Visst är hon skön, tuff och djärv. Men - hon är framför allt desperat. Detta är en desperat, svensk Ensamhetsflykting. När hon inte orkar sköta sitt hus flyttar hon
inte till ett mysigt kollektivboende för äldre, friska, eftersom det inte finns. Rättare sagt finns det en del svindyra sådana ställen, men om hon är rik framgår inte.
Den rike åker på semester. Den fattige emigrerar.
Hon är medveten om att hon kan dö redan på flygplanet av överansträngning eller i de varma Thailand. Men dö ska hon ju snart ändå. Vitsen med emigrationen är denna, och här kan tiotusentals gamla eller sjuka stämma in: JAG VILL INTE TYNA BORT I ENSAMHETEN!:'(
Sverige tiger. Det är tyst om de sociala behoven. De rika bor större delen av tiden i Spanien och här när det är för varmt där. Men vi som är fattiga, sjuka och åldrande vi tynar bort utan att någon bryr sig ett enda dugg. Beträffande situatioen på äldreboendena hoppas jag ni har klart för er att Helvetet väntar!
En kort tid sällskapade min son med en thailändska. Hon var så snäll mot mig, masserade mig, lyssnade, pysslade om mig. Det var självklart för henne. Så gör man ju i Thailand. Under det år jag knappt kunde gå alls pga operation mm var det knappt någon svensk som besökte mig. Jag hatar Sverige! Kallhamrade individualister som bara ser till sitt eget och skiter i gamla och sjuka, som inte gör något alls för att förhindra att dementa läggs i blöjor kl 15 och får slira runt i sitt eget bajs, inlåsta på nätterna.
Om jag bara inte hade min son i Sverige så skulle jag dra imorgon. Ensamheten dödar mig.