Hej!

Ni som kan spanska, hur svår är den egentligen? Är den svårare eller enklare än engelska och går det fint att lära sig på egen hand om man har motivation?

Och sen när man väl lärt sig spanska så kan man ju flytta till ett spanskt talande land men vilket då?
Det finns inte speciellt mycket jobb i spanien? vad tycker ni?=)

Med rätt motivation klarar du allt! Så jag skulle säga ja du kan lära dig på egen hand.

Jag bara räknade med sånt svar

Då får du skylla dig själv att du hade en fråga om motivation

U mad bro?

För mig gick det lätt. Finns inte så många regler och undantag. Uttalet är busenkelt, och i alla fall i många länder i Latinamerika talar folk rent och tydligt och det är lätt att förstå. Klart det är möjligt, men tror det krävs väldigt mycket motivation för någon att lära sig ett språk på egen hand. Varför inte ta spanskakurs i ett främmande land? Mexiko, Guatemala, Ecuador, Colombia, Bolivien, välj och vraka. Spanien går ju också, men det är mycket dyrare där.

Spanska är relativt enkelt. Bra mycket svårare än t.ex. engelska, franska och italienska men otroligt mycket enklare än t.ex. ryska, turkiska eller arabiska. Åtminstone för en svensk.

Kom ihåg att det finns många olika dialekter, till exempel är dialekterna i Argentina och i Karibien (Cuba, Dominikanska Republiken) ganska speciella och kan vara svåra att förstå till och med för en spanjor. Fast i t.ex. Colombia (åtminstone Bogotá, Peru och Mexiko talar folk i allmänhet en riktigt tydlig spanska.

Uttalet är bland det svåraste bland alla europeiska språk. Det beror på att Spanien så länge var ockuperat av araberna, och dagens spanska använder ganska många arabiska konsonanter istället för de konsonanter som de flesta andra européer använder. Grammatiken är bra mycket mer komplicerad än fransk eller italiensk grammatik, men enklare än portugisisk grammatik.

Men som sagt, något överdrivet svårt språk är det ändå inte.

tack för tipset, språkresa kan vara kul men jag har annars rätt mycket tid på jobbet att lyssna på spanska cd skivor=)




tack för det=)

?? Uttalet är ju knappast influerat av araberna. Vilka konsonanter syftar du på? Spanska har ju typ den lättaste ortografin du kan tänka dig. Ser du ett skrivet ord kan du garanterat uttala det korrekt bara du känner till ett fåtal regler. Vice versa, hör du ett ord, är det trivialt att stava det. Det gör att jag tycker det är mycket lättare att komma igång med spanskan. Speciellt om du åker till ett land där den talas tydligt. Även om det kanske är krångligt att behärska det till fullo med konjunktiv o dyl. Har studerat franska och en del italienska också, och åtminstone för mig var spanskan enklast att komma igång med, därefter italienskan och franskan klart svårast.



Svårt i min erfarenhet att lära sig ett språk så, särskilt om du inte interagerar och talar själv. Men har du tillräckligt med motivation kommer du långt! Lycka till.

Där nästan hela Europa har konsonanterna b, d, g har spanskan helt egna ljud som inte finns i många andra europeiska språk

Spanskans b är helt okänd i Europa utanför Iberiska halvön. Man hittar den i vissa semitiska och turkiska språk, men ingen annanstans i Europa.

Spanskans d är vanligare i Europa, hittas bland annat i engelskan (th i that) och naturligtvis också i arabiskan.

Spanskans g är precis som arabiskans g, samma g finns också i holländskan och vissa andra mindre europeiska språk.

Sedan finns ju även spanskans c / z om man lär sig europeisk spanska. Samma ljud som engelskans th[B] i this[/B], även detta är en arabisk konsonant.

Så där hittar vi fyra konsonanter som samtliga är vanliga i semitiska språk, men som är mycket ovanliga i Europa. För motsvarande konsonanter har till exempel franska och italienska samma ljud som svenskan, så naturligtvis är det oerhört mycket lättare för en svensk att uttala de här konsonanterna i franska eller italienska ord än att lära sig de spansk-arabiska ljuden. Nu vet jag att de flesta svenskar som lär sig spanska glatt använder de svenska ljuden för dessa konsonanter, men det låter lika galet i spanska öron som när invandrare inta kan säga "u", "y", "ö" eller liknande på svenska.



