Jag reste runt i Usa för ett halv decenium sen med några polare. Bilade ifrån Illinios till Kalifornien.
Jag besökte platser såsom chicago, oklahoma city, tulsa, st louis, santa fee, grand canyon, fresno, san fransisco, las vegas och Los angeles.

Det som jag minns är att så många ställen i Usa känns som slumområden med massa skumma trasiga människor.
Dom ända haken som det är någorlunda bra på var i Chicago downtown, alberqueque, flagstaff, las vegas strippen, beverly hills och santa monica på dagen och national parker som grand canyon, yosemite och liknande turist områden. Mindre städer längs landsvägar oftast och downtown san franscisco under dagen och vissa områden på natten. Ett annat fint område var marin city precis vid golden gate bridge.

Chicago var helt ok på dagen, ungefär som manhattan säkert.
På natten såg man dock noggers klättra upp ur kloakerna i alleys och några tiggde pengar av när man gick runt utanför nattklubbsområdet. På dagen såg jag en hemlös 25 årig snubbe som satt däckad på trotaren med en stor kniv brevid sig. Inne på field museum of chicago vid toaletterna stod något invandrar gäng och spana på oss och flina, fanns en separat utgång där vid en mcdonalds på bottenvåningen.

I Springfield var det hyffsat ok, mest massa shopping gallerior och parkeringar och en helsikes massa reklamskyltar längs motorvägen i stan. En hel del vanligare folk ifrån medelklass i galleriorna och på gatorna.

I st louis när jag gled in med bil på natten var hela staden tömd ifrån människor. Tog en promenad sen och stötte på en tiggande neger på cykel som erbjöd sig berätta om var dom bästa svartbarerna med horor för 1 dollar fanns. I alleys såg man personer ligga helt öppet och sova på marken, annars var det folktomt. Kan säga vi bara gick 400 meter i downtown st louis typ och såg detta. En del fallfärdiga byggnader såg man också.

I oklahoma city, mindre städer i texas, alberqueque, santa fe och flaggstaff var det väl helt ok, även fast det är extremt mycket fetton, stora bilar, reklamskyltar och dom flesta i för stora skabbiga vita t-shirts och sunkiga jeans. Slaffsiga människor. Inte alls som i Sverige och hur hälsosamma och välklädda dom flesta är här, speciellt i Stockholm.
I flaggstaff på hotellområdet stötte vi på något white trash på 25-30 med en hyrd skåpbil som ville sälja gitarr till oss, han kändes ganska hotfull och skum. Säkert hemlös el knarkare

I san franscisco hamna vi i det värsta slumområdet jag sett nära avfarten vid bay bridge, 5th street hette det, på natten, rena rama terminator stämningen med pundare överallt och horor. På en bensin mack i san franscisco på natten gick det runt hemlösa pundar negrer och vifta med vindruteskrapare och skrek.

Vi åkte sen ovetandes till oakland för att ta in på hotell (såg nu att det är det 4e farligaste området i usa) väl i oakland var det helt folktomt på natten, såg slummigt ut. Sen körde vi längre bort nära flygplatsen och hamna mitt i ghettot nr 1, med transvestiter som gick runt i drive thrun på donken och sålde knark. Bilar som åkte runt med gängmedlemmar och kraftig hip hop Bas som dundrade. Precis som man ser i gängfilmer från hollywood!

När vi gled in i Los angeles på dagen var beverly hills tjusigt och man såg smala människor överallt för första gången. i 80% av det man tidigare såg av usa var folk med slitna och för stora white trash kläder. Santa monica är fint förutom en hel del hemlösa som gick runt med svarta sopsäckar, gick runt på beachen och venice beach, aldrig sett sjukare människor där och pundare blandat med en del vanligt folk.
Vi tog en promenad upp 1 km i santa monica ifrån beachen där vi bodde på natten, till dennys, där var det knarkare överallt, horor, riktigt äckliga människor och säkert en del gangbangers minns jag. Och detta var i ett av dom finaste områdena i L.A. Jag vågar inte ens gissa hur det ser ut i east L.a eller south central. Vid Piren vid santa monica på natten var det mest gangbangers som var där men också 2 polisbilar som tur var.

