Jag vet att det finns en del här på FB som lämnat sverige (för gott?) i hoppet om något bättre, och då har jag en fråga till alla er; hur är det egentligen? Känner ni er nöjda med ert val? Var är ni? Hur kommer det sig att ni drog? Saknar ni hemmåt? Pros & cons?

Själv har jag lyckats dra till Tokyo och gift mig och hela köret, och trivs bättre än någonsin Jag saknar faktiskt ingenting med Sverige förutom min familj och... kebabtallrik! Jag kommer förmodligen aldrig återvända. Men nu du, käre pionjär, saknar du Sverige? Varför/varför inte?

Vad härligt grattis!! Jag bode utomlands ett år och jag saknade verkligen, verkligen Sverige tokmycket! Jag trode inte att jag skulle sakna de så myket som jag faktiskt gjorde.

Var var du och vad var det du saknade som det "nya" landet inte kunde erbjuda?

Jag har inte lämnat Sverige för gott, men bott borta i längre perioder, bor i Spanien nu.

Det är lätt att stanna på vissa platser/länder då det är så olikt Sverige, varmare väder (så klart), andra kulturer, annat socialt liv mm.

Sverige är bra i sig, modernt och bekvämt. Lätt att leva och tjäna pengar. Super att växa upp i, bra utbildning.

Jag gillar dock inte typiska svenskens syn på livet, känns inte som äventyr finns i svenskens vokabulär. Sen så har Sverige ett bra skyddsnät, säkert samhälle, men ett kallt beteende och mycket bry sig om sig själv-tänk som är lite trist ibland. Varmare gemenskap i många andra länder som jag gillar.

Sverige är helt okej, men jag gillar att hela tiden upptäcka nya saker och möta nya människor.

Saknar såklart familjen och vänner på hemmaplan, samt svensk turk-pizza har inte hittat nåt liknande någonstans i världen .

Bor i England sedan 3 år tillbaka. Saknar (vissa delar av) släkten, vettigt bröd, snus samt ett samhälle utan så tydliga skillnader vad gäller klass och social bakgrund. Å andra sidan tycker jag rasismen i allmänhet tycks mindre här. Har gift mig här och "hela paketet". Stormtrivs! Längtar inte tillbaka men uppskattar mina Sverigebesök.

Jag lämnade Sverige under en relativt lång period och saknade det väldigt mycket och tyckte ibland att det mesta var värdelöst i det andra landet.
Nu är jag tillbaka i Sverige och har precis köpt en lägenhet här, och har börjat inse att allt inte är så bra här hemma som jag trodde när jag väl var borta.
Poängen är alltså att man lätt målar upp Sverige som perfekt när man inte är här, man kommer gärna ihåg det positiva och glömmer det negativa.

Jag har varit ifrån Sverige i längre perioder för att resa men har aldrig tagit det stora steget och flyttat på riktigt. Har alltid vetat att jag ska tillbaka om några månader och brukar känna mig nedstämd när jag återvänder hem. Jag längtar ut till världen igen efter bara någon vecka och upplever att Sverige stressar mig genom att erbjuda så lite nya äventyr. Det känns som att jag har myror i brallan då jag bor här och jag saknar faktiskt inget utöver familjen och den vackra naturen när jag är utomlands.

TS, är det du på din bild? Isåfall ser du ju ut att vara japan (?) eller åtminstone asiatisk.

Ja det stämmer. I de flesta andra länder är vanliga människor varmare och snällare.

Har just återvänt efter 15 år i andra länder, främst Storbritannien. Bodde utomlands en del som barn också, med familjen.

Jag vet inte om jag klarar av att bo i Sverige efter att ha varit tillbaka i en vecka och tagit en ordentlig titt omkring mig.

Lätt att idealisera Sverige när man inte själv bor där.

Det idylliska Sverige från min barndom (folkhemmet, traditioner, homogent) existerar inte längre. I stället finns en minimal och ganska avrustad välfärdsstat, en jäkla massa människor som inte är svenska alls, men bor i Sverige, järnväg som funkar dåligt och politisk korrekthet som kan driva en galen.

Sverige är lite slitet i kanterna nu. Byggnader ser trötta ut, ogräs växer mitt i cykebanor och trottoarer... När jag var yngre och kom till Sverige slogs man av hur snyggt och fräscht det var. Nu är det tvärtom.

osv.

