Gaffla:
Rosa bussarna nog är det absolut sista resealternativ jag nånsin skulle välja. Särskilt de som kör i Afrika

Messalina:
Ja, alltså, hade jag varit 20 år och tolerant mot folk och lite släpphänt med hygienen så hade Rosa Bussarna säkert varit ett alternativ. Nu är jag inte det.

pangpang:
Min prydliga, högst normala och ordentliga 30+-kusin var faktiskt i just Afrika med Rosa bussarna härförleden. Enligt henne var folk i de flesta åldrar; jag trodde också det skulle vara uteslutande 20-åriga bo-på-en-kräkig-heltäckningsmatta-i-Amsterdam-romantiker men så var det alltså inte. Det är kanske rentav lättare att passa in på resan om man är ganska strömlinjeformad som person?

Oavsett skulle jag inte åka på en sådan resa eftersom det verkar extremt påfrestande att ha så mycket folk inpå sig dygnet runt. Dessutom kan det säkert bli tråkigt (enligt t ex melicias mått mätt) eftersom det nog inte är så mycket fart och fläkt och äventyr utan mer långa färder längs grusiga landsvägar innan man stannar vid en flod där man får tvätta av det värsta av svetten och laga äcklig mat på stormkök.

Gaffla:
Dammet, svetten, värmen, de knöliga vägarna, trasiga bussar, inga reservdelar. Nej nej.


(http://www.alltomtv.se/t29615.html)

Ris och ros till rosa bussar

Som alla andra sätta att resa finns det både för - och nackdelar med Rosa bussarna. En mycket stor fördel är att man har hela rutten resrutten planerad. Tid behöver inte ägnas åt att leta hotellrum eller annat boende. Detta är en stor fördel om man som jag inte har rest särskilt mycket innan och inte pratar spanska. Dessutom bidrar resesättet till att man lär känna en massa andra människor och får uppleva mycket av de länder som resan omfattar. Samtidigt är resesättet tveeggat. Det är mest svenskar som reser med Rosa Bussarna och ibland blir bussen något av en kokong som hindrar närheten till länder och folk. Dessutom finns det en ganska stark festarmentalitet inom företaget och vissa resenärer väljer Rosa Bussarna just av denna anledning. För egen del var detta dock inget som störde resan. Den stora blandningen av människor på bussarna gör att det alltid finns folk som man kommer överens med. Självklart blir det också en del konflikter på bussarna då man lever nära inpå varandra under två månader. Särskilt om man har rest på dåliga vägar i två dagar i 35-gradig värme. Detta bör man vara medveten om innan man åker med bussarna. Personligen hade jag en mycket trevlig resa med enormt positiva upplevelser på flera plan. Resan i Sydamerika med Rosa Bussarna blev ett minne för livet.

Det finns dock vissa aspekter av Rosa Bussarna som jag är negativ till. Innan resan hade jag på ryktets vägar fått höra att ägaren av företaget, Anders Eriksson, hade ett mål för ögonen, nämligen kontant vinst. Detta visade sig stämma. I informationen som utgick stod det att man skulle betala en flygskatt på Arlanda. Vad som inte framgick var att man betalade denna skatt, 800 kronor, direkt i handen till Anders Eriksson, i bästa kontoret-på-fickan-stil. Varför betalades inte denna summa in tillsammans med resten av inbetalningen? I information rekommenderades också en reskassa på 8000 kronor. Detta var minst sagt snålt tilltaget, jag gjorde av med ungefär 15 000 kronor, utan att vara direkt slösaktigt. Är detta ett sätt att locka resenärer, är frågan jag ställer mig. Dessutom sker det inga förändringar mellan resorna. Det som fungerade dåligt för10 år sedan fungerar dåligt nu också, och vice versa. Som exempel kan nämnas bagageförvaringen, som är minst sagt primitiv. Några som hade rest tidigare hade lämnat in förslag på förbättringar men detta rann ut i sanden. Man kan tycka att saker och ting borde utvecklas. Hamnar resenärernas utvärderingar i papperstuggen hos Anders Eriksson? Så, skulle jag då rekommendera andra att resa med Rosa Bussarna? Svaret på denna fråga är till största delen ja, men ha ovanstående kritik i åtanke innan du bestämmer dig.

(http://www.backpacking.se/ReadArticle.asp?ArticleId=312)

Ett rosa skimmer?
18 april 2009 kl: 08:06. Lima, Lima, Peru
Nja, det blir nog inget skimmer om de Rosa bussarna för min del. Visst, det har varit härligt charmigt att aka pa de gamla schabraken! Att se det dra i mungiporna pa folk varje gang vi passerar en by. Att ligga pa busstaket och somna in under stjärnhimlen (även om det inte blev sa ofta för min del tyvärr).
Men att resa pa det här sättet är i slutändan ett lotteri. Hur lyckat det blir beror helt pa personalen och pa resesällskapet. Och vilka dessa blir och hur väl ni passar ihop vet du inte förrän du sitter där pa bussen... Och även om det finns möjlighet att vara ifred emellanat sa är nog Rosa bussarna inget att rekommendera för den som behöver mycket egentid. Men för dig som gillar överraskningar och inte har nagot emot att samla skit under naglarna är det det perfekta resesättet.
Pa den här resan valde de flesta att aka med pga av bristande sprakkunskaper och resesällskap. Och med tva fantastiska, spansktalande guider och en hel hög med medresenärer blev det sällan tyst...

(http://www.vagabond.se/Emeli)