Hittade min gamla tråd här på FB och fick en plikt känsla av att ni som kanske undrade slutet på historien.
Nu mer än 5 år senare ska ni få svaret.
Det som hände var att jag valde att stanna i landet och kämpa emot orättvisan. Jag och min tolk blev goda vänner och han hjälpte mig genom olika instanser av byråkrati så gott som det gick. Det blev många dagars väntande, nagelbitande och förlorade sedlar.
Efter dom första 45 dagarna, så skulle jag inställa mig i rättegången. Jag väntade i X antal timmar på att min tur med domaren äntligen skulle infalla. Väl min tur så får jag inga frågor utan bara ett straff, 1500 baht och 25 års svartlistning för inresa i Thailand. Problematiken fortsatte också med byråkrati problem, mitt pass var fortfarande borta hos polisen och för att få det tillbaka var jag tvungen att gå igenom en hel värld av byråkratiska situationer och mutor.
Ytterligare 25 dagar efter jag haft min rättegång, så lyckas vi äntligen komma i kontakt med rätt person och lyckas få den sista stämpeln jag behövde för att få plocka ut passet! Minns att den stunden var bland det mest segersmakande situationerna i mitt liv.
Jag beställde samma dag flygresa hem, lämnade tolken med en björnkram och en enorm känsla av tacksamhet till den människan som hjälpte mig utan någon tvång eller band till mig.
Vill säga att ni som skrev i början av tråden till mig, hjälpte mig enormt av att bara svara och närvara i tråden. Stödet att någon bara lyssnade var allt jag behövde.