Ja då var det dags för en uppdatering igen!

Har nu lämnat Barcelona, och sitter i skrivande stund i Faro, södra Portugal.

Såhär går historien om det äventyret; som faktiskt är både det bästa, värsta, tråkigaste och roligaste hittills, på ett sätt... Vi spenderade den sista dagen i Barcelona på stranden, och hade precis sagt adjö till våra vänner på Hostelet, några amerikanare och 2 svenskar. På vägen till stranden träffade vi en brittisk flicka, som vi samtalade med en längre stund; eller ja, på vägen till stranden som sagt. Hon skulle kolla på en lägenhet där nere, så vi tog ungefär samma väg. I vilket fall, efter ett par timmar i den svinvarma sanden och brännande solen (idag med solkräm, woho!), lämnade vi för att under de kommande 3 timmarna ta oss till Hostelet, hämta våra väskor (som vi fick förvara där under utcheckningsdagen ), ta tillbaka in till Barcelona, och röra oss mot stationen. Detta gick åt helvete. Vi hämtade väskorna, och bar smärtsamt ned dem för backen, med värkande axlar och ryggar (solbränna). Tog metron in, och trodde inte vi skulle hinna. Hade mina shorts på mig, och i brist på bra fickor, höll jag i plånboken för säkerhets skull. Kutade sedan upp för trappan, och var nästan framme på stationen; då min kära vän Carl frågade om jag hade några småmynt på mig - när jag skulle kolla, upptäckte jag till min förvåning att plånboken var borta, och förmodligen blivit stulen den stund jag inte höll i den, i trappan. Där rök vår andra och sista plånbok med visa kort, körkort etc, och vi hade nu INGET alls; smarta som vi var hade vi förvarat allt där i. Stack in på stationen och tänkte att "Det löser sig!", vilket är inställningen vi kört med non-stop och alltid fungerat, och tog oss till Barcelona Sants - en annan station - där vi skulle ta tåget till Madrid för senare byte. Sagt och gjort.
När vi väl var på Barcelona Sants, upptäckte vi att detta var en FASLIGT kontrollerad station, och här slapp ingen på utan att visa biljetterna innan man gick ned på perrongen, och scanna väskorna i en röntgenmaskin (spanien är hårdast hittills med säkerheten). Och, tydligen, så behövde vi reservationer - något vi inte hade, då vi inte hade pengar nu längre, och inte heller räknat med det. Vi fick rådet att gå till polisen, då vi försökte berätta hur det låg till - att allt vi hade blivit stulen. De enda de gjorde var att skaka på huvudet och säga att de inte förstod något.
Jävla spanien, engelska är ett ganska bra språk att kunna om man vill ha turister!
Då fick vi syn på en scoutledare! "Alltid redo" tänkte vi, och frågade om han snackade engelska - jajemän, det gjorde han!
Han hjälpte oss snacka med killen i biljettkassan, och polisen, men ingen kunde hjälpa oss. Vi ringde sedan hem (hade redan spärrat kortet och anmält körkortet försvunnet), och försökte fixa pengar - bästa sättet var Western Union. Men, nu var oflytet igång igen - det var söndag och därav helgdag dagen efter, så pengarna skulle förmodligen inte vara oss till hands förräns 2 dagar senare.
Detta slutade med att scoutledaren utan att tveka helt enkelt betalade våra reservationer, för tåg till Madrid (EURO18/person) och från Madrid vidare till Lissabon (EURO8/person), vilket landade på EURO52. Sedan gav han oss, ja, han gav oss, EURO20, och sa åt oss att köpa nåt gott att äta för't.
Givetvis bad vi om herrens banknummer, och namn, för att återbetala så fort vi kunde, men nu är vi lite osäkra ang. Swift / IBAN nummer. Men, det löser sig.