Vid kina teatern i hollywood och alla autografer i marken var det väl hyffsat turistigt och ok, sen tog vi bilen lite längre bort några kilometer och man ser typ hispanics gangbangers stå i gathörnen överallt. Åkte tillbaka till santa monica då

I Las vegas var det ok på strippen, mycket vanligt folk, men jag kan tänka mig i vanliga staden är det slum också.

Annars är mindre städer och vissa ställen ute på vischan rätt ok, även om det är mycket private property skyltar, reklamskyltar i varenda jävla stad vid motorvägarna och noll allemansrätt, känns hotfullt på något sätt och plastigt.

Kan ibland se folk som saknar 1 tand i munnen, bla i oklahoma city. Vid en liten indian affär byggd i en ute vid en landsväg i missouri så tog vi en liten paus 50 meter ifrån byggnaden, efter en stund kommer affärsinnehavaren ut, en vit tjej runt 45 år, säger vi får gå in i affären eller sticka ifrån hennes mark. Känns verkligen trevligt när vi bara satt i bilen, vilade och åt en banan. haha

Tro mig, Usa är ett hissnande land när det gäller natur, bra vägar, häftiga skyskrapor och coola museum och rodeoshower och frihetskänsla.
Men nästan överallt man befinner sig i Usa har man en liten otäck känsla i magen. Det känns aldrig riktigt säkert även fast jag aldrig såg något brott utföras under min 700 mil långa roadtrip i Staterna under 1 månad.

När man kommer tillbaka till sverige känns det som rena rama idyllen, det är tyst och det är inte massa folk och bilar ute på nätterna ens i stockholms trakten. I usa är det vaket 24/7.

Det vore kul att veta hur ni upplevde Usa och om någon vågat besöka andra hardcore slumområden såsom compton, south central, east st louis ?

Haha, aa visst.
Alby och Rinkeby känns som Lönneberga jämfört med många områden i USA.

Har inte varit i staterna själv, men jag har hört många som beskrivit sina intryck av en rundresa ungefär som du gör. Det finns fina ställen men det övervägande intrycket är att man kommit till en soptipp. Jag vet åtminstone en nyliberal som slutat predika om hur fantastiskt det är i det stora landet i väster efter att ha upplevt det på ort och ställe.

Tvåtredjedelssamhället existerar. Men det innebär inte att 1/3 har det dåligt och 2/3 mycket bättre än vad vi har det. Det är tvärtom. Med förbehållet att den tredjedel som har det bättre saknar mycket av den trygghet vi har.

De som inte har så där jättemärkvärdiga yrken där borta (dvs de flesta) kan tjäna rätt skapligt medan de har jobb, men de vet inte från en dag till en annan om de har kneget kvar. Och skall de handla på sig allt sådant vi tar för givet: sjukvård, pension, akassa osv är det sämre än här hemma.

Nej, fy fan det är inget att stå efter. Vi kan bättre. Hade vi gett fan i att ta in så inihelvete med blattar hade vi haft det ojämförligt mycket bättre på alla vis.

Det bor 300 miljoner människor i landet plus en enorm mängd illegala. Man måste i alla fall se att USA gör ett tappert försök att skapa en dräglig tillvaro för alla som bor där.

Mitt tips på resemål måste bli landsbygden och några specifika delstater. North och South Dakota, Maine, Rhode Island, Vermont, Montana, Oregon samt Washington.

Utah och Colorado kanske också är ok?

Man kan inte titta på USA med rättighets-ögon utan med frihetsögon. Vi har en tendens att göra det i Sverige och det innebär att vi inte förstår USA.

Skratta exempelvis inte åt mobile homes eller modul-hus med pappväggar utan inse att det är ett djärvt försök att finna en billig lösning på ett ständigt bostadsproblem. Här i Sverige kan vi inte ens presentera en sådan lösning när det är för dyrt att bygga pga av kostnader och standardkrav och mark är för dyrt. USA har en krass mentalitet, inte för att de bär sämre ideal med sig i livet utan för att de inte tar någonting för givet som vi gör i Sverige.

Tror en stor del av skulden ligger i deras klyftor mellan rika och fattiga och att de inte har några som helst sociala fallskärmar. Lät ganska sossigt men...

