Gud vad skönt att folk har liknande erfarenheter!
Tidigare har jag bara i skydd av ölburken alternativt min terapeut vågat prata ut om det här. Jag antar att anonymiteten på flashback får duga den här gången.
För mig tog det ungefär två månader av "myggstick" och plötsliga blackouts att komma till sans. Aldrig kunde jag ana att det var min ljusblå skjorta som stack i ögonen på de tvekönade demonerna.
Jag hörde för övrigt av en jätterutinerad engelsman (han var t om GIFT med en thailändska och hade provat galna saker som yaba osv.. yes.. rutinerad som sagt!) att det här är anledningen till att den thailändska poliskåren inte bär ljusblå uniformer - inte ens snuten går trygg i de här kvarteren - förstår du då innebörden av det hela!? Jag skulle starkt rekommendera någon form av skyddsväst när det vankas ensampromenad i Bangkok, kevlar är kanon men det borde duga med någon form av sticktålig textil. Jag tar tacksamt emot tips om vart jag kan sy upp något liknande (absolut inte av pakistanier, feromonet de tillsätter drar till sig LB's hörde jag från samma engelsman).
Nej vet du vad, skippa huvudstaden helt och hållet, på öar och landsbygd är det lugnare, men där gäller istället en annan dresscode.. försök hitta engelsmannen jag talade om, han brukar sitta nånstans längs Sukhumvit och dela ut visdomsord mot en flaska Hong Thong - ett billigt pris för att komma hem utan HIV i mina ögon.
Var försiktig broder.
edit: Jag har inte HIV tack vare den här tråden.