Ok, nu har jag spytt galla över Brittiska Öarna i tillräckligt många inlägg, nu är det dags att jag startar en egen tråd om denna hemska ögrupp.

Innan jag besökte denna deprimerande och efterblivna helvetesö så trodde jag att jag hade fördomar. Det kan helt enkelt inte vara så jävligt som jag trodde.
Det var det inte. Det var värre!

Jag har varit där flera gånger, en gång på "semester" och andra gånger genom jobbet. Städer som jag har besökt har varit Newcastle, Colchester, Harwich, Boston + några andra småstäder och vägkorsningar med namn som Elmstead Market och liknande. Grått, deprimerande, regnigt, blåsigt och med rödlätta invånare med ständigt rinnande näsor och snörvlande dialekt.

England är ett land som tidigare regerade världen, de hade kolonier världen runt och som stod på den vinnande sidan under båda världskrigen. Här stod även industrins vagga. Ändå så har de år efter år lyckats med att ha den absolut högsta arbetslösheten i Europa. Usla arbetsförhållanden, enorma klassklyftor, en konservatism som är på artonhundratalsnivå och ett välfärdssystem som är sämst i hela Västeuropa! Fattigdomen är enorm. Mig veterligen så är det det enda landet i väst som fortfarande föder en stor del av befolkningen med matkuponger och var och varannan person saknar tänder i käften. Socker, snask (vidrig engelsk konfekt) och sylt tillhör basfödan vilket förklarar Englands folksjukdom nr 1, nämligen karies. Förkylningar och influensa är inga sjukdomar, det är ett konstant tillstånd.

Invånarna är ett kapitel för sig själv. Ofta så heter de faktiskt Nigel eller Sheila (jo det är säkert!) och en snålt tilltagen arbetslöshetsförsäkring eller rena socialbidrag är huvudinkomsten. Alla kvinnor över tjugo är moder till minst två snoriga ungar klädda i ylletröja och lågprisjeans och naturligtvis har de minst två olika fäder. Vem som är fader till vem vet knappast modern och allra minst fadern själv. Ingen bryr sig, ingen har ändå några pengar.
De flesta britter är rödlätta, anemiska och fräkniga och t o m de som inte är rödhåriga har ändå en sådan där blå-gråblek hy som blir fnasig under de få soltimmar som kan dyka upp mellan regnstråken under sommaren. De är ofta magra och seniga och har dåligt ölsinne.
Alla klär sig som gubbar och gröna parkas, ylletröjor som sticks, slipovers i ylle och nikotingula nylonskortor med stela och styva kragar aÅœla Frälsis loppmarknad verkar vara vardagsklädsel.

Maten är oätlig. Förutom att portionerna är ynkliga (vilket är tur med tanke på vilket jävla äckelslabb de serverar) så är käket oätligt. Allt dränks i socker, sirap och frityr. Frukost består av syltmacka och weetabix. Annars så är inälvsmat poppis. Det är tarmpuddingar och njurpajer, grisfötter och korv med någon grovmalen, grå och äcklig sörja inuti. Allt stoppat och förpackat i segt skinn som påminner om innerslang till cykeldäck.
Allt är oätligt och näringsfattigt vilket kanske förklarar engelsmännens bleka hy och influensaaktiga intryck.
Allt bröd rostar de för att vara säkra på att alla näringsämnen försvinner och skulle det finnas en enda vitamin kvar så tar de död på denna genom att hälla i sig osannolikt stora mängder smaklöst theblask med berg av socker i.

Städerna är fula, rökiga, sotiga med ett öronbedövande väsen. Det är rött tegel, sot, herrelösa hundar, tiggare och regnvåta spruckna asfaltsgator inramande i en fond av grå himmel och oväderskyar. Bakom fönstren, bakom stora sjok av vita eller blekgula gardiner gömmer sig ännu blekare engelsmän. Bostäderna är dragiga, nedgångna och fullständigt utkylda. Därför hänger man lager på lager med gamla femtiotalsgardiner för fönstren, man slipper både drag och den hemska utsikten mot bakgårdar med överfulla soptunnor eller sotiga gator där skrotbilar av märket Vauxhall och Holden skramlar omkring på fel sida av vägen.