Frihets- eller rättighetsglasögon, vad har det med saken att göra? Fakta kvarstår: Slumpelle i Stockholm bor i en miljonprogramsetta inom pendeltågsavstånd från centralen. Blir han av med kneget finns det akassa. Och det påverkar inte om han får sjukvård eller ej. Hur har han det i LA?

Och vem har hindrat folk från att bo i mobil homes eller pappväggskåkar här hemma? Det är väl för fan bara köpa en lillevilla på Bauhaus och ett halvt hektar impediment (kan fås för en synnerligen ringa peng inom två timmars bilväg från Stockholm) och sätta igång om man vill det.

Jag tror inte du förstår mitt resonemang när det är påtagligt att du helt okritiskt tar för givet att finansieringen av slumpelles uppehälle är helt oproblematiskt. Jag kan informera dig om att slumpelles boende, månadskort, sjukvård och mediciner kostar pengar och att du och jag betalar det genom skattesedeln. Om man vill vara fri så kan ett steg vara att slippa betala för någon annan. Det mest korrekta för både en skattebetalare och slumpelle är att de själva kan bestämma om de vill umgås med varandra eller ha någon relation alls genom skattesedeln.

Kommuner i Sverige säljer helst inte mark på det sättet. Svenska kommuner skulle aldrig tillåta Friggebodar eller lillevillor på små mikrotomter ute i kommunerna. Sedan kan du försöka hitta svenska låginkomsttagare som har besparingar att köpa en lillevilla och lite mark.

Till ämnet: TS, provade du friterad ravioli i St Louis? Det ska vara en delikatess.

Nu har jag inte rest runt lika mycket i USA som TS verkar har gjort men jag håller med dig. Nästan hela tiden så har man en lite otäck känsla av att man inte vet vem man kan lita på. Det kändes som att det när som helst skulle kunna hoppa fram en galning med en pistol.

Men det som verkligen slog mig var kontrasterna. Från ett kvarter till nästa så kunde gatubilden förändras totalt. En gata kunde vara fylld av lyxbutiken och på nästa gata stod negrerna i gathörnen och eldade sopor i rostiga oljefat.

låter mellan raderna att TS inte var helt nöjd med resan och intrycken från Amerika...?

hur mkt har du rest tidigare TS? finns ganska mkt skit och misär även i europa. (även om det inte är lika mkt vapen i omlopp)

Sen kan jag inte låta bli att tycka du ser saker och ting med tunnelseende. Visst, amerikaner är lite större och tjockare än oss svenskar men du verkar se ner på dem som pestsmittade.

"Reklamskyltar längs motorvägarna"? "Känns plastigt"? Förstår inte alls vad du hakar upp dig på här.
Du verkar ha suttit i bilen 15 timmar /dygn, hoppat av vid mcdonalds och förfasats över gemene mans midjemått.

Och en sak till, vem åker till Oakland mitt i natten (eller på dan överhuvudtaget?)
Är man ute vid bensinmackar och hamburgerställen mitt i natten får man räkna med en del skumt folk - är ju bara att se hur det är här i Sverige. Känner flera som jobbat natt på mackar och de har fått se en hel del riktigt skumma människor...

Min pojkvän bor i Torrance (sydväst om Downtown L.A.), vilket är ett område med både white trash och "vanliga familjer" med varierande inkomst. 2009 arbetade han med att renovera hus och jag följde med honom till South Central där han och några till skulle renovera ett litet hus. Det var INTE en stadsdel man kände sig trygg i, kan jag säga. Det kändes verkligen som att man var mitt i tv-spelet Grand Theft Auto: San Andreas. Det ser precis ut så som slumområdena gör i det spelet och gängen som hänger i gatuhörnen ser precis likadana ut också. Kundvagnar ligger slängda längs med nedklottrade väggar. Trashade fönster och stängsel. Bensinstationer där expediten sitter bakom skottsäkert glas. Skräp överallt. Spruckna gator med typiska gangsters som lunkar längs med trottoaren. Torrt gräs i överväxta och oskötta trädgårdar. Plywoodskivor för fönster och dörrar. Pinnstolar stående mitt i trädgården. Bråte, trash, bråte, trash...

