Italienare arbetar för att leva och inte som oss svenskar, lever för att arbeta. Tycker det stämmer ganska bra in på hur olika vi är. I Italien är man mer livsbejakande, äter och dricker gott, dvs också umgås på ett större plan. Se här t ex hur Italiensvenskarna har anpassats till ett liv i Italien, www.Italienforum.nu . Själv bor jag större delen av året i Toscana, detta är paradiset här på jorden iallafall för mig och min familj. Fråga gärna mer specifikt så ska jag gärna hjälpa till.

Haha, jag skrattade högt åt den här kommentaren!

Min pappa kommer från Italien - Sicilien. Jag åker ner med min dotter minst en månad om året och hälsar på stoooora släkten.
Du generalierar lite, men det stämmer ganska bra endå.

Italienare är extremt familjekära, arbetare hårt och tycker att mamma är bäst i världen.
Men många är även väldigt märkta av korruptionen men även av maffian. Alla har jäkligt klart för sig vem man är vän med och vem man är fiende med.
Italienare har ett mycket hetare temprament än svenskar, dom viftar med armar, dom pratar högt osv
Prata om bilar, mat, fotboll kombinerat med en kaffe (alt vin) + bakverk, det är en utlimat söndagseftermiddag för en italiernare.



Italia per sempre

Man märker onekligen att Toscana hör till det klassiska Europa som vi känner det, och samarbetet med Tyskland, Frankrike och Storbrittannien är omfattande därifrån och norrut. Befolkningen i Norditalien har högre genomsnittlig utbildning än den södra halvan, och samhället får betraktas som högteknologiskt och modernt - från Toscana och norrut.
Norditalienarens kroppsspråk är också mer kontrollerat och behärskat, samt det där förtalade armviftandet och skrikandet från Neapel och Calabrien uppfattas som vulgärt av Européerna.

Livsstilen hos medelklassen och uppåt går ut på att klä sig snyggt, och i linje med modehusen i Milanos ständiga trendsättande inflytande - långt utanför Italien. Det går mode i såväl skidsemesterns senaste snitt på pjäxorna och skidvästarna, som det går mode i badsemesterns senaste snitt på windsurfingbrädan och segelbåten. T o m nere på den populära tennisbanan vill Norditalienaren ha det senaste tennisracket, och i simhallen vill hon ha den senaste baddräkten och badmössan.
Norditalienaren förkroppsligar själva begreppet "La Dolce Vita" och det ska vara förstklassiga råvaror i maten och dito förstklassiga viner på bordet. Kaffet ska bryggas i en avancerad espressomaskin och det finns olika graders skum på cappuccinon som baristan känner till.

En sak till: När man får ragg på en Norditaliensk brud så blir det allt vanligare med casual sex, och det går hett till !

Det beror på perspektivet. Italienarna är förstås mycket mer högljudda än vi är, precis som du säger. Däremot har jag aldrig märkt att italienare är mer kritiska än svenskar, tvärtom. Det är möjligt att en italienare som är missnöjd är mindre rädd för att säga till, men sitter man och diskuterar med italienare hör man betydligt mindre gnäll än här hemma där var och varannan diskussion handlar om att kritisera än det ena, än det andra.



I Italien är skillnaderna mellan olika regioner mycket större än i Sverige, det går inte ens att jämföra. Livsstilen, kulturen och även lönen är en helt annan i städer som Turin och Milano än i Neapel eller Palermo. Sedan är det förstås stor skillnad beroende på utbildning också, men där gäller förstås samma sak också här i Sverige.



Överlag är de riktigt riktigt dåliga. Jag bodde sju år i Italien, två i Milano och fem i Rom, och lärde mig italienska väldigt snabbt eftersom man inte klarar sig med engelska någonstans. Det skämtas ibland om fransmäns engelska, men engelskakunskaperna i Frankrike är betydligt bättre än i Italien. Det finns knappast någon europeiskt land där befolkningen överlag talar så lite engelska. På riktigt utpräglade turistorter kan det kanske vara annorlunda, själv talade jag förstås alltid italienska så jag är inte helt säkert.



Beror på hur du menar, berätta hur vi svenskar är! Som sagt, väldigt stora regionala skillnader. Södra Italien är mycket fattigare, mycket mer underutvecklat, mycket smutsigare, mycket högre arbetslöshet, mycket mer religiösa, mycket mer positiva till Berlusconi och i allmänhet en väldigt konservativ syn på livet. I Norditalien påminner livsstilen mer om den allmänna i Västeuropa, speciellt i Turin som är Italiens mest "europeiska" stad och påminner en hel del om Frankrike. De flesta italienare är betydligt mer familjekära än vi är, de sätter mycket större vikt på att se bra ut och vara stiligt klädda.

Det där kan jag skriva under på. Usla är dom faktiskt. Blev rånad i Neapel en gång och inte ens någon på polisstationen kunde engelska mer än yes/no (knappt det). Men inte så lätt för dom när allting dubbas på TV.

Annars upplever jag italienare som otroligt trevliga. Har mött många trevliga människor på restauranger runt om i Italien som man börjat snacka med, verkligen livsglada människor.

Svenskar blir väl generellt sett väldigt bra behandlade i Italien, hur är det med t.ex. östeuropeer? Rasism är väl ganska utbrett i Italien vad jag har förstått.

Svårt att säga, jag gissar man borde vara östeuropé eller icke-europé för att kunna veta hur de bemöts. Däremot vet jag att italienare överlag är lite mer skeptiska mot utlänningar, oavsett varifrån de är, än vi är i Sverige. Jag tror inte många svenskar ens skulle ägna en tanke åt att en svensk gifter sig med en norrman, en dansk, en tysk eller en holländare, men italienarna har en väldigt stark preferens för att bara gifta sig med andra italienare. De gillar västeuropéer och skandinaver, men vill inte ha in dem i familjen. Bland yngre människor, bland högutbildade och i de större städerna är det förstås annorlunda. En tjej från Milano med universitetsexamen kan oftast tänka sig att dejta en svensk, tysk eller engelsman, medan det skulle vara rätt otänkbart för en tjej från landsbyggden i Puglia eller Calabria.

Och ändå fullkomligt dräller det av italienska halvblod runt om i världen

Folk som flyttar utomlands anpassar sig naturligtvis. För 100 år sedan sågs det som lite misstänkt att gifta sig med någon som inte kom från Dalarna om man själv var dalmas, men redan vid samma tid gifte sig förstås svensk-amerikaner glatt med andra amerikaner.