Hej!

Jag letar efter någon som kan inspirera mig till att ta ett beslut i mitt liv. Det är så att jag har två saker jag skulle vilja göra men känner att det inte går så effektivt ifall jag väljer den ena före den andra!

För det första så vill jag avsluta min utbildning. Jag har läst i två år, tog därefter ett studieuppehåll för att jobba ihop pengar till en resa runt Asien. Nu är jag hemkommen och känner att jag står inför ett mycket viktigt beslut. Jag strulade till min sista termin totalt pga allt festande och man kan säga att jag har ett och ett halvt år kvar. Därefter pga en del komplikationer så måste jag vänta ett halvår, om jag nu ska plugga, dvs nästa termin, ifall jag vill börja igen. Då blir jag alltså 2 år äldre när jag är färdig, det förutsatt att jag inte har några problem med plugget. 2år och då är jag 25 snart 26. Jag vill ha en bra framtid, samt är villig att jobba för det men det är här kruxet kommer in.
Tar jag beslutet att plugga så känns det som om jag offrar mycket tid av mina bästa år. Är jag färdig med plugget är det nog optimalt om jag går och söker jobb direkt efter eller hur? Sen vill jag heller inte vara gammal när jag drar på en backpacking resa...säg att jag är färdig med plugget nära 26, sen ska jag jobba ihop pengar också...för att inte nämna försöka ta tjänsteledigt eller om man tar ett skitjobb för att sedan satsa när man är tillbaka..(lång tid sedan man tog examen då.

Den andra valet jag står inför är att jobba ihop pengar för att sedan dra ut och backpacka igen! Därefter skulle jag kunna hitta ett skitjobb någonstans för att kunna stanna utomlands ännu längre. Kanske till och med försöka hitta någon som man kan skrapa ihop en del idéer som leder till en egen affärsplan? Jag vet inte, men det känns som om jag ska ut och resa igen så kommer jag att komma hem gammal. Jag vet att 25-27 inte är så gammal egentligen, men sen ska jag fixa klart min utbildning. Därefter är jag färsk på arbetsmarknaden och undrar då om det inte är svårare att söka ett kontorsjobb när man är 29-30? Jag känner en del kamrater som började plugga samtidigt som jag vid åldern av 28. Men jag vill komma långt. Jag känner att jag försämrar mina chanser om jag inte jobbar nu.

Finns det någon här inne som har tagit det beslutet att fortsätta backpacka för att sedan komma tillbaka och ha utbildningen färdig nånstans runt 27-30 års åldern och ändå ha ett riktigt bra jobb? Jag behöver inspiration och en trygghets känsla av att jag inte tar fel beslut. Jag vill absolut inte komma tillbaka och leva på bidrag eller ta ett riktigt skitjobb för resten av mitt liv. Men samtidigt så var jag som lyckligast under mitt resande. Mitt livs bästa beslut hittills utan tvekan!

Jag vill så mycket och undrar varför man inte kan vara på två platser samtidigt!

*Och mod får gärna flytta tråden ifall den ligger fel...

Hej,

Jag tycker verkligen att du ska BP vidare eftersom du inte känner någon motivation och att du säger att det gör dig lycklig. Det är en del av ditt CV, dina erfarenheter och det kan aldrig tas ifrån dig. Kanske till och med gör dig än mer attraktiv för att du har gjort något som inte andra har gjort!

Vem vet? Du kanske finner helt nya affärsmöjligheter och arbetar du aktivt på att nätverka och skapa förutsättningar så vet man aldrig vart det leder.

Du får absolut inte försämrade chanser, det kanske var så för 10-15 år sedan, men idag är vi så globala och ta vilket lärosäter som helst, så ser du att det finns de som är i 35-40 som faktiskt börjar att plugga först då! Eller alla dem som inte gör ett dyft utan "bara" är hemma och bildar familj.

Så, fortsätt res, njut och se helt enkelt vad som sker. Du är fortfarande ung och skolor väntar alltid!

Resor -> Utbildning och studier

/Mod

Väldigt uppmuntrande svar! Tack!
Du nämnde en väldigt intressant grej här. Kan man ta med BP i sitt CV? Jag förstår att arbetsgivare kommer att fråga vad jag har gjort under tiden jag varken pluggat eller jobbat och jag inser även att det är en positiv egenskap att vara världsvan. Men på en skala 1-10, hur bra tror du en BP erfarenhet är?

Jag håller med Ronille. Du är fortfarande ung (dock ett antal år äldre än mig ), men risken är precis som säger att du på något sätt fastnar i ekorrhjulet om du pluggar klart för att sedan jobba. Skaffa ett kapital, dra ut i världen, upplev saker och njut allmänt av livet. Det kommer att ge dig minnen för livet, till skillnad om du hade pluggat klart för att sedan jobba, vilket du kommer att göra i 30 år ändå.