Jag var jävligt tacksam att min pojkvän ändå är uppvuxen där och van vid även de här områdena och vet hur man ska bete sig. Jag som kommer från lilla oskyldiga Sverige är inte ens van vid att låsa bildörrarna och lägga väskan på bilgolvet när man åker runt i städerna, liksom.

I just det området vi skulle renovera huset i, så var vi självklart de enda vita och i en någorlunda anständig bil... Jag minns särskilt ett tillfälle då vi skulle gå och hämta en grej i bilen och bära in i huset. Det stod ett gäng utanför grinden till grannhuset och kollade som fan på oss (inte med ett muntert ansiktsuttryck). Min pojkvän sa bara till mig att fortsätta gå och inte ta ögonkontakt. Nu gjorde ju inte detta gänget någonting, men de behöver ju inte vara provocerade på något vis för att göra det. Fan vad nervös jag var. När jag märkte att till och med min inbillade råtuffing och wannabegangstah' till pojkvän också var nervös så var det faktiskt inte roligt längre. Jag fattade ju såpass att sådana här situationer egentligen ska tas med mycket större allvar än vad man tror att de ska. Man ska hålla sig borta från sådana områden helt och hållet, helt enkelt. Särskilt om man är en svensk tjej, 22 år och vit.

Fick för övrigt se min första kackerlacka och svarta änkan i ett annat renoveringsprojekt i Inglewood det året också (jag ned på knä med kameran för att ta kort och tyckte att det var skitcoolt. De andra undrade vad fan det var med mig och slog ihjäl den stackars svarta änkan med en hammare). Deras syn på djur (hur de behandlar spindlar inte inräknat) är också ganska tragiskt, med hundar på var och varannan bakgård som har tur om de får komma ut på promenad en eller två gånger i veckan.

I somras när vi gick runt i Venice Beach kom det också fram jävligt skumt folk och bland annat en mörk kille kom fram till mig med en gång min pojkvän bara hade gått in på toa lite snabbt och jag blev stående ensam utanför. Han började prata och undrade om jag var själv... Läskig stämning, men som tur var blev jag räddad av wannabegangstern som hade skitit klart.

Nu har jag bara varit i Los Angeles och inga andra ställen i USA, men deras levnadsstandard är ju verkligen inte som här i Sverige. Hygien i hushållen skiljer sig åt på många punkter, tycker jag. Likaså ens prioriteringar och värderingar skiljer sig åt, i min mening. Jag kan som sagt bara prata för L.A., men jag känner mig inte trygg där, vilken stadsdel jag än besöker. Inte ens i Hollywood, eller ens Beverly Hills, tycker jag att man känner sig säker, eftersom folk är så annorlunda mot vad de är i Sverige.

Jag håller med dig på alla punkter i din beskrivning av USA. Häpnadsväckande land som man älskar på många sätt (naturen, vägarna, maten, städerna, folket), men det är inte jämförbart med Sverige och den trygghet, "lyx" och standard som finns här.

Håller med till 110%

Du var mig en defensiv lirare, amerikan möjligtvis eller bara naiv över hur verkligheten ser ut?
Jag har inte varit på så många ställen i Europa, mest tyskland, danmark och i grekland, går inte att jämföra hur miserabalt, slummigt och tjaskigt det är på många ställen i Usa! Har varit på åtskilliga nattmackar i Stockholm, finns väl några turkar på sin höjd och kanske någon skummis men går inte jämföra med pundarna, gangbangers och dom sargade områdena i USA.

Det är lätt hänt att glida över till Oakland om man inte vet om att det är ett ghetto, läste om det nu i dagarna att det är ett av Usas farligaste område typ.

Hade innan en bild av usa skapad av hollywoodfilmer, tvserier och naturböcker. Naturen, skyskraporna, maten eller museum blev man inte besviken över, dock atmosfären och dom nergångna människorna, avgifter på allt för nationalparker och för att få en mugg med vatten på donken.
När man tittar på alla tvserier, filmer och hur statisterna ser ut runt på gatorna så ser alla ut som hälsosamma smala och moderiktiga europeer. Verkligheten är dock inte lika friserad