Som bekant har vi förvandlat till en flockdjursnation, en trolig bieffekt av det sövande 'välfärd(s)trumpetandet', som styrt mycket av beteendet i kollektivistisk riktning. Har noterat under en följd av år hur detta påverkat valet av semestermål utomlands. Mallorca, Kanarieöarna, Kreta, Thailand... svensken måste tydligen vistas i 'svenskflockar' utomlands, tryggheten hotad annars? '
Alla' åker till '
det utvalda MÅLET', tills nästa '
MÅL' populariseras inom några år.
Jag besökte Teneriffa under Kuwaitkriget 1990. Försöker alltid ta reda på lokalbefolkningens stamlokus. Dit går jag, bästa maten, bästa priset, kontakter med andra människor än svenskar kanske berikar min kunskap.
Fick ett, som det visade sig, mycket bra tips, mycket få svenskar hade nå'nsin bevistat detta smultronställe (
avslöjas endast på begäran). Men, på den långa promenaden mot målet, passerades '
Köttbullsrestaurant Greta'!!. Innanför de avslöjande fönsterpartierna satt
svenskarna, en masse. Pappersflaggor på borden (nordiska länderna), rutiga dukar à la Sörgårdsidyll, och en meny som inte skulle göra bort sig på Domus i Trollhättan. Ack så tryggt, ack så tråkigt. Förmodligen spelades Jularbo och Vikingarna som smäktande bakgrundsmusik i etablissemangets omfamning av de exotiska gästerna.
Nåväl, åter till ämnet, vart ställer svenskgänget sin kosa, nu när Thailand hamnat på otrygghetslistan?