Vill höra historier om hur du (eller någon du känner) har åkt halva planeten och stött på någon du känner på det mest udda stället. Till exempel hur hur du åkt till Borneo och gått guidad tur i djungeln och där stött på en gammal kärlek.

Ja, ni förstår upplägget.

Har ingen helt sjuk själv, men har en som är i närheten. Var på Koh'Lanta för ett par år sedan och går där på stranden när jag plötsligt hör någon skrika mitt efternamn långt utifrån vattnet och då skymtar jag en från mitt fotbollslag. Hade självklart ingen aning om att han var där och det hela kändes bara väldigt konstigt. (Ska tilläggas att detta var innan alla svenskar började åka till Thailand varje vinter).

Försök håll er till sanningen så blir det en mycket roligare tråd!

Har tyvärr ingen historia som involverar mig själv.

Men en nära släkting besökte Thailand på nittiotalet, ni vet, innan varannan svensk åkte dit. Han gick på stranden med sin fru och då stöter han på en gammal kompis han umgicks med som barn och inte träffat sedan skolavslutningen i 9an. Kan också tillägga att min släkting var runt 40 år då detta inträffade.

Ska bli kul att höra folks historier i denna tråd!

Har en bekant som träffade en kvinna i en italiensk katedral, senare på dagen på en restaurang (de var i olika sällskap) och några veckor senare visade det sig att de bodde ett par hus ifrån varandra

När jag var i Turkiet i somras så stötte jag på en gammalt ragg hon hälsade lite försynt men jag kopplade det inte förens jag var förbi henne. det hade varit en annan sak om man skulle stött på henne i sin hemstad. jag gick in på hennes facebook när jag kom hem för att försäkra mig om att jag hade rätt och mycket riktigt så hade hon laddat upp bilder från semestern.

jag stötte på fler personer jag kände där men det var inte riktigt samma sak för jag hade skymtat en del på flygplatsen i Sverige.

Haha. En italienska alltså? Eller var hon svenska?

Hon var italienska men flyttade till sverige. Möte 3 var därför en chock

Åkte till Bad Gastein på sportlovet när jag gick i 6:e klass. Där nere lyckades jag träffa en kille som jag hade träffat på ett hockeyläger sommaren innan. Egentligen är det ju inte så direkt märkvärdigt då Bad Gastein kryllar av svenskar under sportlovsveckorna men lite coolt tycker jag ändå att det faktiskt var.

Här är mitt bidrag. På en buss från Amman till Damaskus träffade jag på en kille från Andalusien som kallade sig för Paco. Vi började snacka och det slutade med att vi delade rum på ett hotell i Damaskus. Vi åkte skilda vägar, men några dagar senare stötte jag på honom av en slump vid "Pigeon Rocks" i Beirut. Vi samtalade lite och skildes så åt.

En vecka senare var jag i Istanbul och vandrade längs en gata i närheten av Taksim Square. Vem stöter jag på där, om inte Paco! I en stad med 13 miljoner invånare, på en av de mer tätbefolkade gatorna. Vi skrattade lite åt detta lustiga sammanträffande, jämförde historier och skildes sedan åt.

Den natten sov jag i ett delat hostelrum med fyra sängar. Jag hade svårt att sova under natten eftersom en jävel kom in sent och sedan låg och snarkade. Jag gick upp tidigt för sightseeing och kom tillbaka till rummet efter frukost. När jag öppnade dörren stod ingen mindre än Paco där i bara kalsongerna! "Vad i helvete gör du här?" utbrast han. "Vad i helvete gör DU här??" replikerade jag och vi brast ut i skratt. Det var tydligen han som legat och snarkat den natten. Ett helt sjukt sammanträffande. Detta var för övrigt ett nyöppnat backpacker-hostel som inte stod med i våra guideböcker, vi hade bara råkat hitta dit av en slump bägge två.

Jag flög hem till Sverige från Istanbul några dagar senare, medan Paco fortsatte landvägen hem till Spanien. Jag såg honom aldrig igen, men han finns fortfarande där i mina tankar och det skulle inte förvåna mig om han dyker upp en dag när jag minst anar det.

Vilket jävla sammanträffande. Fint skrivet där på slutet också. Han lär dyka upp igen den där Paco.

Under VM i fotboll 1990 i Italien tappade min Pappa plånboken med pengar, billjeter osv, vi snackar VM i fotboll så där är en del folk.. Och det sjuka är att en gammal klasskamrat till han som han inte har träffat på många år hittar plånboken, känner igen han på körkortet och söker upp han på hotelet och ger han plånboken..

Det är för att världen och "världen" skiljer sig lite åt. Det är mer sannolikt att jag stöter på en kompis i LA än i Mora då jag aldrig varit i Mora och aldrig kommer åka dit men i LA har både jag och vänner varit.

Det är större sannolikhet att man möter någon man känner om man åker till Rhodos jämfört med om du åker till Etiopien.

Svenskar stöter på varandra i världen för att de rör sig på samma platser som utgör en bråkdel av världen men som de kallar världen.

Under sportlovet så åker många bort där jag är uppväxt. Det är inte så många skidortor som folk åker till. Kanske 10 större och någon mindre, ja då kommer man stöta på sin granne, släkting osv.

Hahaha! :thumbsup:

OnT: Nej, något sådant har jag aldrig varit med om. Men jag vet att i sena tonåren la jag märke till en sak då jag stötte ihop med bekanta på stan, att jag väldigt ofta innan jag såg en viss person, såg fel och tyckte mig se just den som jag senare skulle stöta på. Detta inträffade så ofta att jag började uppmärksamma det och vid många tillfällen också förutspådde vem jag skulle stöta på.

När jag flera år senare läste Doktor Glas, beskrevs just detta fenomen.