Det blandas inte ut. Du har blivit grundlurad

ingen som har blivit lurad här inte. läs om och gör rätt.

Jag stötte då inte på nån charas blandad med opium eller annat gott.. Hade inte tackat nej

Jag stötte på en svensk i goa som verkade väck på ket var eviga dag. Hängde inne i skogen vid arambol med nån baba och skogstokiga ryssar och rökte chillum konstant med dessa, samtidigt som baban försökte vägleda den vilsna själen. Bisarrt.

Många historer har man hört och många skumma personer har man träffat...

Ta t.ex killen som var med i den svenska dokumentären "dom kallar oss mods" (1968), åkte till Indien och dog på ett tåg!:o
Han hade tydligen tagit något (lsd??), och hoppat ut...


Sen har du ju den svenska kvinnan i dokumentären Holy Men and Fools http://www.youtube.com/watch?v=grDKdmUcGig...
Men hon tycker jag inte är flippad, jag tycker mer hon är ödmjuk och vis... hon kanske har hittat sin grej helt enkelt...


//Greon

Ja vad ska man säga, bara för att jag startade den här tråden så åkte min polare till Indien tidig höst. Han var nästan religiös över att ha läst shantaram och var allmänt sökande. Nu är han försvunnen, troligtvis i norra Indien eller tamil nadu eller vad det heter som var hans nästa anhalt. Hans familj kan inte nå honom på de kanaler han skulle vara kontaktbar längre sen ett par månader tillbaka.

Jag vill inte outa namnet eller beskrivning, vilket iofs. vore ganska onödigt ändå med tanke på de 60.000 svenskar som åker dit varje år. Vet någon vart man kan börja om man i alla fall vill försöka spåra personen? Är beredd att åka över för familjens räkning om så behövs bara jag får en tråd att gå på. En tågbiljett registrerad eller vad som helst om nu sånt finns i Indien. Är det ett hopplöst företag?

Det är inte ett helt hopplöst företag att spåra personen.

Först och främst, ta reda på var han senast hört av sig. Samla allt material ni har (sms, e-mail, facebook o s v). Det finns organisationer i Indien som arbetar med att hitta sådana som "försvinner". Vet dock inte vad de heter eller hur man hittar dem. Ett gott försök skulle vara att kontakta svenska ambassaden, om inte det fungerar är det givetvis lättare att söka från plats - låt det inte dröja för länge. Det är vanligt bland israeler (som någon annan nämnt), för dem finns det organisationer, hör med israeliska organisationer om de känner till några andra (för dessa är bara för judar). Där finns bland annat Beit Chabad (chabad.org). Kolla även med lokala kyrkor (om det finns några) och religiösa missionshus liknande Beit Chabad.

Har inte hört några sånna historier, men å andra sidan hänger jag inte med pundare

Haha, jag läser shantaram för andra gången och ska ner till Indien så småningom jag med, jag kanske också flippat ur.

Många försvinner i Indien av det jag hört, man vet aldrig vad som hänt riktigt, i Sverige skulle man säga att personen antingen är död eller kidnappad efter 3 dygn typ...men i Indien finns fler anledningar att försvinna om du förstår? Frivilligt försvinna, och kanske inte för all framtid men ett tag.
Jag tycker det är respektlöst av folk som gör så att inte höra av sig till sina anhöriga innan dom går under jorden, men ja, med religiösa uppenbarelser och sånt kanske man inte tänker på sina anhöriga i Sverige.

Men, om killen gillade att röka cannabis så är mitt tips, följ rökat...följ rökställena i norra Indien tills du hittar hålan där han är eller där någon sett honom och kanske vet var han drog härnäst.

En kille här på flashback som delar med sin historia om att få psykos i asien. Tyvärr gäller detta inte Indien utan Indonesien. Men tar du bort 'ones' så är vi ju på rätt spår =) Intressant berättelse minst sagt!
https://www.flashback.org/t504407

Har också hört dessa storys, som t.ex. den om de franska(?) killarna som blev torsk på rökheroin i Katmandu (Nepal iofs) och sålde sina pass för att sedan bli böghoror. Säkert sant men tycker ändå att den stereotypa bilden av Indienresenärer är felaktig. De flesta är vanliga backpackers.

Grymt sjysst land för övrigt. Klart att vissa kan störa sig på skitigheten och kaoset men själv tycker jag det är skön stämning. Lätt att resa runt är det också.

Hittade du din polare?