Om vi säger så här, har ni hört talats om paris syndrome ?

http://en.wikipedia.org/wiki/Paris_syndrome

Japaner är rätt ,,hai hai ok,med nickande
,men kinesjävlar däremot fy fan vilka jävla svin,,,
Enligt min erfarenhet är dom fan världens avskum,
skriker och beter sig om dom tror sig ha rätt ,och dom tror sig alltid ha det
Konstigt nog med deras censur,

Intressant, jag håller med att japanerna är jätteduktiga på att sätta upp en charmerande fasad, problemet är bara att de i princip ger dig fingret när du vänder ryggen till.
Sedan vet jag vet inte i vilka kretsar du umgås i när du är i Kina.

Så sant! Detta fenomen är något som alla expats stöter på efter ett tag i Japan. Jag uppfattar den japanska kulturen som oerhört komplex, med sociala koder som för mig ter sig som obegripliga. Ju längre jag befinner mig här dessto mer tenderar jag att ogilla japaner mer och mer. Deras skenhelighet, arrogans och fördomar står mig upp i halsen. Har aldrig stött på så falska individer som här i Japan. Japanska kvinnor ska vi inte ens tala om. Om det inte hade varit för den höga lönen hade jag lämnat landet för länge sen.

Vilket område bor du i?

Hur så?

Olika mentaliteter ffs, Kina har verkligen sitt sätt. Mycket intressanta tider vi lever i för de som inte slösar sitt liv, utmanade problem som Kina måste bemöta framöver, kul att ha finger i spelet, så stanna inte i Sverige/Väst. Kan b.la. rekommendera denna föreläsning på Stanford som gavs utav f.d. IMB/WB bankchef: http://www.youtube.com/watch?v=6a0zhc1y_Ns

Du bör veta att det varierar beroende på vart du är? Tokyo vs. Osaka exempelvis. Som du kanske vet är individualitet < konformitet, men det beror ändå på vem du umgås med.

^
Hur länge har du bott i Japan?

ha ha, se här http://www.youtube.com/watch?v=lfD1gXT-3dI hoppa till 1:03

Lite kort om Japanism och Sexism.
Jag läste denna tråd och kände att jag behövde besvara några inlägg här. Jag är född och bor i Japan, men har studerat i fyra år i Sverige (två år språk och två år på universitetet). Jag ber om ursäkt om min svenska inte är alltför komplett.
Jag måste ändå säga att många som kommer hit till Japan i stort sätt bara är ute efter ett få tal saker; sprit, kvinnor, sex och alltsammans tio gånger om igen.
Efter att ha gått på daigagaku i fyra år med en massa västerländska elever (i synnerhet från Sverige, USA och Tyskland), så lägger man märke till vissa personers egentliga intresse.

Många västerlänningar målar upp en seriös fasad; dom skall studera kulturen, dom är där i "seriösa" syften, men redan efter en vecka så brakar det utför för dem, och går man tillsammans med dem på stan så är dom som små pojkar i en porrbutik eller på ett zoo.

Jag bor i en liten stad med Japanska mått (2milj inv, Touhokus största stad), Sendai som ligger i östra Miyagi, och dom få västerlänningar som ändå finns där har ett ganska delat rykte om sig. Jag måste ändå säga att den övervägande sidan av detta rykte är positivt, men sedan har vi dom där % som är rätt stor i jämfört med mängden utlänningar som finns i Sendai, som har, vad vi kallar för "player" ryktet om sig. Dessa människor är dom som bara tänker med det tredje benet, som går och pratar högt om "hur den där kvinnan ser knullbar ut, den och den är si och så", och man blir lite äcklad av när dom pekar ut skoltjejer - tjejer som är i 15 till 12 år, en man som är 25+ som skall "sätta på den där (12åringen) i skoluniform oj oj oj...."

Jag, som är japanska själv, har funderat lite på det där fenomenet ett tag. Ni skall veta att detta har inte gått helt obemärkt förbi, många japaner talar ganska föraktfullt om utlänningar just pga av denna anledning. Jag både hör, ser och läser ofta om hur personer från västvärlden kommer hit och kommer släpandes på en flicka redan efter 2 veckor, och man undrar ibland nästan; "Varför?"
Åker man till Afrika och gör samma sak?
Åker man till Belgien, samlar ihop en hög med random skolbarn och ställer sig i mitten och tar foto, som man senare slänger upp på nätet? (Och då bortser jag från dom som jobbar som special engelska lärare, för det tillhör avslutningsceremonin i Japan att man tar en klassbild med respektive lärare oavsett nationalitet i mitten vid sotsugyoushiki)

Det finns internet här i Japan som i alla andra länder, och japaner precis som jag, har även förmågan att kunna tänka samhällskritiskt om saker och ting runtomkring oss.
Jag finner detta fenomen ganska bisarrt, vuxna som omger sig av små tonåringar (ja, dom är oftast inte äldre än så, vuxna män som hänger efter småtjejer och kvinnor som små upphetsade pojkar.
Jag menar, det är detsamma som att det kommer en massa vuxna turkar till Sverige och börja stöta på era barn som knappt kommit in i tonåren.

