Lite komiskt men visst, det mesta där stämde på mig och jag har varit över ett antal gången och åker gärna igen. Det där med "svennetyper" som jobbar lager och bilar highway 1 tror jag kanske inte år så vanligt i alla fall. Även om man inte behöver vara "rik" för att åka till Usa så kanske inte genomsnitts"svennen" har lust att lägga de ca 50 k som 2-3 v i staterna brukar gå loss på för mig.

Sen kan man ju givetvis resa billigare och bara leva på snabbmat osv men då tycker jag ju en hel del med charmen av att åka dit försvinner.

Det ar oandligt vanligt. Jag traffar minst 10 gang om dagen.

liten bump men..

utgar fran att du ar oserios/overdriver sjukt mycket.

Annars stammer TS beskrivning ratt bra, men vi far inte glomma en valdigt specifik grupp usa resenarer. "sex and the city tjejerna"

Alltsa:

Brudar som drar till NY for att shoppa pa victorias secret och Marc Jacobs samt dricka latte pa starbucks och leva drommen. Eller ar det bara jag som uppmarksammat denna grupp?

Haha, många tjejer drömmer nog om att shoppa på Fifth-Avenue men dom får nog hålla sig till fönstershoppning som alla andra när ett par solbrillor kan gå på 10k dollar.

De känns väldigt vanligt förekommande, ja. Besöket får gärna skildras på Facebook också, genom Hipstamatic-bilder och statusuppdateringar om morgonpromenader i Central Park.

Abercrombie & Fitch är också en viktig del av besöket (var i alla fall det för några år sedan, vet inte hur det är idag men så länge det inte finns i Sverige så.

Men TS är helt klart ute och cyklar, nästan vem som helst har råd att åka till USA idag.

Jag har varit i USA alldeles för mycket, beror å andra sidan på att jag har släkt i Boston.

Det är billigt att flyga över dit. Jag får regelbundna utskick från KLM som rear ut biljetter "4095 kr till NY och tillbaka". Väl i USA är det inte alltför dyrt, det är definitivt billigare än att åka till t ex Italien. Delvis beror det på att dollarn är svag, men också pga att den allmänna prisnivån är lägre. All form av shopping är billigare.

Numera har det blivit populärt med "shoppingresor", man åker dit och köper på sig så mycket man kan, allt från elektronik till kläder. Ja, det är östkustresorna.

Västkustresernärerna skiljer sig något från Östkustresenärerna som snarare är ute efter att känna på NY cosmopolitan, gå till rätt caféer, äta på bra restauranger, bo på schyssta hotell o s v. På västkusten, så som jag ser det, stöter man oftare på svenskar som förtrollats av "The American Dream", alltså folk som vill se och uppleva det man ser på TV - Hollywood. Inget fel med det. Om det är rikare eller fattigare människor vill jag inte ta ställning till, men jag kan tänka mig att det är många unga som åker dit för att spendera.

Jag pratade med en hostelägare från San Fransisco igår, han sade att det är många som kommer till Kalifornien med en välfylld plånbok, men att de väljer att bo på hostel så att de kan spendera övriga slantarna på allt "man ska göra". Vart man bor är inte lika viktigt som vad det ser ut som man gör, detta till skillnad från i NY dit man åker för att "bara vara i NY" och göra allt som hör NY till.

Den överlag gemensamma nämnaren (finns ALLTID undantag) är att svenskar åker dit för att spendera pengar, detta oavsett om man är "rik" eller "fattig". Väldigt få människor som jobbar i Sverige är å andra sidan "fattiga" och kan på blott ett par månader spara ihop en 10 k för att spendera på en vecka i NY.

Prinsessan Madeleine har gjort mycket reklam för NY, så de svenska "sex and the city tjejerna" har säkert blivit fler i NY. Staden utstrålar lyx och är exklusivare resmål än tex. Ryanair-anslutna London. Dubai är kanske lika attraktivt och med samma skrytfaktor, men Dubai är för varmt och krångligt att ta sig till, är dessutom fortfarande rätt intetsägande för svenskarna.

Sen har USA ett oskrivet politiskt/religöst filter för turister,ungefär som Sovjet och öststaterna hade åt vänster förr. Amerikaresenären är oftast högerliberal, vänsterfolk som Lars Ohly & Co åker inte till Amerika, heller inte muslimer eller folk som finns med i straffregistret. Så det är inte vem som helst som åker.