Det jag saknade mest är naturen.

Tack för svaren, intressant läsning!

Personligen så har jag verkligen svårt att förstå dem som påstår att Sverige skulle vara så himla härligt. Ni får gärna upplysa mig! Här kommer några reflektioner av mig efter några år utomlands.

Först och främst så har Sverige inget att erbjuda i nöjesväg. Shopping, restauranger och andra diverse nöjes/uteställen att dra till och ha skoj med polarna/familjen - nada - man vill ju bara gråta, och jag är säker på att de flesta som varit ute i "därute" kan hålla med. Kan lova att det finns mer på en liten gata i Tokyo av allt det där än vad det finns i hela Stockholm tillsammans. Bor man dessutom inte i en storstad i Sverige som jag inte gjorde, alltså en bit utanför, så finns det verkligen INGET att göra. Huvudattraktioner för de flesta familjer är då att åka till City Gross och grabbarna grus till den stans enda lökiga pub för den miljonte gången i rad. Däröver driver dryga ungdomar runt på gatorna i pyjamasbyxor och skriker könsord, tillsammans med sura gamla gubbar och alkisar/pundare/uteliggare. Nej, rent objektivt och vad som erbjuds i Sverige så finns det inte mycket att sakna.. förutom kebabtallriken. För ja, den äkta svenska "turk-pizzerian" är inget man hittar i japan. Saknar Saknar

... sedan trots det dåliga utbudet på allt, så är allt helt extremt makalöst dyrt.
Man vill ju bara garva åt hela spektaklet.

En annan sak som gör att jag inte heller direkt saknar Sverige är befolkningen. Svenskar är sura, griniga, kalla, bittra och gnäller på allt och inget. Att möta sura blickar och bli illa bemött (i to.m affärer etc) tillhör vardagen i Sverige. Finns ingen varm gemenskap folk emellan. Finns även massor av folk som bara är ute för att jävlas och skrämma folk, tex ungdomsgäng. Driver runt överallt. Apropå det så är inte heller Sverige det säkra land som det en gång var, dagligen rånas, misshandlas och våldtas massor av människor + pistolavfyrningar på öppna gator och brinnande bilar/skolor... Jag har själv blivit utsatt för omotiverat våld liksom många av mina vänner. Väldigt osäkert och otrevligt klimat.... Sverige, vad hände?

Sedan att vi även har en av världens högsta skatt och ett av världens sämsta klimat gör ju inte hela saken bättre. Nej nu gnällde jag en hel del, och jag försöker heller inte påpeka att att bo i Tokyo är så jävla häftigt, ta det inte fel, men vad är det som är så himla underbart med Sverige som så många upptäcker efter ett tag utomlands? Dock förstår jag er om ni varit i en förort till Tallin eller något...

Nej jag skulle vilja påstå att Sverige är optimalt att bo i för de (främst familjer) som inte kräver så himla mycket spänning/äventyr/nöje i livet. Att ha en familj och jobba i lugn och ro i någon svensk förort eller annan byhåla till döden måste vara optimalt.

(Ps, svensk tv-underhållning måste ju vara en av världens sämsta )

Jag har bott i Tiberias i norra Israel och trivdes riktigt bra där. Något jag dock då saknade från Sverige var svensk effektivitet och renhållning. Började efter ett tag dessutom att (tro det eller ej) längta efter svenskarnas ödmjukhet och mesighet. Blev nämligen ganska snart trött på många israelers macho-attityd och rädsla för att visa den minsta form av svaghet.



Jag har aldrig varit i Japan, men är det inte så att Tokyo nog slår vilken europeisk storstad som helst när det gäller shopping- och nöjesutbud?

Är inte just Japan ett av världens dyraste länder och dessutom betydligt dyrare än Sverige?



Ja, både shoppingutbudet och tv-underhållningen i Sverige suger rätt rejält. Stör mig dock inte så mycket på det längre nu när man kan få tag i det mesta via internet istället.

Bodde i Holland ett år.
Saknade mest Sveriges goda mat (mest kött och korv) men även naturen, vi har väldigt bra natur med berg och dalar och sjöar.
Samt betalar jag hellre en hög skatt än att behöva betala de på sidan om, t.ex. Som i Holland betalar man obligatorisk tandvård på typ 1000kr/mån.

Sen tycker jag personligen att Sverige har snyggare tjejer i snitt än alla länder jag varit i