Det finns två huvudorsaker till detta fenomen. Det första är att Japan har öppnat sig för västvärlden. I största allmänhet är japaner extremt dåliga på engelska och vill därmed lära sig tala engelska. Dom kan läsa och skriva, men som sagt, dom har ingen riktig möjlighet till att lyssna och tala engelska. Jag har stött på engelskalärare i Japan som inte ens skulle klara av svenska engelska proven i åk 5 i grundskolan här i sverige, och då lär dom ut engelska i åk 8 (koukou).
Därför tyr sig många japaner och främst japanskor till västerlänningar i hopp om att få lära sig engelska - dom vill ju kunna kommunicera precis lika mycket som vi alla andra här i världen.

Den andra anledningen är västervärldens syn på sex. Eller vad som är sexigt. Vi i västvärlden kommer från ett väldigt dominant samhälle i den meningen om att vi vill gärna "äga" en partner. Detta finns även i Japan men av helt andra anledningar (Ekonomiska anledningar).
I Japan (för er som aldrig varit i Japan eller läst om samhället) så har kvinnorna en extrem underdånig attityd, en kvinna ställer sig sällan och skriker åt sin man, eller ifrågasätter saker på samma sätt som är brukligt i västvärlden, men vi kan hålla oss till Sverige för enkelhetens skull. Hur det är i andra länder, får dessa kunniga personer svara på.

Skoluniformen är tyvärr en sak som triggar igång en massa saker hos vissa människor. Om den står för oskyldighet, oskuld, maktlöshet, omyndighet för västerlänningar, det vet jag inte, för mig som har haft skoluniform sedan första klass till sista (jag gick på en privat ägd skola i Aichiken), så var det ett klädesplagg som man var tvungen att ha för att man gick i skolan.
Senare under åren, så blev det hela lite som en mode grej, vi har ju ändå en viss påverkan från våra egna TV serier. För oss är det inte mer märkvärdigare än att man i Sverige går med kort kjol eller nätbyxor eller högklackat - japaner och japanskor blir ju också tonåringar som alla andra, med allt vad det nu innebär.

Det här med att skoluniformen helt plötsligt står för sexism är främst en sak som västerlänningar har snappat upp - och med det västerländska samhällets syn på vad som är erotiskt så har det fullkomligt spårat ur för vissa, och för andra rynkar man på näsan åt det hela, beroende på hur man är som person.
Jag tror det handlar om en kulturart som dessvärre inte gynnar något av våra länder emellan, vi skämmer nästan ut oss med att exploatera en stil som nästan är lite förkastligt ur kritiska ögon, och västerlänningar gör bort sig genom att falla för den och tro att den är "naturlig", vilket den inte är.

Detta sker tyvärr därför att japanska kvinnor i likhet med många andra asiater, har en förkärlek för vita västerländska män. Dom är till skillnad från svenska kvinnor sällan svårfångade utan öppna för inviter. Jag har aldrig någonsin mött så kalkyrerande kvinnor som japanskor. Inte sällan har jag häpnat och förundrats över hur skickliga skådespelare dessa kvinnor är. Det finnas en total besatthet av att gifta sig med en "lämplig" make, som helst av allt skall vara vit, västerländsk och arbeta inom finansbranschen. Jag vet inte hur många gånger jag har stött på dessa pengahungriga kvinnorna som knappt ens låter dölja sina motiv. Dessa kvinnor har ju tom fått en term kallad efter sig-yellow cabs. Det är tröttsamt att konstant stöta på detta fenomen när man lever här. Det finns ett stort förakt mot japanska kvinnor, inte minst hos västerländska kvinnor. Det handlar inte om avundsjuka utan snarare ett äckel över hur japanskor särar på benen inför vilken västerlänning som helst. Bara plånboken är tillräckligt stor och framtidsutsikterna ser goda ut. Sedan spelar det ju mindre roll om han är grovt överviktig, flintskallig eller trettio år äldre. Ibland räcker det endast med att han är västerlänning och inte ser allt för anskrämlig ut. Detta är tragiskt att behöva iaktta.