivet m.m.

(sjukersättning är del av samma lagar typ LSS, normer som ger rätt till personlig assistent, daglig sysselsättning och annat)

Att ta sjukpension med sig till varmare land med kokospalmer vid stränderna, villiga kvinnor och annat, är för många enda sättet att fly från social isolering, känsla av handikapp, misslyckande och annat. Alternativet kan vara livslångt lidande där man bollas mellan läkare, socialtanter och andra som välvilligt "hjälper", men även ständigt påminner handikappade om sitt handikapp.

Sverige är ett mkt tufft land då vi är har låg lönespridning, högt socialt skyddsnät, mkt krävande tjänstekonomi-anställningar som är konkurensutsatta av de bästa länderna i världen.

Det små möjligheter för många handikappade att finns plats i samhället, känna sig sedda, bekräftade som del av samhället.

Vi har även en stark arbetsmoral, etik gällande att inte vara produktiv, "bara sitta att lata sig" o.s.v. är skamligt. Som ytterligare får de med t.ex. dolda handikapp att må illa, skämmas, isolera sig.

Sjukersättningen för dem är varken ersättning för själva skadan i sig (ofta medfödd, livslång), ofta inte heller för total oarbetsförmåga, utan snarare ett handikappstöd som ska ge hjälp att kunna fokusera på det som andra, de vanliga, tar för självklart. D.v.s. boende, hitta en livspartner, inte känna skam över att inte arbeta m.m.

"Läser man i ovan länk så verkar dom dock kräva bla årligt "levnadsintyg" samt omprövning av den "ej tidsbegränsade sjukersättningen" efter max tre år.[/QUOTE"

Så här är det: för att ens ha ersättning som "kollas" var 3:e år krävs att den är livslång och ej kan antas förändras. Alltså sker ingen kontroll, annat än att personen lever. Så det inte fuskas, typ anhöriga hämtar ut pengar för anhörig som avlidit för länge sedan. Samma rutiner använts för ålderspensionärer. Kontroller inbegriper inget som helst mer är 1 st kontakttillfälle där försäkringstagaren visar sin identitet. Absolut ej frågor om hälsa, läkarundersökning et.c.

Vidare finns det enligt FK, (men jag har ej exakta källor) mkt stark juridik bakom att man aldrig, aldrig har, eller kommer kunna ompröva fall.

Mkt av det här vill varken politiker, media eller FK av olika skäl ej nämna i enkel klartext.

Det är helt riktigt att man skiljer på de som får ersättningen baserat på reellt inkomstbortfall av beräknat på snitt av tidigare årslöner. De som har ersättningar som är bidrag från statskassan, d.v.s. man har inte betalat för försäkringen, begränsas av Sverige och vissa fall EU. (men inte med svenskt bostadstillägg m.m. )

I tråden nämns visum endast aningen, vill berätta att det är tvärtstopp i alla länder utom kambodja, vietnam och phillipinerna. I thailand måste man vara över 55 år, ha högre inkomst än vad som nämdes här tidigare.

Giftermål är därför vanligaste sättet för de under ålderspensions-ålder att få bo i varmt land utanför EU. HIV och kriminellt förlutet, historik av narkotika missbruk m.m. diskvalificerar från visum för boende.

Turistvisum kan inte förlängas hur som helst i åratal. Mexico undantaget, åka över gränsen var 6:e månad. Indien var som Mexico tills nyligen, nu krävs att man är minst 2 månader utanför landet var 12 månaders period bestående av t.ex. 2x6 månader turistvisum.

Phillipinerna tar betalt för att man ska få turistvisum förlängt 2 månader i taget, är byråkratiskt och jobbigt. Osäkert hur länge man kan göra så, enligt vissa på nätet max något år.

Har man inte uppehållstillstånd, t.ex. retired-visa, ligger man mkt risigt till juridiskt. Verkar man som boende i ett land trots att man är turist, kan man blir lurad, utpressad utan att våga gå till polisen. Gör man det, kan de i sin tur utpressa luras då de märker att du saknar rätt att vistas i landet, har fel visum (turist)

Vidare är det svårare att t.ex. få hyra till långtidshyres-pris, om man inte ens har visum för hyresperioden.

Sjukförsäkring är bra att ha, hur ska man uppfylla det juridiska kravet för sådan om man inte ens ha uppehållstillstånd i landet?

Reseförsäkgring köpt i Sverige gäller inte i åratal, även risk där. Man risker att nekas ersättning med hänvisning att det endast gäller turister.... o.s.v.

Mitt tips är Vietnam, Phillipinerna, Kambodja.

Vietnam är dyrast att bo i egen bostad i, men för några 100 usd kan man köpa 1, 2, 3 års residencepermit VISA. Vanligen bussiness-multientry, där legitima företag tjänar pengar på att fylla i blanketter åt visa-fixar byråer.

Kambodja påstås på forum ha snälla visum-regler, men de som Kambodja själva uppger är så otydligt snurriga att det är svårt att förstå vilka rättighet man har.

I Phillipinerna är det turistvisum, och den byråkrati + vissa kostnader som gäller.


Tänkt på att det inte kan vara en turistresa du planerar. Antar att du har lägenhet. Svensk hyreslag hindrar dig från att lagligt hyra ut i andra hand, fly klimatet och ha sjukersättning är inte skäl, oavsett andra ev. skäl är det ändå max 12 månader, möjlighet 24.

Du kommer alltså få mtl stor osäker gällande lägenheten, gör du dig av med den har du ingen egen bostad i Sverige att återvända till om du bli utvisad, inte får förlängt turistvisum et.c.

Är din enda rätt att ens vistas i Kambodja och Fillipinerna ett fipplande med turistvisum, saknar du helt möjlighet att planera dig liv. Du kan ju tvingas lämna landet med mkt kort varsel.