Där misstar du dig på flera punkter, är jag rädd. Visserligen stämmer det att man kan uttala ett skrivet ord om man ser det, men inte ens en spansk språkvetare kan stava ett ord om man hör det utan sammanhang. Ingen spanjor hör någon skillnad på varón och barón eller på agito och ajito eller på honda och onda eller på baso och vaso eller på grabar och gravar och så vidare i hundratals andra fall. Finska är såvitt jag vet det enda språk i Europa där du alltid vet hur ett ord ska uttalas om du ser det skrivet och alltid kan skriva ner det om du hör det uttalat.



Jag talar alla tre flytande, använder två av tre dagligen i mitt yrke. Du har rätt i att många har lättast att komma igång med spanskan, och därifrån kommer väl myten om att spanska är lätt. Men "komma igång" innebär att de uttalar spanska som kråkor och endast kan uttrycka sig staplande om händelser i nutid, och utan att ge uttryck för några känslor. Genast man ska börja tala om dåtid (berätta vad som hänt) eller framtid (berätta vad man ska göra) eller ge uttryck för känslor (kräver oftast konjunktiv) så blir spanskan genast svårare än både franska och italienska, och det alldeles bortsett från de många obekanta konsonantljuder svenskar behöver lära sig.

Tja, men mycket av spanskans uttal kom till efter att araberna lämnat landet, under 1500- och 1600-talet. Bara för att vissa konsonanter liknar arabiska läten är det inte belägg för att de kommer därifrån. Tag t.ex. spanskans c/z som du nämner. Både /s/- and /θ/-formen förekommer i Spanien. Om /θ/ nu är en arabisk konsonant, hur kommer det sig då att områdena i Spanien där denna form inte förekommer är just samma områden där araberna hade sina starkaste fästen (i syd)? Länka gärna till en källa som visar att fonetiken härstammar från araberna om du har någon, jag har inte sett detta förut.



Det är riktigt, du kan stava det fel i det fall bokstäver är stumma eller låter detsamma. Å andra sidan gör större delen av den spansktalande befolkningen dessa fel konstant, så du gör dig sannolikt fortfarande förstådd Tycker inte det kan jämföras med franskans ord som glider samman och saker som "qu'est-ce que c'est" eller "eaux"..



Nja, där tycker jag du överdriver lite. Du kan lätt lära dig "haber"-formen för dåtid och "ir a"-formen för framtid och strunta i konjunktiv och ändå klara dig väldigt långt. Vi talar kanske om olika saker. Jag tänker mest på vad som är lättast för en turist som vill lära sig ett språk fort för att förstå och kunna göra sig väl förstådd. Önskar man bli 100% felfri i språket kan det vara lite annorlunda.

Du vet att de inte pratar spansk-spanska i Sydamerika väl? Eller ska jag ta det som att du har hoppat händelserna i förväg en sisåsär 700 effektiva pluggtimmar och vill hitta jobb i ett helt främmande land direkt nu utan någon speciell anledning?

Det blir för OT att ta uppkomsten av de spanska konsonanterna i detalj här. Det är ett intressant ämne för språkforumet, men inte reseforumet. Här räcker det kanske att konstatera att spanska har en stor andel konsonanter som saknas i svenska (och de flesta andra europeiska språk) och att dessa konsonanter är gemensamma med semitiska språk. Det är just för att vi saknar dem som de är svåra för oss.



Det är helt sant att spansk ortografi är enklare än fransk (för att inte tala om engelsk) fast mitt inlägg var som sagt ett svar på påståendet att spanska skulle ha en ovanligt enkel ortografi vilket inte heller är fallet. Både finska och diverse slaviska språk har en mer regelbunden ortografi. Fast också det hör hemma på språkforumet.



Ok, men då är vi på stadet "Hey do, do där. Igår jag kåmma Spanien, imorgon jag fara stranden." Det är sant att man gör sig förstådd på det sättet, men jag fick inte intrycket att det är det TS menar. Om man faktiskt ska lära sig prata språket så är spanska betydligt mer komplicerat än franska och italienska på grund av den mycket mer invecklade grammatiken (och uttalet).