Ursprungligen postat av Kamph0ran
Vad gör en familj där?
Får dom inte ens gå ut på gatan? Hur är det med affärer jämfört med i Sverige, mataffärer, klädaffärer?
Var det några "överklasställen" ni fick se, eller var allt bara ett enda stort ghetto?
Hur bevakades ni här?
Hur var folket i landet? Hur bemötte dom er?
Gravida stannar hemma, små barn stannar också hemma. De man ser på gatorna är oftast män och lite äldre barn. Kvinnorna är väl hemma och är "husfruar", även om det finns kvinnliga soldater och kvinnliga serviceyrken. Tex är det endast vackra kvinnor som kan bli trafikpoliser.
De får gå ut på gatan, de måste ju röra sig för att gå till och från deras obligatoriska arbetsdag. Förutom menlösa serviceyrken vet jag inte vad resten av befolkningen gör. Antagligen jordbruk eller något liknande? Vad de flesta gör på dagarna är att stå och köa för ransoner. De står och köar i timmar. Det var vad mesta av befolkningen gjorde.
Vi var en grupp på ca 10 personer, vi hade tre guider. En svensk och två nordkoreanska. Sedan var busschauffören också en sorts vakt som såg till att vi aldrig gick för långt bort från bussen. Han såg även till att nordkoreaner inte gick för nära oss, eftersom de inte vill att vi ska kommunicera med varandra (ifall något skulle hända, som att vi visar de bilder från Sverige tex)
Det finns säkert överklasställen men inget som turisterna får se. Däremot kan man ibland skymta partimedlemmar (de får bära partikostym och Kim II Sung emblem) i bilar (det är oftast bara regeringsmedlemmar som har bilar), de har oftast lite snyggare fruar också. Men det var väldigt sällan. När vi ville fota en av dem blev det kaos.
De få vi fick träffa var alla trevliga. De som kunde engelska var extremt trevliga men helt hjärntvättade. Därför blev det alltid problem när man ifrågasatte saker som de berättade under guidningen. I en souvenirshop råkade jag även peka med mitt finger på en bild av Kim II Sungs fru, som tydligen var någon sorts krigshjälte, samtidigt som jag pratade med ett trevligt butiksbiträdet. Hon gick från att vara glad till att freaka ur totalt eftersom man absolut inte får peka på foton av ledarna eller deras fruar.
Folket var ödmjuka och log men de såg ganska miserabla ut.