Framme i Madrid
Anlände till Madrid runt 7 på morgonen, och hade fått samma sovhytt som några amerikanare (som finns överallt här nere, och är väldigt trevliga), och vi talade med dem om allt som hade hänt, och så vidare. De hade tydligen rest runt i 4 veckor, och reste på måfå runt i Spanien nu. De ville sedan bjuda oss på frukost, och tyckte att vi kunde ha något att äta iallafall, i brist på pengar sen kortet blivit stulet. Dock så hittade de inget de nöjde sig med på Stationen, så de tog metron in till stan - och lämnade oss EURO20, "Yeah it's nothing man, have fun!", och sedan gav de sig av.

Vi fick senare ett SMS av Carl's kära fader, som berättade att han redan överfört EURO150 till Western Union i Madrid! Då var det bara att hämta - tänkte vi.
Och där drog jakten på Western Union: Madrid igång.
Vi frågade en av de få som talade engelska, herren i Turistinfon på stationen, vart Western Union fanns i Madrid - och han frågade i sin tur någon som kunde spanska; Google Maps; och gav oss en karta till 3 ställen.
Vi kollade upp vart enda ett av dessa 3 ställen, när vi först gått cirka 1km från stationen, upptäckte vi till vår fasa att allt var stängt - söndagshelvete. Bara att gå tillbaka till stationen.
Då gav vi oss av till nästa, och tog Metron till Ruben Darió-stationen, och fick därifrån gå cirka 500m - och där fanns det inte alls någon Western Union; vi stod precis framför huset med rätt address; och det var inte där. Amerikanska ambassaden låg bredvid, och vi frågade en vakt; som berättade att näh, här fanns tamejfan inget Western Union.

Vi fick helt enkelt ge oss av till Change Express som skulle vara ett ombud, och fick ta tunnelbanan ifrån Ruben Dario, till Callao, två stationer bort. Efter att ha vandrat ett par minuter, och utan allt för mycket problem följt kartan, hittade vi rätt husnummer, och lyckades få ut våra pengar från Western Union. Vi var nu cirka EURO200 i skuld, på 2 dagar. Dock skulle ju detta förhoppningsvis räcka ett tag!

Kom tillbaka till stationen, och det var nu inte mer än 6 timmar kvar till tåget gick; bara att vänta. Hittade eluttag för att ladda telefoner och laptop - Eluttag är heliga här nere!
När tåget sedan gick, hade vi sittplatser, och allt fungerade fint, lite trångt bara men inga komplikationer; förutom att polisen väckte oss vid gränsen till Portugal för att gå igenom Carl's väska i tron att han kanske smugglade något! Jävla tur att de inte grävde igenom hela och hittade vår vodka från Prag.

Byte på stationen i Lissabon, och behövde bara vänta 1h10min emellan, och sedan fick vi ett fint tåg till Faro. Förutom att vi inte tänkt på reservationer. Vi blev nästan bortkörda, men det slutade med att vi fick paya EURO8 för 2 pers, då vi sa att vi inte hade mer än EURO8 och lite cents, eftersom vi nu var nere på totalt EURO145 ungefär; som skulle räcka till boende etc i Portugal. Lite snyltigt, vi vet
Vi anlände senare på dagen, och hittade vårt Hostel i Faro, checkade in och lyckades få ett rum (vi har ännu aldrig förbokat något), det är inte mycket för världen men helt okej för oss!

Så nu sitter vi här, och väntar på att våra familjer ska mottaga våra bankkort på posten och kunna skicka ner lite till så att v i kan fortsätta vår resa - pengarna räckte till rum tills på fredag för oss båda, och vi hade tillochmed råd att lyxa till det med lite pasta och korv, 2 flaskor vatten och en melon! Då har vi ändå sparat lite pengar för att ha råd att reservera tågplatser, ifall vi måste resa 4 timmar in till Lissabon för ett Western Union ombud senare. Men det skall vi kolla upp!

Ha det så trevligt, det skall vi iallafall, i denna värmen.

Och för helvete, glöm inte solkräm!

Regards,
p0ni & Sundberg