Har erfarenheter av det här. Som du skriver, så framstår det som 'antingen-eller'. Kan så vara i vissa fall, men jag tror att det är en kombination. Filippinska tjejer lever i ett land där många knappt kan försörja sig. Landet har fler medborgare vistandes utanför landets gränser, än något annat land. Dom sysselsätter sig oftast som 'home maid' eller i lågbetalda serviceyrken, en del fnaskar, från närbelägna Hong Kong till Singapore, till Abu Dabhi m fl länder. Och kan trots skitlöner och taskiga arbetsvillkor ändå skicka hem en slant som försörjer barn och familj. Undra på att dessa kvinnor vill träffa en kaukasisk, välbeställd man. Dom har dessutom ingen åldersnoja, åldersskillnaden inte lika avgörande som i många andra kulturer. Deras främsta önskan är att bli väl behandlade, tagna på allvar, inte svikna, få drägliga levnadsvillkor, samt känna sig älskade förstås. Svikna blir dom tyvärr för ofta, av sluskar som 'utnyttjar läget' s a s. Det är nog vanligare än tvärtom. En av mina kompisar gifte sig med en filipina, som var hans hembiträde när han hade utlandstjänst i PH. Dom lever nu i Sverige, med en sjuårig gemensam son, min kompis är drygt tjugo år äldre, men dom funkar perfekt ihop.

Man måste känna av balansen rent personligt, om en Ph-tjej är golddigger eller seriös, ta tid på sig. Det där med pengar/att 'bli lurad' har jag svårt att förstå. Man öppnar ju inte plånboken rakt av, om man inte är helt korkad förstås. Att uppvakta en filipinska är väldigt enkelt och billigt, no big deal. De jag träffat har haft ett ärligt uppsåt, imho. Dom är dessutom oftast tydligt religiösa i sin grundtro (katolsk som regel), och det kan vara ett plus i sammanhanget, dock ingen garanti. Jag är i läge att ingå en samborelation, har känt tjejen sedan tre år, och haft alla möjligheter att känna av. Men som sagt, inte förhasta sig, tills man bestämmer sig för att allt känns Ok.

Stick ner först och kolla. Sen blir det att fylla i papper och sen får du redogöra för hur ni träffades och hur länge ni känt varandra och saker till migrationsverket hemma i Sverige. Sen skickar dom henne på intervju på ambassaden där, och då ska dina svar stämma med hennes. Sen kanske hon får visum, om du garanterar hennes uppehälle. Du måste som mottagare visa att du har nog med stålar för hennes uppehälle (400kr/dag) om jag minns rätt, minst. Detta ska du skicka in kontoutdrag eller lönespec eller arbetsgivarintyg på. Sen ska tjejen ha sjkukförsäkringar betalt och styrkt att det är betalt. Sen får hon ett turistvisum.

Biljetten är minsta problemet, även om det kan bli strul med flygbolaget. Dom blir oftast nervösa när det står ett namn på biljetten och ett annat namn på kreditkortet som betalar biljetten. Då får du styrka det också med flygbolaget så ordnar det sig.

Så, åk ner är mitt tips. Klart mycket lättare.

Om ni aldrig träffats och hon ska hit kan du direkt räkna med avslag på visumansökan.

Edit:
Glömde, du ska också kunna redogöra för hur många gånger du varit där med inrese- och utresestämplar i ditt pass, och gärna foton på er samvaro så att er samvaro kan styrkas.

Gäller detta även om man gift sig?

Vilken del av Nostradumbass inlägg tänkte du på?

Pengadelen på 400 kr.

Det gäller om du ska bjuda hit ngn på besöksvisa. Men det använder man sig väl inte av om man är gift?

Är man gift vill man sannolikt ha uppehållstillstånd och då finns inget krav på att man skall uppvisa ekonomisk bärighet vilket iofs kan tyckas konstigt. Detta krävs dock om du tar hit en EU-medborgare såvida denna/denne inte skaffat sig ett arbete på förhand.

Gäller en från utanför EU, men det är några år tills det blir aktuellt. Mycket kan hända på vägen. Har jag förstått det rätt ifall samboskap är lika starkt argument som giftermål? Planen är sambo i ett år i annat EU-land, men efter ett år på hennes studentvisum vet vi inte riktigt vad som händer. Bäst hade ju varit iall vi kan stanna kvar i detta EU-land, men jag tror inte det är så lätt för icke-EU-medborgare att få arbetstillstånd i Eu-land.

Men du menar att hon befinner sig i Asien nu? Filippinerna?

Sambo eller gift spelar eg ingen större roll, i mitt fall var och är vi ff sambo. Det viktiga är att man kan visa upp bevis på att man känner varandra väl, har umgåtts på riktigt och haft mer eller mindre daglig kontakt tex via Skype etc. Har man ett seriöst förhållande och "råkar" bli gravid tas dock större hänsyn och puckarna rullar undan snabbare i det svenska systemet - om man vill det. Däremot är det tveksamt om det går så värst mkt snabbare i det filippinska systemet ens av den anledningen.

Som sagts tidigare vad gäller Sverige iaf, är det betydligt lättare att "importera" en asiat hit än en EU-medborgare. Med uppehållstillstånd kommer arbetstillstånd och allt annat på köpet, bortsett från medborgarskap som blir en senare fråga om förhållandet håller i sig.

Edit: Fel av mig. Nej, vi var inte sambos tidigare men blev det i Sverige. Pojkvän-Flickvän tidigare, ej gifta.

Japan. Jag studerar. Tack för ett bra svar.

Inga problem..
Filippinska i Japan eller en japanska..i Japan?

Är hon japanska, då blir ju plötsligt vissa saker oerhört mkt enklare. Fast då hade du väl knappast skrivit i en filippina-tråd.

På vilket vis enklare?