Hoppas att du kommer till en lösning


/Bluespeed

Jag tror att ifall jag inte åker på den här resan så kommer jag ångra mig senare i livet. Men å andra sidan så känner jag att jag har som ansvar att lyckas karriärmässigt också. I min familj och släkt är jag den äldsta i min generation. Jag vet med säkerhet att många av mina kusiners föräldrar jämför sina barn med mig. Dem försöker göra mig till en förebild. Därför känner jag ansvar att vara just den förebilden, även om jag inte har bett om den rollen. Det är tur att jag inte är obekväm i just den rollen dock.

Men du har en bra poäng, jag satt och funderade på det själv också faktiskt. Jobba kommer man ändå göra i 30-40 år till framöver så någon brådska lär det väl egentligen inte vara..

Men tack, en lösning känns som det kommer ta tid. Fler synpunkter som hjälper mig bolla med tanken behövs!

Jag tycker inte att du ska leva efter vilken bild dina kusiners föräldrar har målat upp av dig (det är deras problem). Lev det liv du vill leva. Lycka till!

Jag förstår vad du menar, men jag ser gärna att ingen i familjen går mot en kriminell bana. Jag har inget emot att vara förebild, det sätter press på mig att göra någonting vettigt och det behöver inte alltid betyda det vanliga...plugga, jobba, skaffa hus o familj, osv!

Det beror ju givetvis på vilket jobb du kommer att söka. Men jag har svårt att tro att BP är en nackdel. Det vittnar ju på andra erfarenheter än arbetslivet och att du trots unga år har en livserfarenhet.

Som arbetsgivare så ser man hellre till att ha människor omkring sig som har ett brett spektra än en person som enkom hängt på universitets bibliotek och pluggat poäng och således enbart har det i sitt CV...

Sedan så vad gällande släkten som strunta totalt i dem! Det är ditt liv och vem säger att det inte är en förebild att man faktiskt vågar ge sig ut i världen? Nä gör vad du vill och låt inte dem hindra dem.

Saken är ju den att alla behöver inte plugga på högskolan och få examinor och få hela svensson-kittet!

Jo men som sagt, kontorsjobb, mer specifikt är inom marknadsföring. Menade inte att det skulle vara en nackdel, mer att det kanske är något jag skulle kunna exemplifiera från under intervjun. Och ifall det väger bra så känns det lite tryggare samtidigt som det påverkar mitt slutliga beslut om resan!

Angående släkten så får jag väl ta och förklara mig bättre. Det är ingen biggie. Jag hade inte tänkt sitta hemma och göra ingenting om dagarna samtidigt som jag skäms och mår dåligt över att jag blev en loser. Jag har ju redan gjort en resa i Asien under 22veckor, vad responsen blev hemifrån innan resan kvittade då det verkligen var ett mål jag verkligen ville nå. Resultatet blev ju..tja, som jag tidigare nämnt, det bästa beslutet jag tagit i mitt liv. Jag fick även mycket positiv respons hemifrån, vilket var ett plus.

Mitt problem är tiden. Är som sagt i mina bästa år och vill inte ta ett beslut som kan få mig att tänka vad som hade hänt ifall jag gjort annorlunda. Jag vet att jag kanske ångrar ifall jag inte åker igen. Men kommer jag hem sen, avslutar utbildningen men hittar inget jobb där motiveringen är att jag kanske tog för lång tid på mig med studierna, utkonkurrerad av 22-24åriga färskingar som har samma förutsättningar som mig men är i en yngre ålder, eller av någon annan anledning så kan det bli mycket jobbigt(drog nu bara några exempel på rak arm utan att vidare utveckla funderingarna)!

Jag vill må bra ifall jag tar beslutet, jag vill känna en trygghet i att jag, mer eller mindre, fortfarande har lika stora möjligheter när jag kommer hem. Jag vill arbeta utomlands eventuellt och då hoppas jag att man resonerar på ett sätt som inte missgynnar mig bara för att jag är en färsking på 27+(Har hört från en polare jag träffade i Hongkong att man riskerar en sådan motivering mot sig, han är visserligen full av skit ofta men fortfarande en mycket smart kille)!

Förstår ni vad jag menar?
Tack dock för responsen, tar jag beslutet att åka så har FB definitivt haft en inflytelse då det verkar vara ganska ensidigt.
Förresten, det är ingen av er som råkar vara chef?

Jag har skickat ett PM till dig!

Kan du inte ta upp studierna igen och sedan förlägga backpackingen till sommarloven under studieåren? Det skulle ju då bli cirkus 3 månader var år då du kan välja att åka runt i världen, de resterande nio så kan du satsa allt på att fixa plugget. Nu har jag dock ingen erfarenhet av backpacking så kanske är 3 månader åt gången för lite...

Sedan anser jag även att om du nu står i den positionen att de yngre i generationen har dig som förebild (och faktiskt ser upp till dig som person) så har du ett ansvar. Kalla mig gammelmodig (vilket jag i viss mån är), men kan du hindra en enda av dessa ungar att hamna på kriminalitetens- eller missbruketsbana, ja då är det mödan värt. Men min syn är kanske förlegad.