Vietnam är här överlägset, med sina affärsvisum. Men även här finns osäkerhet, du kan inte vet att de möjligheterna finns när du vill söka nya 1-2-3 år.

Så, anhörig-visa är nog enda chansen att leva ett liv som annat än ständigt kringflackande hippie, boende på billiga på hostels där du permanent får njuta av att dela boende med typ 20-25 åriga amerikanska backpackers. (tro mig, du tröttnar snabbt)

Även din inkomst, som är låg om än fullt möjligt att leva på månad för månad, minskar din ekonomiska flexibilitet att möta plötsliga överraskningar.

Jag skulle satsa på något av de här tre länderna med de osäkra visum som finns, och genast sätta igång arbetet med att försöka träffa en lokal partner.

Om inte det är möjligt, skulle jag glömma tropikerna och hyra billig lägenhet i t.ex. större stad i Ungern, Polen, grekland, spanien.

Det är fastighetskris och finns mkt gott om studios för ca 2000-3000 kr, om man hyr på 1-2 års kontrakt och kan lägga några månadshyror deposition.

Räkna med ca 500-1000 kr för vatten, el, telefon, internet. Sjukvården får du ofta bättre och billigare inom EU än i Sverige.

Kvar har du ca 2000-3000 kr, kan verka knappert. Men utan bil räcker det till rent lyxliv vad gäller mat, dryck m.m. Men knappast utsvävningar för krogbesök, kläder och annat.

Biljetter är billiga, gott om lågprisbolag sverige-medelhavet. Du kan åka hem enkelt, vänner hälsa på o.s.v.

Finns även Irland. Just nu står det ca 300 000 toppmoderna bostäder obebodda p.g.a. finanskrisen, man kan hyra typ radhus med möbler och allt för ca 500-1000 kr i veckan, 2500-3500 kr i månaden. Oftast inkl. vatten, el m.m.

Desperationen gör hyresvärdar tvungna att ta samma vecko-hyra som årshyra.. korttidshyran är inte högre. (är alltid det i alla andra länder)

Irland är mkt billigare, enklare än något annat land just nu. Tyvärr är alkohol dyrare än i Sverige. Mat liknande pris.

Kan berätta att jag själv hör till någon av de exempel jag gav på förtidspensionerade, dolt medfött handikapp.

Är i mitten av 30-års åldern, var höginkomsttagare till jag i 30-års ålder efter en serie mkt svåra hälsoprövningar (fysiska, olycka och serie misstag av vården / läkare) gavs möjlighet att välja att göra några tester hos kollegor i annan ände av vården, för att se om jag kan ges rätt till arbetsfri tillvaro resten av livet. Förutsatt att jag kunde acceptera att bli handikappad.

Allt tack vare vänliga, hjälpsamma läkare inom landstinget. Alternativet de gav var även det hel förtidspension, men på fysisk diagnos och med mkt stora risker då mina fysiska skador är just den sort som politiker och FK siktar in sig på.

Var inga problem alls, blev förtidspension som handikappad, månader innan den avskaffades. (2008)

Är nu i samma situation som trådskaparen, med skillnaden att jag har ca 12 000 kr efter svensk skatt i månaden.

FK är mkt tydliga med mina rättigheter: "Du gör exakt vad du vill med ditt liv" du har ersättningen till 65. Arbeta (max 44 000 kr / år), studera vad som helst, var som helst, du får göra både, men måste anmäla arbete och studier. Nej, det sker ingen omprövning var tredje år. Vi gör inget förrän du är 65.

Då jag ska bo utomland och inte vill avsluta boendet i Sverige om ej säker på sjukpension har jag dubbel trippelkollat allt, undersökt saken.

Ingen som arbetar med det här säger annat. Det har tydligen aldrig omprövats sådana här fall, kommer aldrig kunna göras. (är typ grundlagsskyddat, myndighets beslut får ej upphävas retroaktivt)

Trygghetskänslan är fullständig för mig. Jag känner inte igen mig i den bild media ger av FK, försäkringskassan, regler och annat.

En sak till, för att kunna äga bostad, teckna bolån och mkt annat i land utanför EU, måste man ha uppehållstillstånd. (t.ex. retired-visa)

turistvisum är värdelöst för andra än turister.

Ett tips till:

Student-visum, enligt reglerna ska det vara minst 50% på högskolenivå. Men har man nedsatt studieförmåga p.g.a. medicinska skäl, handikapp o.s.v. kanske civiliserade länder som skrivit på FN:s konventioner om handikapp, homosex, politiska, religiös-frihet kan ge dispens, typ kunna bosätta sig så länge man pluggar 25% under höst och vårtermin.

CSN lånar till kursavgift, uppehälle på samma nivå svenska utlandsstudenter. Är man dessutom sjukpensionär, handikappad, kanske det är skäl till de högre nivåerna i t.ex. lån. (I sverige tror jag taket är ca 7000-8000 kr månad i lån + bidrag, alltså högre än din sjukersättning)

Är detta möjligt, kanske svenska yngre sjukpensionärer som har synnerliga skäl kan använda studentvisum under något år eller 2, etablera sig i länder som det annars är tvärstopp i.

Australien, USA, Nya Zeeland.

Väl där arbeta upp sin hälsa, träna på gym och annat, försöka bli sambo med en medborgare. Fungerar det inte kan man ju alltid dra till filipinerna senare.

I USA är det många fattiga, stor arbetslöshet, svår bostads-finanskris. Finns goda chanser att bo för 2000-3000 kr i bra studio-lägenhet, om man har visum...

Jag röstar för Peking, Kina. Om man försöker kan man leva superbilligt här! Om du vill veta mer om Peking kan du titta in på min blogg:

http://gonetochina.blogg.se