England är gamla algbevuxna gärdsgårdar, hjordar av bräkande får och blött midjelångt gräs. Det är blåst, kyla, skoluniformer, snor och förkylningar, ribbstickade strumpor, gröna gummistövlar, parkas, rostiga Land Rovers och bakåtsträveri. Många är fattiga, klassklyftorna är enorma och detta är något man värnar om, fattig som rik. Så är det, så ska det vara för så har det alltid varit. Kolgruvor är positivt och gamla nedlagda fabriksområden är monument över en härligt tid som förhoppningsvis kommer tillbaka så fort de har lyckats "make the Europe brittish".

Irland är precis likadant men här har de t o m lyckats dra depressionen ett varv längre! Här är det ännu mer regn, ännu mer får, ännu mer stengärdsgårdar, ruckel, hav av rinnande näsor och snor, grå tristess, alkoholism och om möjligt ännu fulare invånare med namn som Finnegan och Paddy.

Det är mellan 15-20 grader varmt i England denna vecka.. Här är det 2 och snömodd. VAR skulle jag helst vilja vara? Aldrig på en uteservering, i solen, med en Guiness, fish and chips på en tallrik, på en pub i England i alla fall. Jävla gnällande.

tycker det känns som en stor del av sveriges manliga befolkning i åldern 16-25 är anglofiler och går i gång på att se bilder på chavs, millwall och oasis

Jag har bott i London från och till och jag kan inte säga att jag riktigt känner igen din beskrivning. Skillnaden är nog förmodligen att din skildring i första hand beskriver livet på den den engelska vischan. Då undrar jag om man inte kan applicera dina adjektiv på tillvaron i svenska småstäder vid en jämförelse med Stockholm. Nigel och Sheila, heter i det här fallet Anna-Karin och Klas, och bor i Motala.

Men är alla svenskar arbetslösa tvåbarnsföräldrar i 20-årsåldern? Nej... Alla Engelsmän går inte heller under din beskrivning. Däremot, då England är ett mycket större land, blir skillnaden i levnadsstandard mellan olika invånare och var man bor i många fall tagna till det ytterliga. White-trashen i England är värre än de vi har i Sverige. Men du behöver inte dra hela England över en kam för det.

Annars håller jag helt med dig vad det gäller kost frågan.

Andy Dufresne:

Naturligtvis så generaliserade jag vilt, delvis för att jag kände att jag ville få utlopp för min ilska och delvis för att jag ville provocera lite och få reaktioner. Du har säkert rätt när det gäller London, där har jag aldrig varit.
Men, när det gäller resten såsom miljön, klimatet, kläderna, ekonomin, maten m.m. så anser jag mig faktiskt ha rätt men London kan vara ett undantag. Liksom Stockholm inte är representativt för resten av Sverige och svenskarna så är naturligtvis inte London representativt för hela Storbrittanien.

Coolt nick du har förresten! En karaktär från en av mina favoritromaner!

Det där var allt ett härligt hate-speech! Det verkar vara mest surt för de själva, iom att stora delar av den brittiska befolkningen antagligen, mer än några andra utom möjligen judar, tyskar och ryssar, helst skulle se 1900-talets händelser ogjorda.

jag funderar på att flytta till london ett år nån gång..

Tips fran mig: Gor inte det, valj t ex Barcelona eller Amsterdam istallet. Nu har jag ju aldrig arbetat i London, bara semestrat. Men jag har hort mycket sheit om att jobba i London

Mycket bra idé, finns hur många svenskar som helst där dock men vi har bra rykte och det är lätt att få jobb. Var beredd att bo trångt

Men varför väljer man att flytta till ett blött, kallt, efterblivet, grått, snorigt och trist land när det finns så många andra trevliga och soliga länder som faktiskt har hängt med lite?
Om man vill ha ett engelskspråkigt land så finns ju t ex Australien och USA.

USA kan du räkna bort dierkt för du får inget arbetstillstånd :'(
Sen är inte London efterblivet på något sätt utan en underbar stad för fest, jobb och allt annat (förutom boende). Australien har jag inte varit i men det ska vara schysst tydligen. London är dock närmare, kanske inte tror det spelar nån roll men det är kul att kunna åka hem ibland eller ha folk över

Australien är också svårt att komma in i, man kan inte bara åka dit för att söka jobb, man måste ha jobb där innan.

Ang. England - visst, London är stort och häftigt, men det finns andra städer som är betydligt billigare att leva i.
Jag bor i ett rätt dyrt område utanför Manchester, men normalhyra för en tvårummare + kök (benämns som enrummare här) är ca £350 / månad*.
I London får man betala £900 för en lägenhet som man delar med 9 till.