Jag har kommit på mig själv med att bli deppig och uttråkad när jag inte är ute och reser och det börjar kännas mer och mer.

Allt känns så grått på något sätt och jag vill bara ut i världen för att se och uppleva saker.

Jag kom hem i januari från min senaste tripp och då var jag i USA i 3 månader. Fixade bil, drog ner rutorna och bara körde på en motorväg som tog mig till alla möjliga härliga ställen.

Jag hade ett obegränsat fantastiskt liv under dessa 3 månader och träffade massa människor, gjorde saker, lärde mig saker. Det var helgrymt. Sedan tog både turistvisum och pengar slut och jag åkte hem.

Innan dess var jag i Kenya. Minns att jag satt på ön Lamu i ett mörkt jävla skjul och rökte cigarr med ett gäng kenyaner (som den ene bolmade mer än den andre) och tjoade och kollade på Champions League. I den här jävla mörka salen var det såklart 40 grader varmt och luktade svett och jag älskade det! För att jag minns det... För att jag kände att jag levde, för att jag hade kul.

Sedan åkte jag till Mombasa, och därifrån den legendariska järnvägen till Nairobi. I Nairobi besökte jag Kibera (ett av Afrikas största slumområden). Åkte också på en roadtrip inom landet och besökte en skola som låg så off att barnen aldrig sett en vit människa förut. Alla barn sprang ut ur klassrummen och skrek. De var var både fascinerade och rädda för mig på samma gång. Lärarinnan i "disciplin", fanns tydligen ett sådant ämne, var rasande och slog dem med pinne.

Innan det har jag bilat i Europa och besökt de flesta metropoler i här i "området" och gjort lite mindre betydelsefulla resor i spridda skurar.

Men den gemensamma nämnaren för allt det här, det är att det är den enda gången jag känner mig riktigt vid liv.

Känslan av att komma hem och inse att det är dags att gå tillbaka till föreläsningssalarna och tillbaka till extrajobbet man har för att kunna betala hyran varje månad i en lägenhet man egentligen inte ens vill ha.

Hade jag varit miljardär hade jag skitit i allt sånt där. Hade knappt ens ägt en fast bostad, hade bara rest runt jorden tills jag blir trött. Då köper jag mig ett beachhouse någonstans eller en fin våning i New York och gör vad jag vill.

Det har blivit mer och mer påtagligt den sista tiden. Nu när jag börjar bli klar med studierna och inser att det kommer bli svårare att bara kunna ge sig av hur som helst i framtiden. Nu senast såg jag bara till att ta så mycket extratimmar på jobbet som jag klarade av och jobbade ihop en bra budget, sedan traskade jag in och begärde studieuppehåll och stack. Under hela förra våren pluggade jag helfart och jobbade heltid samtidigt tills det blev sommarlov, då bara jag jobbade hela sommaren och var rätt sliten när hösten kom, men då stack jag!

Så kan man inte göra med sitt framtidsyrke direkt, då har du dina semesterveckor och sedan får du jobba. Blir deprimerad bara av att tänka på det.

Samtidigt läser man tidningen om den där jävla svenska äventyrsresaren som får pengar för att resa. Och så fuskar han. En fet käftsmäll ska han ha för att pissa bort ett drömjobb som det han har..

Är det någon annan som känner som jag? Och hur ska jag kunna känna att allt annat inte är så meningslöst?

Jag älskar också att resa så jag känner helt klart med dig! Då inte bara att flyga någonstans, utan att en resa ska ha flera delmål så att man rör på sig var och varannan dag och upplever nya saker.

Däremot har jag ett väldigt intressant jobb som driver och utvecklar mig på ett annat sätt när jag är hemma större delen av året. Men resa, det måste jag göra minst ett par gånger om året.

Det känns som 'stating the obvious'.. men du måste ju vara en sådan person som borde skaffa ett jobb som helt enkelt innebär mycket resor, eller så kanske du bara borde flytta utomlands och bo någon helt annan stans? Har du funderat på dessa saker?

Har du kunnat pin-pointa om det är något du inte gillar här hemma, eller är det så att du trivs hemma men hellre vill vara på resande fot?

Jag tror inte det är något specifikt jag direkt ogillar, det är nog snarare den där allmänna vardagen där man inte direkt gör något fascinerande som gör att det känns som att man bara slösar bort tid av sitt liv.

Hade jag haft ett jobb jag verkligen älskade hade det säkert varit lättare men just nu kan jag inte ens identifiera vad det skulle vara för något. Förutom typ äventyrsresor Och min pågående utbildning är absolut inget som kommer erbjuda något sådant i framtiden.

Jag skulle gärna bo utomlands. Hade väl gjort i princip vad som helst för att få bosätta mig i USA men det är ju mer eller mindre omöjligt. Skulle nog inte vilja flytta till något land i Europa. Kanske London om jag ska välja en stad jag skulle kunna tänka mig men det är inte heller så realistiskt i mitt fall.

Nej jag vet inte jag kanske är gnatig och ska vara glad för det jag har men.. Fan det är ju som mikkelsen säger i reklamen; livet är inte dagarna som passerar utan de dagar du minns.

Vad läser du för något just nu? Att bosätta sig i USA är inte omöjligt, bara komplicerat. Allt går om man vill. Har du en bachelor kan du ansöka om ett H1 visum, arbetsvisum som gäller i 1år.

Att vara hemma är tråkigt. Samma sysslor varje dag, samma saker som måste göras. Tråkiga människor, tråkigt klimat. Vi vill inte leva i verkligheten. Vi vill leva i drömmen.