Vem som helst åker på solsmester till Turkiet och shoppingresor till London, men inte till USA.

Förrutom Florida, så är solsemester inte det främsta skälet till USA resa för de flesta. Man köper primärt inte biljett till LA enbart för att bada och sola, då duger Thailand lika bra.

Troligen är de svenska östkustbesökarna mångdubbelt fler än västkustens dito, just pga det extra avståndet på 300 mil.

Låg prisnivå, liknande kultur, engelskspråkighet gör att de flesta svenskar gillar USA och skulle vilja åka dit, men avståndet är den största bromsklossen, folk drar sig för den långa flygresan.

Flygrädsla behöver inte betyda att man totalvägrar att sätta sig på ett flygplan, vissa kanske tycker sig klara 2-3 timmar, men 8-15 timmar blir för mycket för dem, dessutom blir jetlaggen och tröttheten ytterligare salt i såren.

Jag tror det var väldigt länge sedan USA-resor var en klassmarkör, Shurik. Ditt förstainlägg känns nästan lite som man pratade om USA på 70-/80-talet.

Jag känner personligen utan att överdriva många ur arbetarklassen som varit i NYC och Florida flera gånger, några av dem har även varit på västkusten och tom Hawaii.

Sedan har kanske t.ex. Florida minskat som resmål i takt med att Thailand tillkommit, och visst, USA-resenärerna kanske inte är samma folk som åker till Thailand. Fast jag tycker båda är typiska "svennebanan-långdistansmål".

Åker rätt ofta till sydöstra Frankrike på sommaren, där ser man en del svenskar som åker runt men aldrig svennebananer faktiskt (vintern däremot..). Försöker inte dryga mig, jag åker inte dit av det skälet, bara konstaterar att om det är krångligt och dyrt att ta sig någonstans/vara där så åker inte svennebananer dit. USA är varken krångligt eller dyrt att ta sig till eller runt i...

Ja.



Stämmer.



Stämmer.


Ja.



Ja.



Nej, har "backslick" om man nu får använda det oerhört fula ordet...



Kristen ja.



Har varit på ett specificerat hotell i Turkiet.

Tja, klassamhället är väl avskaffat vid det här laget. Har man jobb har man råd, dock är ändå USA-tröskeln ännu något för hög för Ryan-air pöbeln så vissa grupper har ännu inte hittat dit.

I kontrast till dessa står de välbeställda träskallarna dvs hantverkarna som inte gillar flådig finkultur i Paris utan hellre föredrar Lasse Stefanz & High Chaparall atmosfären vilken de hittar i USA.



Var i Nice förra året och där såg jag inga Svenne-Bananer. Det är rätt lätt att ta sig dit, det är vackert och inte överdådigt dyrt om man bor på camping. Svenne Hantverkar-Banan gillar inte Nice. Han vill ha det enkelt och lättbegripligt dvs transferbuss hotellet>stranden>baren>sängen. Kultur för honom är Elvis, flottiga diners och 50-talsbilar och detta finns inte på rivieran.

Dock är nog NY en stad mest för finkulturella och brats, dvs konstmuseum, finsmakar-restauranger och boutiquer, medans svennarna drar vidare västerut.

Oavsett ekonomisk status och bildning så är USA's ESTA-register ett hinder för straffade, oliktänkande läs kommunister, mentalsjuka, HIV-smittade, anarkister och muslimer.

B.la popstjärnan Andereas Lundstedt från gruppen Alcazar blev nekad inresa i USA, detta skedde också för Pete Doherty och Jonas Gardell (?) tror jag.
Den kontroversiella brittiska författaren Sebastian Horsley nekades inträde till USA pga omoral.

Allt detta gör gruppen amerikaresenärer snävare än gruppen Turkietresenärer.

Känns väldigt lite klassmarkör att åka till USA. Åker själv till New York om lite drygt en vecka och jag röstar rött, har normal ekonomi. Man behöver ju inte bo på femstjärnigt hotell och gå på de allra dyraste krogarna. Visst är det lite dyrt i New york men inget märkvärdigt.

Ser man ner på långt hår i USA? Eller är det bara er uppfattning? Även om man ser super arisk ut?