Malmö är segregerat av ohejdad vana, vilket gör det till en svår stad att hitta hem i. Det sitter i väggarna, i folksjälen, oavsett vad Reepalu försöker göra åt det. Malmö är trots sin storlek en arbetarstad, och att arbetarna ersatts av invandrare är bara en kosmetisk förändring. Efterhand som nya kvarter blir posh flyttas fattigdomen och kriminaliteten till nästa område. Och de rika och de fattiga bor verkligen sida vid sida här. Det är inte mer än ett par steg mellan de pittoreska, svindyra små gatuhusen och de högljudda hyreskasernerna i Sofielund. På Södra förstadsgatan kostar lägenheterna 2 miljoner, ett kvarter åt öster på Lugnet kostar samma lya 400 000.
Man gör rätt i att ta reda på sånt innan man flyttar till Malmö.
Jag håller förresten inte med Typen. Nobelvägen bor man bara på om man inte har något att förlora. Mitt emellan Möllan och Rosengård, fast utan Möllans dygnet-runt-liv eller Rosengårds sömniga bostadsområden, precis i pereferin. Allt ni läser om Malmö händer där.