Att åka till ett annat land, att upptäcka saker du inte upptäckt tidigare, att vara fri, träffa nya konstiga, underbara, annorlunda människor, att sitta och röka cigarr och se solnedgången i ett annat land och bara njuta av livet. Sånt händer bara inte här hemma. Sen kommer man hem, till samma tråkiga vardag. Vet du att jag varje dag går in kilroy för att på skoj söka på flygresor. Vet att jag inte har råd men fantiserar. Önskar saker o ting vore lite annorlunda.

För några år sedan bodde jag i USA i 4år. Pluggade där och det var min bästa tid i livet. Hur ofta sjunger man Karokee på en bensinmack kl 24 på natten? Eller festar med folket från Warner Bros som gjorde filmen Body of lies? Blir deprimerad bara av att tänka på det.. vill tillbaka för varje dag. Det är sådant som inte händer i Sverige. Nu är jag här, livet är väldigt tråkigt, men är klar om 1 år och tänker då flytta utomlands om tillfället ges.

Hade jag haft pengar hade jag bara rest och försökt upptäcka så mkt som möjligt. Vill gärna åka på en jorden runt resa någon dag men som student , lär det inte ske. För dyrt. Tycker det är synd att många inte upptäckt det underbara med att resa. Få klara sig på egen hand. Lära känna sig själv.

Mitt tips till dig är att antingen hålla ut, och ha något att se fram emot. Vad läser du för något? Kolla upp möjligheterna till jobb i USA eller Australien? Ja, utomlands. Ha något att se fram emot. Spara ihop pengarna, spara pengar från sommarjobb, från studiemedlet som du får varje månad, och sedan dra. Kanske kan du göra din studiepraktik utomlands också? Ett sätt att knyta kontakter och byta vardag igen.



Vill bara säga att även om man flyttar utomlands så kommer vardagen att komma ikapp en förr eller senare. Det kommer dagar där man blir lika less på livet som hemma i Sverige men dom dagarna är betydligt färre där borta än här hemma.

Jag tror nog alla som rest mycket kanner igen sig i vad du sager. Det galler att lara sig njuta och uppskatta saker aven i vardagen, skaffa sig en utbildning och ett jobb som ar givande, valbetalt och uppfyller Maslows behovstrappa. Sedan de sma detaljerna som sagt, att till exempel promenera i hamnen en varm dag, ta en kaffe och prata med nagon okand fungerar aven i Sverige. Bjud en faktumforsaljare pa en fika och lyssna till hans livshistoria, ta bilen och kor till nat stalle du aldrig besokt forr. Skapa mervarde i sin vardag ar lattare an vad man tror, och det ar forst nu nar jag rest over mer an halva varlden jag blivit battre pa att njuta av stunden. Men visst, jag aker fortfarande utomlands flera ganger per ar och kravet ar minst ett nytt land per ar

Grattis... Du är en resande.. En zigenare precis som jag
En person som blir rastlös och drömmer om nya mål så fort du är hemma.
Nu har jag dessvärre lyckats bli sambo som inte har lika mycket semester som mig själv så jag känner mig väldight nerbunden och håller på att gå tokig.

Tur nog bor jag i Prag så varje helg kan jag sticka nånstans om jag inte har nått uppbokat i mitt samboliv vilket det dessvärre ofta är.

Men jag har samma känsla.. Varje gång jag kommer tillbaka hem när jag varit ute och härjat varesig det har varit i Europa eller Afrika så vill jag bara åka tillbaka eftersom slentrianen i vardagslivet är för mycket.

Du har nog gener från resandefolket.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Resandefolket

Skaffa en adrenalinfylld hobby?

Det du beskriver làter inte riktigt sunt. Det kanske finns terapi som kan hjaelpa dig!? Prova att gà till en psykolog,
Sjaelv upplever jag det baesta med att resa att inse hur òverlaegset mycket baettre det aer att befinna sig i Sverige aen i nàgot annat land. Hur tacksam jag kaenner mig nàr jag sedan kommer hem att jag bor pà den baesta platsen pà jorden.

Känner exakt samma som dig, känslan av att tiden bara rinner iväg och att man vill upptäcka allt innan det är för sent. Jag vet inte heller hur jag ska stilla min reshunger. När jag inte är ute och reser sitter kan jag sitta i timmar och titta på v-loggar på youtube av folk som har resandet som en livstil - precis så som jag vill leva, men kan inte, har inte ekonomin till det.


Min plan är att jobba utomlands ett par år sedan plugga vidare, gärna utomlands och sedan jobba halva året och vara ute och resa halva året, men även här är jag rädd. Vad händer om jag träffar en tjej som inte vill resa? Bättre att jag ser allt innan jag skaffar utbildning tänker jag då.


Blev en luddig text, men det jag ville ha sagt är att jag känner exakt likadant som dig, exakt!

Usch... detta låter inte alls kul.. har funderat lite på detta fenomen efter att vänner kommer hem från långa resor och är deppiga, vänner som hela tiden pratar om resor och lägger upp bilder på facebook osv. att detta är precis samma Ha-begär som vissa kritiserar de som lever för att ha nya, bättre prylar hela tiden!! Inte sunt nånstans,,, kanske terapi?

Enkel lösning på det. Skaffa dig ett jobb där du reser.
Vet inte vilken sektor du jobbar i, pluggar till, men jag jobbar för ett norskt företag med att, bara resa i stort sett.
Över hela världen, 230 dagar om året.
Satt och drack en pilsner på sockertoppen i förrgår och tjänar dessutom mellan 2-3 gånger så mycket som vanliga Svenssons som betalar för att komma dit.